DUVANweb.jpg

 

 

Julen 2009... till eftertanke

Äntligen har européer börjat ta mod till sig och skriva och tala om den demografiska krisen som väntar EU, bl.a. "the Chief Rabbi" av Storbritannien, Jonathan Sacks ("House of Lords"), som fastslog att Europa är den enda världsdel som upplever negativ tillväxt av sin befolkning. De flesta politiker vågar inte talar om saken eftersom ett omnämnande av detta faktum tolkas automatiskt som "anti-feministiskt" just därför att diskussionen nödvändigtvis fokuserar på kvinnans biologiska roll som föderska   och automatiskt tyds som ett bakåtsträvande försök att förpliktiga kvinnan till något som hotar hennes jämlikhet med mannen. Egentligen är ju Europas män i lika hög grad motvilliga till att skaffa sig barn. Rabbinen påminde om att Polybius varnade antikens Grekland för samma sak under det tredje århundradet före Kristi födelse, då skeptikerna, epikuréerna och cynikerna blev tongivande och bidrog till grekernas nedgång. Rabbinen sade att han ville uppdatera Camus som sade att den enda viktiga filosofiska frågan är Varför bör jag inte begå självmord? – till att lyda: Varför bör jag skaffa barn? Han menar givetvis att den europeiska kulturen tycks vara på väg att begå självmord!

 

Lord Sacks drog sig inte för att lämna den politiska korrekthetens trygga omhägnad, då han lät läsaren förstå att ett aningslöst Europa nu drivs i en riktning som kommer att innebära kulturellt självmord. Han anser att hennes hårt vunna tolerans i den religiösa sfären kommer att gå under till förmån för de krav som fundamentalisterna ställer på samhället och terroristerna vill stödja genom utpressning. Han menar att kriget mot terrorism aldrig kan vinnas av beväpnade konsumister vars värderingar är helt sekulariserade. Man misstar sig helt om man tror att världen kommer att bli mindre religiös i framtiden. Det är endast fråga om vilken slags religion som demografiskt kommer att dominera. Rabbinen tror dock inte att den kamp vi bör utkämpa endast är demografisk; han menar att den moraliska kampen är viktigast.

 

KRISTI  FÖDELSE

 

Kanske verkar det konstigt att munkarna i Jonsered skickar ut ett rundbrev som pläderar för det naturliga äktenskapet, det naturliga barnafödandet och det naturliga familjelivet som ett omistligt uttryck för de kristna övertygelserna, men Julens budskap om fred på jorden för människor av god vilja (Luk. 2:14), vilket förkunnades av änglarna som hyllade Israels Messias som världens Frälsare, när han föddes i Betlehem, förutsätter något annat än självcentrerad materialism och en jakt efter köttslig njutning – de två huvudsakliga frukterna av vår kulturella pessimism. Kampen mot människor med en förvrängd syn på religion kan aldrig vinnas av människor utan religion, hur avancerad vår teknologi än blir.

 

Majoriteten av människor som äger den goda viljan som änglarna besjöng, bör alltså dragas till det naturliga äktenskapet, till det naturliga barnafödandet, till det naturliga familjelivet, och givetvis till det naturliga arbetslivet, och inte framförallt till självcentrerad materialism och en jakt efter den egna njutningen. Detta utesluter ingalunda att somliga kallas till annat, t.ex. klosterlivet, eller till ett liv inriktat på särskilda ideala mål som kompletterar majoritetens självklara och mera "jordnära" mål, ty det "jordnära" livet behöver inte sakna transcendens – en dimension av upphöjdhet över det jordiska livet som alla människor bör ägna sig åt därför att de är skapade till Guds likhet och avbild. (1 Mos. 1:26) Gud har ju inte danat människan enbart för jorden, utan även för sig själv – för himmelen.

 

Alltså var Guds gåva till oss, just hans människoblivande. Hans levande Ord från all evighet, hans självuppenbarelse, tog gestalt som ett spädbarn, född i en vanlig arbetarefamilj. Visserligen föddes Jesus av en jungfru på ett mirakulöst sätt – detta för att understryka det transcendentala – men han föddes ändå genom en mans och en kvinnas lydnad, vilka ingick i ett livslångt äktenskap och fann sig i det mänskliga samhällets krav på vanligt arbete. Josef var ju snickare; Maria såg till familjens fysiska och emotionella behov.

 

Den heliga familjens första hem var ett stall. Frälsaren föddes bland djuren. Djurens krubba tjänade som hans säng. Han låg på höet som var avsett att hålla dem varma. Guds gåva av sig själv var alltså ringa och "jordnära" men ändå ämnad att visa oss vägen till himmelen.

