Vi önskar Er alla en trosstärkande och glad Påsk. Som alltid tackar vi för era böner och gåvor och ber att den Uppståndne må fylla ert liv med Guds Frid och Allt Gott.
Inför
Påsk 2006 . . . till eftertanke.
Vi kristna
som lever på norra halvklotet förknippar firandet av Kristi lidande, död och uppståndelse
med vårens tid, eftersom snön smälter bort och naturen vaknar åter till liv, då
dagarna blir allt längre, med värmande solljus och livgivande regn. Gräset
grönskar, säden spirar, knopparna brister, fruktträden blommar, och skogen blir
åter klädd i sin skira grönska. Fåglarna parar sig, bygger bon och lägger sina
ägg, och djuren föder sina ungar. Ja, överallt kan man bevittna tecken på
naturens förnyade livskraft… d.v.s. på norra halvklotet, men givetvis inte på
det södra. Och lägg väl märke till att detta inte hindrar troende på södra
halvklotet att fira Påsk samtidigt som oss. Varför? Jo, därför att Jesu Kristi
uppståndelse är ett firande av en historisk händelse som har en evig
innebörd och inte en aspekt av naturens cykliska gång.
kristi
preexistens.*
Ändå måste
man påpeka att naturens cykliska gång har med Kristus att göra, d.v.s. med hans
preexistens. Varför? Jo, därför att den himmelske
Fadern har skapat allting genom den andra personen i den Heliga Treenigheten,
hans enfödde Son från all evighet, det livgivande ordet, vilket i likhet
med honom och den Helige Ande, var till innan tid och rum. Ja, det var genom
den preexistente Kristus som Fadern skapade tid och rum och ”allt
som synligt och osynligt är” (Trosbekännelsen),
liksom alla änglar och andar i den himmelska världen. Därför skriver Ap. Johannes i sitt
evangelium: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud…
Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till
(och) i det var liv…och livet var människornas ljus”. (Joh. 1:1, 3-4) Alltså har
Kristus med naturens rytmiska gång att göra, inte vad gäller hans verksamhet
som den människoblivne Kristus, då ”han har nedstigit från himmelen och antagit
kött genom den Helige Ande av Jungfrun Maria
och blivit människa” (Trosbekännelsen), utan vad gäller hans preexistens, då han var redskapet genom
vilket den himmelske Fadern skapade allt, också naturens cykliska gång.
kristus
– guds "logos".
Nyckeln till
insikt i Kristi verksamhet, bortom sin existens i människans historia, är
således begreppet logos, vilket täcker mycket mer än
man kan föreställa sig, om man inte är insatt i grekisk filosofi och den
judiska trostraditionens utveckling under Gamla Förbundets sista epok. I detta
sammanhang är de böcker som i svenska Biblar kallas ”Tillägget till Gamla Testamentet”, vilka av Katolska Kyrkan
betraktas som sekundärt kanonisk skrift, men ändå oumbärlig.
Vanligtvis
översätter man begreppet logos med Ord, men eftersom initialbokstaven är en majuskel, förstår man att det är fråga om Guds
Ord. Samtidigt, p.g.a. begreppets bruk i filosofi och teologi är denna
grundläggande betydelse inflätad i flera andra konceptioner, bl.a. - mening,
vishet, lära, lag, uppenbarelse, idé, rationell princip, och gudomlig form.
Begreppet logos kan givetvis syfta på ett hörbart eller skrivet
ord eller budskap, men det är klart att Ap. Johannes tänker på ordet
som en gudomlig person, som på samma gång är identisk med Gud och hans
särskilda redskap. ordet är Guds självuppenbarelse
såväl i den preexistente Kristus som i den inkarnerade. Jesus säger ju: ”Jag
är och jag var förrän Abraham blev till.” (Joh. 7:58)
kristus
i profetian.
Beträffande
Gamla Förbundet, vilket har sin början med Abrahams kallelse, så förstår vi att
under frälsningshistoriens första stadium, den preexistente Kristus bör
betraktas som ”Ordet hos Gud” (Joh. 1:1)
som blir verksamt genom profetian om den som Gud skulle sända i världen, den
genom vilken ”Abraham skulle bli till välsignelse för alla folk på jorden”. (1 Mos. 12:3) Så tidigt som på Bibelns
första sidor läser man om den som skulle komma ”av kvinnans säd och söndertrampa Ormens
(den Ondes) huvud” (1 Mos. 3:15).
