Vi önskar Er alla

en trosstärkande och glad Påsk.

Som alltid tackar vi

för era böner och gåvor

och ber att den Uppståndne

må fylla ert liv

med Guds Frid och Allt Gott.

Inför Påsk 2006 . . . till eftertanke.

Vi kristna som lever på norra halvklotet förknippar firandet av Kristi lidande, död och uppståndelse med vårens tid, eftersom snön smälter bort och naturen vaknar åter till liv, då dagarna blir allt längre, med värmande solljus och livgivande regn. Gräset grönskar, säden spirar, knopparna brister, fruktträden blommar, och skogen blir åter klädd i sin skira grönska. Fåglarna parar sig, bygger bon och lägger sina ägg, och djuren föder sina ungar. Ja, överallt kan man bevittna tecken på naturens förnyade livskraft… d.v.s. på norra halvklotet, men givetvis inte på det södra. Och lägg väl märke till att detta inte hindrar troende på södra halvklotet att fira Påsk samtidigt som oss. Varför? Jo, därför att Jesu Kristi uppståndelse är ett firande av en historisk händelse som har en evig innebörd och inte en aspekt av naturens cykliska gång.

kristi preexistens.*

Ändå måste man påpeka att naturens cykliska gång har med Kristus att göra, d.v.s. med hans preexistens. Varför? Jo, därför att den himmelske Fadern har skapat allting genom den andra personen i den Heliga Treenigheten, hans enfödde Son från all evighet, det livgivande ordet, vilket i likhet med honom och den Helige Ande, var till innan tid och rum. Ja, det var genom den preexistente Kristus som Fadern skapade tid och rum och ”allt som synligt och osynligt är” (Trosbekännelsen), liksom alla änglar och andar i den himmelska världen. Därför skriver Ap. Johannes i sitt evangelium: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud… Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till (och) i det var liv…och livet var människornas ljus”. (Joh. 1:1, 3-4) Alltså har Kristus med naturens rytmiska gång att göra, inte vad gäller hans verksamhet som den människoblivne Kristus, då ”han har nedstigit från himmelen och antagit kött genom den Helige Ande av Jungfrun Maria och blivit människa” (Trosbekännelsen), utan vad gäller hans preexistens, då han var redskapet genom vilket den himmelske Fadern skapade allt, också naturens cykliska gång.

kristus – guds "logos".

Nyckeln till insikt i Kristi verksamhet, bortom sin existens i människans historia, är således begreppet logos, vilket täcker mycket mer än man kan föreställa sig, om man inte är insatt i grekisk filosofi och den judiska trostraditionens utveckling under Gamla Förbundets sista epok. I detta sammanhang är de böcker som i svenska Biblar kallas ”Tillägget till Gamla Testamentet”, vilka av Katolska Kyrkan betraktas som sekundärt kanonisk skrift, men ändå oumbärlig.

Vanligtvis översätter man begreppet logos med Ord, men eftersom initialbokstaven är en majuskel, förstår man att det är fråga om Guds Ord. Samtidigt, p.g.a. begreppets bruk i filosofi och teologi är denna grundläggande betydelse inflätad i flera andra konceptioner, bl.a. - mening, vishet, lära, lag, uppenbarelse, idé, rationell princip, och gudomlig form. Begreppet logos kan givetvis syfta på ett hörbart eller skrivet ord eller budskap, men det är klart att Ap. Johannes tänker på ordet som en gudomlig person, som på samma gång är identisk med Gud och hans särskilda redskap. ordet är Guds självuppenbarelse såväl i den preexistente Kristus som i den inkarnerade. Jesus säger ju: ”Jag är och jag var förrän Abraham blev till.” (Joh. 7:58)

kristus i profetian.