 

EDENS BUDSKAP OCH BETLEHEMS

 

Änglarna sjöng över Betlehem, men inte över Eden. I Betlehem ägde ju ett oändligt mycket större skeende rum. I Eden skapades människan och vid syndafallet fick hon höra att "kvinnan" skulle föda barn, visserligen med möda och i smärta, men också att hon en gång skulle föda människans frälsare. I Betlehem föddes denne "frälsare", men han var inte bara en människa, utan även Gud – Gud som blivit människa. Att den mänskliga naturen var förmögen till förening med själva Gudomen utgjorde kärnan i det mysterium som låg till grund för Jesusbarnets mirakulösa födelse där, ett mysterium som skulle framstå som hela mänsklighetens och varje enskild människas framtid efter Jesu död och uppståndelse – vid hans himmelsfärd.

 

Människans fulla potential avslöjades alltså redan vid Kristi födelse, och därmed, även det vanliga mänskliga livets potential – äktenskapets potential, barnafödandets potential, familjelivets potential, ja, det vanliga arbetslivets potential. Genom skeendet i Betlehem kunde människan verkligen hoppas på att återvinna skapelsens paradisiska utgångsläge, ty redan vid människans skapelse var Guds avsikt inte endast att människan skulle råda över jorden och uppfylla den, (1 Mos. 1:28) utan även att hon skulle vinna himmelen och förenas med honom. Änglarna sjöng över Betlehem därför att de kunde förstå Guds plan att övervinna människans arvsynd och till sist fylla de öde platserna i deras kör efter Satans och de avfälliga änglarnas fall.

 

BARNET SOM HOPPETS TECKEN

 

Beröringspunkten mellan diskussionen om Europas demografiska kris och den postmoderna människans andliga kris, vilken har haft till följd att hon har sekulariserats och ser sig själv endast som ett djur bland andra djur, och sin värld endast som en marknad för ting som har ett tillfälligt materiellt- och/eller köttsligt värde, är just barnet som är ett hoppets tecken – ett tecken på att livet innehåller mer än detta. Redan under det Förra Förbundet ingav barnafödandet hopp om det gamla Israels framtid. Under det Nya Förbundet ingav Jesusbarnet, Jungfruns gudomliga barn, hopp om människans eviga framtid i ett liv efter detta.

 

Det Nya Förbundet omintetgjorde ej det vanliga livets värde, arbetets, äktenskapets, barnafödandets, och familjens värde, ty även det himmelska riket måste också befolkas och, som sagt, även det "jordnära" livet rymmer en transcendental dimension p.g.a., att människan är skapad till Guds likhet och avbild, och, till sist, för honom. Den kulturella pessimism som nutidens skeptiker, epikuréer och cyniker sprider, den pessimism som definierar värdet i människans existens främst genom materiella ting och köttslig njutning, får inte hindra troende människor att accentuera det jordiska livets egentliga betydelse.

 

Både livets jordnära och livets upphöjda mål förutsätter hopp som en inre hållning. Vidare, förutsätter hoppet både tro på Gud, och tro på människans särskilda natur såsom skapad av Gud. Alltså betraktas hoppet som en dygd, som ger åt både jorden och himmelen, de barn, som Guds enfödde barn från all evighet blev människa för att frälsa. Barn är, som sagt, ett hoppets tecken, både Guds barn, Jesus Kristus, och människans alla barn.

 

 

Redan vid syndafallet fick Adam och Eva höra Evangeliet om Kristus!

 

Efter Första Mosebokens berättelse om Adams och Evas syndafall kommer berättelsen om Guds dom. Domen som kungjordes av Gud och verkställdes genom människans fördrivning från Paradiset, skedde därför att de lockades att tro att de, om de avgjorde vad som är rätt och fel på eget bevåg istället för att lyda Guds bud, kunde bli som gudar. (1 Mos. 3:5) I sitt domslut säger Gud till Eva: Med smärta skall du föda dina barn, men till mannen skall din åtrå vara och han skall råda över dig. (1 Mos.3:16) Till Adam sade han: Förbannad vare marken för din skull. Med slit skall du hämta näring av den i alla dina livsdagar. Törne och tistel skall den bära åt dig, men markens växter skall vara din föda. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, ty av den är du tagen. Du är stoft och till stoft skall du åter varda. (1 Mos.3:17b)

 