Sedan läser man om ”en profet lik Mose som skulle uppstå” (5 Mos. 18:15), ”en präst till evig tid efter Melkisedeks
sätt” (Psalt. 110:4) och en
konung av Davids hus ”vars konungatron skall befästas till evig
tid” (2 Sam. 7:12-13) – en
som skulle födas i Davids stad, Betlehem ”av vilken en furste i Israel skulle utgå”
(Mika 5:2). Dennes födelse skulle
vara ett mirakulöst tecken, därför att ”en jungfru skulle bli havande och föda en
son och giva honom namnet Immanuel – ’Gud med oss’ ” (Jes. 7:14) – ”ett skott som skulle skjuta upp ur Jesse
avhuggna stam – en på vilken Herrens Ande skulle vila – vishets och förstånds Ande, råds och
starkhets Ande, Herrens kunskaps och fruktans Ande” (Jes. 11:1-2). Vidare, denne Messias, som
skulle vara både präst, profet och konung, identifieras med ”Guds
lidande tjänare” – ” en som skulle bli sargad för våra överträdelsers
skull och slagen för våra missgärningars skull …(ty) genom hans sår skulle vi
bli helade” (Jes. 53:3), ”eftersom
han utgav sitt liv i döden… han som bar mångas synder och bad för överträdarna.”
(Jes. 53:12) För övrigt skulle denne
uppstå från de döda enligt en psalm av David, där det står, att ”Gud
skall inte lämna hans själ åt dödsriket” utan att han skall ”kungöra
livets väg.” (Psalt. 16:10-11).
Han skulle instifta ”ett nytt förbund med Israels hus och med
Juda hus… och lägga Guds lag i deras bröst…” (Jer. 31:31, 33) m.m.
Själva det
faktum, att en ständigt växande trostradition kring ”den som Gud skulle sända i världen”
(Joh. 11:27) blev en konstant aspekt
av de skriftlärdes syn på Skriften, visar att ”Ordet hos Gud” (Joh. 1:1) redan hade påbörjat sitt människoblivande
under det Gamla Förbundet, detta sadducéernas motstånd mot blotta tanken på den
väntade Messias till trots. Således bygger Ap. Pauli mystik inte alls på
främmande grekiska begrepp, utan på traditionell rabbinsk reflektion. Han säger:
”Jag
vill påminna er om, att våra fäder alla var under molnskyn och alla gick genom
Röda Havet. De blev alla döpta till Mose i molnskyn och i havet. Alla åt de
samma övernaturliga mat, och alla drack de samma övernaturliga dryck, ty de
drack ur en övernaturlig klippa, som följde med dem – och den klippan var Kristus.”
(1 Kor. 10:1-4)
kristus - vishet och toràh.
Att identifiera den preexistente Kristus
med den personifierande beskrivningen av guds vishet, som vi möter i boken ”Salomos Vishet”, är naturligt, eftersom
det står att guds vishet var ”alltings ursprung eller
moder” (7:12); ”känner
Guds verk, och var med när Gud skapade världen” (9:9) och var ”den första människans räddare eller fader”
(10:1-2), Ja, guds vishet beskrivs
som ”en ande som är förnuftig och …genomströmmar
alla andar som är förnuftiga och rena… ett utflöde från Guds makt …ett återsken
av det eviga ljuset, en klar spegling av Guds verksamhet och en avbild av hans
godhet…,” och det står att visheten ”i släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar och frambringar
profeter och vänner till Gud…”(7:22
f.) Alltså tycks denna vishet både vara en aspekt av Gud och en förmåga som
människan, skapad till Guds avbild, begåvades med, men vilken hon kunde
förlora.
I boken ”Jesu ben Syraks Vishet”, sätts ett
likhetstecken mellan guds vishet och Mose lag i ”Förbundsboken” – guds toráh
(24:23) betraktad som en
uppenbarelse av himmelskt ursprung. Liknande tongångar möter vi i ”Ordspråksboken”, men det är först hos
Ap. Johannes, som i sitt evangelium lär oss, att guds ord ”genom
vilket allt har blivit till” (Joh.
1:3) och guds vishet, ”det sanna ljuset som upplyser varje människa”
(Joh. 1:9) identifieras i absolut
mening med den evige Guden (Joh. 1:1),
uppenbarad som ”Faderns enfödde Son” (Joh.
1:14), ”som blev kött (och blod)
– en människa (Joh. 1:14), och vår Herre ”Jesus Kristus” (Joh. 1:17) Aposteln Johannes säger, att denne som är guds
ord eller toráh och guds vishet står över
Mose som gav oss lagen, inte därför att denne motsäger lagen, ty lagen
är också guds
ord, utan därför att han, utöver lagen, också skänker oss nåden och
sanningen (insikt i hela verkligheten). En sådan tolkning överensstämmer med
vad Jesus själv säger: ”Tro inte att jag har kommit för att avskaffa
lagen eller profeterna! Jag har inte kommit för att avskaffa utan för att
fullborda. Sannerligen, jag säger er – så länge himmel och jord består, skall
inte den minsta bokstav, inte en enda prick i lagen förgås…” (Matt. 5:17-18). Den förklarar också, varför
Jesus säger, att hans auktoritet är större än Mose’ auktoritet. (Matt. 19:7-9)
kristus
- den siste adam.