Men även innan denna dom förkunnades över människan lovade Gud hennes räddning ur ormens, d.v.s. den Ondes makt, eftersom han var den som frestade mannen och kvinnan till olydnad. Följaktligen står det i Visdomens bok: Gud skapade människan till odödlighet och gjorde henne till en bild av sitt eget väsen, men genom djävulens avund kom döden in i världen, och de som är hans egendom får erfara den. (Vis.2:23-24) Därför kunde Aposteln Paulus skriva i dessa ordalag om vad kristna teologer kallar arvsynd: Synden kom in i världen genom en enda människa och genom synden död, och så trängde döden igenom till alla människor, eftersom de alla har syndat. (Rom. 5:12)

 

Gud nöjer sig dock inte att förkunna sin dom över Adam och Eva och deras avkomma. Han förkunnar ett evangelium då han säger: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan hennes säd och din säd. Du skall hugga den i hälen, men den skall trampa sönder ditt huvud. Pronomen den, som kan översättas både med "hans" (Septuaginta) eller "hennes" (Hieronymus), gör dessa verser till messiansk profetia. Kvinnan som skall söndertrampa ormen genom hennes avkomma är Maria; hennes avkomma är den väntade Messias, Jesus Kristus – avkomman till den "nya" Eva. Således skriver Aposteln Paulus: Liksom alla människor dör på grund av sambandet med Adam, så skall alla göras levande på grund av sambandet med Kristus […] (1 Kor. 15:22) ty Adam, den första människan blev en levande själ, men den siste Adam blev en ande, som ger liv (1 Kor.15:45) […] Den första människan var från jorden, gjord av stoft, den andra människan är från himmelen. (1 Kor. 15:48)

 

I den nytestamentliga Uppenbarelseboken får vi sedan läsa om hur kvinnan som attackeras av draken, den gamle ormen, han som heter Djävul och Satan och som leder hela världen vilse. (Upp. 12:9b) Det står: Draken och hans änglar kämpade, men de var inte starka nog för att vinna seger […] (Upp. 12:7b)

 

Det är lätt att föreställa sig att den Ondes sätt att fresta människan efter syndafallet, och även i vår postmoderna tidsepoks tänkesätt, tangerar hans sätt att fresta henne innan syndafallet: Föd inga barn! Ägna dig inte åt arbete utan åt njutning. Botgöring för människans ursynd behöver ni inte ägna er åt. Så kan ni bli som gudar! Eller så kunde vi använda orden som Jesus tillskriver "dåren": Du har ett stort förråd av goda ting och det räcker i många år – slå dig till ro – ät, drick och roa dig! (Luk.12:19-20)

 

Lägg väl märke till att den som skulle komma i världen (Joh. 11:27) kommer inte av sig själv. Han kunde komma p.g.a. att "kvinnan" säger sitt JA till Gud vid hans bebådelse. Maria sade: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig, som du har sagt. (Luk. 1:38) Men också med mannens samtycke, ty Josef sade också sitt JA till den väntade Messias jungfrufödelse och förblev, i kontrast till den gamle Adam, lydig inför Guds vilja. Lägg också väl märke till att den som skulle komma i världen tilltalade Maria med den högtidliga titeln "Kvinna" som vi möter i 1 Moseboken, och långt därefter vid ett bröllop i Kana, där Jesus gör sitt första under, förvandlande av vatten till vin – innan hans stund har kommit (Joh. 2:4), och sedan från korset på Golgata, då hans tid hade kommit (Joh. 17:1), ty han bad redan i sin överprästerliga bön i övre salen: Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att din Son kan förhärliga dig, liksom du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är evigt liv – att de känner dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, den som du har sänt. (Joh. 17:1-3) Från korset sade han ju till sin moder, Maria, som liksom Johannes, stod kvar tätt intill korset: Moder, där är din son! Och till den älskade lärjungen, Johannes – Där är din moder! (Joh. 19:26)

 

Ja, lägg väl märke till att den högtidliga titeln "Kvinna", som används av Jesus då han talade till Johannes om Marias andliga moderskap, används också i Uppenbarelseboken. Där betyder den samtidigt Kristi Kyrka, hans mystiska kropp, Kristi moder, Maria, och Maria, Kyrkans Moder. I den apokalyptiska synen uppträder nämligen den "nya Eva" och hennes son, den "siste Adam" (1 Kor. 15:45) i strid med den store drake som är Satan eller djävulen, den gamla ormen. Det står: I sin vrede över kvinnan gick draken bort för att föra krig mot de övriga av hennes släkt, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. (Upp.12:17)

 

Den "nya Eva" och den "siste Adam" är alltså intimt förenade i en gemensam kamp mot Satan för människans frälsning. Således är det självklart att betrakta Maria som vår medförlosserska. Genom "kvinnan" gick visserligen paradiset förlorat, men av henne föddes ju Frälsaren, och vid dennes sida kämpar hon för alla sina barn intill slutet. 