I likhet med
Ap. Johannes säger Ap. Paulus, att ”allt har blivit skapat” genom
Kristus ”och genom honom är vi till” (1 Kor. 8:6), men den mest spännande av Ap. Pauli benämningar för
den preexistente Kristus är den himmelska människan, som genom
sin inkarnation blir den siste adam, eftersom dessa
benämningar faktiskt har med budskapet om vår uppståndelse från de döda att
göra. Han säger: ”Den förste Adam blev en levande varelse med en själ; den siste Adam
blev en ande som ger liv… Den första människan är från jorden, gjord av stoft;
den andra människan är av (från) himmelen.” (1 Kor. 15: 46, 47)
Detta kan
inte betyda att Kristi mänskliga natur var preexistent! Han fick ju den
genom Jungfru Maria. Nej, talet om Kristus som den himmelska människan
måste ändå syfta på hans gudomliga natur, som är Guds sanna avbild från evighet
(2 Kor. 4:4; Kol. 1:15, Hebr. 1:3 m.fl.),
vilket innebär, att när Gud från begynnelsen sade ”Låt oss göra människan till vår avbild” (1 Mos. 1:16), att han inte bara skapade henne genom Kristus, utan
också gjorde henne till bärare av Kristus-bilden, en likhet som fick en dödlig
skada genom den förste Adams syndafall. Kristus, den himmelska människan,
skänker oss åter denna likhet som den siste adam, då han blir en
människa av kött och blod, som vi, och vinner syndernas förlåtelse åt oss genom
sin offerdöd på korset. För de troende är således uppståndelsen i Kristus inget
annat än en återställelse av Kristus-bilden som tillhörde människan från skapelsen.
En ny vision tar
gestalt –
”Franciskushjälpen”
är i vardande.
heliga
korsets fraternitet av franciskanska lekmannaorden (O.S.F.) har
sina månatliga sammankomster på Franciskusgården, eftersom Broder Frans-Eric är
den andliga assistenten för dem och de träffas här även vid de franciskanska
högtiderna och vid Jesu Heliga Hjärtas mässa på första fredagen i månaden. Ett
ständigt återkommande ämne har varit på tal under de sista åren, nämligen
behovet av att kunna engagera sig i ett gemensamt apostulat med franciskanska
förtecken. En av fraternitetens medlemmar, Dick Fäldt, som redan arbetar för räddningsmissionen har titt och tätt
påpekat den stora nöden som ligger i öppen dag beträffande de hemlösa i vårt
samhälle – dem som nödgas bli ”uteliggare”. Tillsammans med ordföranden för caritas’ lokalförening i Göteborg,
Robert Somfai, och några andra, har man besökt franciskushjälpen
i Oslo, som grundats av franciskanerna
O.F.M. för ganska många år sedan. Besöket blev mycket inspirerande och de fick
löfte om vägledning. Till bilden hör också det arbete som man redan bedriver i
samarbete med kristus konungens
församling i Göteborg, vilket innebär att man kan härbärgera ett antal
”uteliggare” några gånger per vecka och förse dem inte bara med ett ställe att
sova, utan också med kvällssoppa och frukost. Arbetet har varit så
fruktbärande, att de övriga kristna hjälporganisationerna i Göteborgsområdet
efterlyste en fristående ”katolsk” partner som kan engagera volontärer från olika
församlingar, ordnar och föreningar.
En bärande tanke med den tilltänkta
svenska franciskushjälpen är
faktiskt, att i hög grad bygga på volontärer som kan göra ”fältarbete” och
servera mat, och som kan arbeta med de materiella förutsättningarna som ett
härbärge kräver, och, inte minst, som kan bilda en kår av förebedjare, vilket
inte behöver utesluta, att man tillvaratar människors gåvor som har
professionell kompetens.
Beträffande franciskushjälpens status som en fristående
och ideell förening är det viktigt att påpeka, att den inte är en
del av helige franciskus’ stiftelse
eller av franciskusgården, utan
just en oavhängig förening vars medlemskap är öppet för alla intresserade
katolska församlingar, organisationer, institutioner m.m. samt franciskanska
och ekumeniska organisationer och dylika, som kan ansluta sig till svenska franciskushjälpens värdegrund
och stadgar. Enskilda människor kan ansluta sig som volontärer.
Vill du bidra till att smida en
stark grundplåt för franciskushjälpens ekonomi kan du
snart få kontonumret till plusgirot!
Värdegrund för Svenska Franciskushjälpen
Antagen vid konstituerande möte för Svenska
Franciskushjälpen, Jonsered 2006-03-06.
Inledning
+
+ +
”Vad
ni har gjort för någon av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” (Matt 25:40)
Jag var hungrig, och ni gav mig att äta; jag var
törstig, och ni gav mig att dricka; jag var hemlös och ni tog hand om mig; (gav
mig härbärge) *
jag var naken och ni gav mig kläder; jag var sjuk och ni såg till mig; jag satt i fängelse och ni besökte mig.” (Matt 25:35-36)
I sin egen tid såg den helige Franciskus den lidande Frälsarens ansikte
i de spetälska som saknade både hem, livets nödtorft och medmänsklig gemenskap.
Således vill vi ha honom som en förebild då vi i den kristna kärleksmystikens
namn engagerar oss i handgripliga kärleksgärningar.
* Hedegards
bibelöversättning
Värdegrund
Svenska
Franciskushjälpen är en självständig och politiskt oberoende, ideell förening. Den
vilar tryggt i den Romersk-Katolska Kyrkan och har en särskild franciskansk
anknytning.
Svenska
Franciskushjälpens värdegrund har sin utgångspunkt i Kyrkans diakoni, där den
kristna kärleken till nästan kommer till praktiskt uttryck. Kyrkan lär oss att
kärleken till nästan är allmän och tillgänglig för alla. Den skall vara bärande
för och synliggöras genom vår verksamhet.
Det finns en
grundläggande enhet mellan det vi är
i Kristus och det vi gör i och för
honom. ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har
ni gjort för mig” (Matt.25:40), säger Jesus. Han har identifierat sig med den
människa, i synnerhet den mest behövande, som vi möter på vår väg.
Svenska
Franciskushjälpen hämtar särskild inspiration från den helige Franciskus av
Assisi. Vi skall med honom som förebild sträva efter ett odelat engagemang för
att lindra och hjälpa människor i all slags nöd. Vi skall också vara
uppmärksamma på nya former av nöd och se på vilket sätt vi kan avhjälpa den.
Svenska Franciskushjälpen
hämtar också inspiration från den katolska socialläran så som denna kommit till
utryck i ”Människan är kyrkans första
väg”, Socialpastoralplan för Stockholms katolska stift.
Vårt
engagemang skall vara präglat av respekt och omsorg för Livet, som är givet oss
av Gud. Framför allt skall vi respektera livets hemlighet och okränkbarhet i
dess mest sårbara faser.
I respekten
för livet ingår att vår verksamhet, inom de ramar och förutsättningar vi rår
över, skall präglas av högsta möjliga yrkesmässiga kvalitet.
I respekten
för livet ingår förståelse för att människan är en helhet med såväl fysiska,
psykiska, sociala och andliga behov, och samtliga dessa behov skall vi kunna
möta.
Vi ämnar att
i ödmjukhet samt att i franciskansk och ekumenisk anda betjäna människor som
lider nöd till kropp eller själ och ämnar betjäna dem utan hänsyn till deras
konfession, livsåskådning eller nationalitet samt utan att kränka den enskildes
integritet.
I allt detta
skall eftersträvas sann ödmjukhet inför uppgiften i förening med de förebilder
som Kyrkans stora helgon givit oss.
Verksamheten inom Svenska Franciskushjälpen
skall vara präglad av ett stort inslag av volontärer.
För fast anställd
personal inom Svenska Franciskushjälpen åligger det dessutom att tjänstgöra som
volontär i det praktiska hjälparbetet. Samtliga medarbetare skall som en Kristi
minsta tjänare utöva kärleken till nästan i form av praktiskt hjälparbete.
Samtliga medarbetare i Svenska Franciskushjälpen förväntas vara
lojala mot denna värdegrund och tillämpa dess förhållningssätt.
Glad Påsk!
Hos oss på klostret
Bröderna har
klarat sig undan Broder Rufus’ anmälan till JAMA, en särskild nämnd för
diskriminering mot katter, som drivs av THE ASSOCIATION FOR FELINE RIGHTS för
vår underlåtelse att ställa fram en gipskatt bland de övriga djurfigurerna i
vår julkrubba, genom att vidhålla bristen på bevis i Skriften och Traditionen
för någon katts närvaro vid den heliga födelsen. Det kan emellertid bli svårare
att besvara hans anklagelse mot en broder som oförtänkt talade om ”påskharen”,
då denne saknar allt stöd i kristen tradition, emedan det finns visst stöd för
att förknippa katter med påsk på grund av den hedniska påskkärringstraditionen.