 

 

Midsommargåva blir julklapp.

En dag i somras ringde broder Stefan och meddelade att han tänkte skicka mig till Kenya. Jag blev glad, men rädd i ungefär lika stora doser. Jag tycker om utmaningar, men var rädd att människor skulle betrakta mig som expert.

 

Ett år tidigare hade ju broder Stefan bett mig hitta ett projekt som man kunde skänka en del av pengarna som Jonsereds midsommarfirande brukar inbringa till förmån för brödernas ungdomsarbete som sker i samband med SUK, Sveriges Unga Katoliker. Det är minsann inte ofta man får ett så roligt uppdrag! Jag fick endast några allmänna riktlinjer. Pengarna skulle användas till att säkerställa livets nödtorft – allra helst i Afrika. Samtidigt skulle projektet verka som en investering i framtiden snarare än som en akut hjälpinsats. Dessutom ville man inte skänka till en av de riktigt stora organisationerna där vårt bidrag skulle bli som en droppe i havet och ungefär lika svår att följa upp.

 

Via organisationen Volontärer i Världen upptäckte vi Kianda Foundation i Kenya. På 60-talet flyttade en handfull katolska kvinnor från Spanien till Nairobi och bestämde sig för att ägna sitt liv åt att hjälpa Kenyas kvinnor. De började med en liten flickskola för fattiga barn, men deras organisation växte så småningom till att inbegripa en hel rad insatser. Bland annat ordnar man med mjölk till förskolor där barnen annars skulle svälta. Man driver en klinik, ett utbildningscenter för unga kvinnor och man erbjuder interna flyktingar möjligheten att köpa jordbruksmark med räntefria avbetalningar – och att få bruka marken under tiden. 

 

Förra året skänkte vi pengar till Kiandas Mikrolånsverksamhet. Tanken med mikrolån är att fattiga människor med en affärsidé skall kunna låna ett startkapital utan säkerhet och sedan betala tillbaka sitt lån när verksamheten kommit igång. Ofta rör det sig om mycket små summor.

 

Kianda hjälpte kvinnor som hamnat i tältläger efter interna oroligheter 2007. De blev erbjudna att gå en kort utbildning på utbildningscentret. Där lärde de sig att räkna ut marginaler, bokföra och arbeta fram grundläggande affärsstrategier. Vidare hade de chans  att  lära  sig  en  färdighet – allt från att använda en dator till att laga mat i ett modernt kök. De av kvinnorna som ville starta en egen verksamhet fick ett mikrolån finansierat av vinsten från Jonsereds midsommarfirande.

 

Jag tycker att vi kan vara mycket nöjda med hur vårt första bidrag använts och att vi kan vara glada att vi har skänkt pengar till Kianda också i år 2009. Den här gången behövde de hjälp med ett sjukvårdsprojekt. Kianda hade bestämt sig för att erbjuda kostnadsfri sjukvård till alla barn i Lemuru Mission Primary – en grundskola med tusen elever i åldrarna 5-15 år.

 

Det var i den vevan broder Stefan ringde och bad mig dokumentera "våra" projekt på plats. Snälla församlingsbor skänkte pengar till min flygresa och den 13 oktober kunde jag åka. Kenya visade sig vara grönt och blomstrande och området runt Nairobi har dessutom vad som bara kan beskrivas som ett perfekt klimat – 25 grader året runt. Kvinnorna på Kianda hade utsett en familj som jag skulle bo hos och varje dag hade jag ett späckat schema – och en guide och en chaufför till hjälp!

 

Jag fick träffa några av de kvinnor som vi hjälpte år 2008, och självklart fick jag följa med klinikens personal till Lemuru Mission Primary, men jag fick också se många andra av Kiandas projekt.

 

Kenya har upplevt en snabb försämring av levnadsvillkoren under de senaste decennierna
p.g.a. en omfattande korruption som mjölkar det annars ganska rika landet på pengar. Därför måste all förbättring börja på gräsrotsnivå; enskilda människor måste skapa sina egna möjligheter till försörjning, och barnen måste utbildas och hållas friska. Kenya är ett land där alla minns hur det var när det var bättre. Precis därför vet de vad de skall sträva efter!

 

Efter att med egna ögon ha sett hur Kianda vänder på varje krona och hur hårt de arbetar känner jag mig även övertygad om man kunde gott överväga att skicka en framtida midsommargåva till dem.

 

Birgitta Gelotte