Beträffande Gamla Förbundet, vilket har sin början med Abrahams kallelse, så förstår vi att under frälsningshistoriens första stadium, den preexistente Kristus bör betraktas som ”Ordet hos Gud” (Joh. 1:1) som blir verksamt genom profetian om den som Gud skulle sända i världen, den genom vilken ”Abraham skulle bli till välsignelse för alla folk på jorden”. (1 Mos. 12:3) Så tidigt som på Bibelns första sidor läser man om den som skulle komma ”av kvinnans säd och söndertrampa Ormens (den Ondes) huvud” (1 Mos. 3:15). Sedan läser man om ”en profet lik Mose som skulle uppstå” (5 Mos. 18:15), ”en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt” (Psalt. 110:4) och en konung av Davids hus ”vars konungatron skall befästas till evig tid” (2 Sam. 7:12-13) – en som skulle födas i Davids stad, Betlehem ”av vilken en furste i Israel skulle utgå” (Mika 5:2). Dennes födelse skulle vara ett mirakulöst tecken, därför att ”en jungfru skulle bli havande och föda en son och giva honom namnet Immanuel – ’Gud med oss’ ” (Jes. 7:14) – ”ett skott som skulle skjuta upp ur Jesse avhuggna stam – en på vilken Herrens Ande skulle vila – vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, Herrens kunskaps och fruktans Ande” (Jes. 11:1-2). Vidare, denne Messias, som skulle vara både präst, profet och konung, identifieras med ”Guds lidande tjänare” – ” en som skulle bli sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull …(ty) genom hans sår skulle vi bli helade” (Jes. 53:3), ”eftersom han utgav sitt liv i döden… han som bar mångas synder och bad för överträdarna.” (Jes. 53:12) För övrigt skulle denne uppstå från de döda enligt en psalm av David, där det står, att ”Gud skall inte lämna hans själ åt dödsriket” utan att han skall ”kungöra livets väg.” (Psalt. 16:10-11). Han skulle instifta ”ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus… och lägga Guds lag i deras bröst…” (Jer. 31:31, 33) m.m.

Själva det faktum, att en ständigt växande trostradition kring ”den som Gud skulle sända i världen” (Joh. 11:27) blev en konstant aspekt av de skriftlärdes syn på Skriften, visar att ”Ordet hos Gud” (Joh. 1:1) redan hade påbörjat sitt människoblivande under det Gamla Förbundet, detta sadducéernas motstånd mot blotta tanken på den väntade Messias till trots. Således bygger Ap. Pauli mystik inte alls på främmande grekiska begrepp, utan på traditionell rabbinsk reflektion. Han säger: ”Jag vill påminna er om, att våra fäder alla var under molnskyn och alla gick genom Röda Havet. De blev alla döpta till Mose i molnskyn och i havet. Alla åt de samma övernaturliga mat, och alla drack de samma övernaturliga dryck, ty de drack ur en övernaturlig klippa, som följde med dem – och den klippan var Kristus.” (1 Kor. 10:1-4)

kristus - vishet och toràh.

Att identifiera den preexistente Kristus med den personifierande beskrivningen av guds vishet, som vi möter i boken ”Salomos Vishet”, är naturligt, eftersom det står att guds vishet var ”alltings ursprung eller moder” (7:12); ”känner Guds verk, och var med när Gud skapade världen” (9:9) och var ”den första människans räddare eller fader” (10:1-2), Ja, guds vishet beskrivs som ”en ande som är förnuftig och …genomströmmar alla andar som är förnuftiga och rena… ett utflöde från Guds makt …ett återsken av det eviga ljuset, en klar spegling av Guds verksamhet och en avbild av hans godhet…,” och det står att visheten ”i släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar och frambringar profeter och vänner till Gud…”(7:22 f.) Alltså tycks denna vishet både vara en aspekt av Gud och en förmåga som människan, skapad till Guds avbild, begåvades med, men vilken hon kunde förlora.

I boken ”Jesu ben Syraks Vishet”, sätts ett likhetstecken mellan guds vishet och Mose lag i ”Förbundsboken” – guds toráh (24:23) betraktad som en uppenbarelse av himmelskt ursprung. Liknande tongångar möter vi i ”Ordspråksboken”, men det är först hos Ap. Johannes, som i sitt evangelium lär oss, att guds ord ”genom vilket allt har blivit till” (Joh. 1:3) och guds vishet, ”det sanna ljuset som upplyser varje människa” (Joh. 1:9) identifieras i absolut mening med den evige Guden (Joh. 1:1), uppenbarad som ”Faderns enfödde Son” (Joh. 1:14), ”som blev kött (och blod) – en människa (Joh. 1:14), och vår Herre ”Jesus Kristus” (Joh. 1:17) Aposteln Johannes säger, att denne som är guds ord eller toráh och guds vishet står över Mose som gav oss lagen, inte därför att denne motsäger lagen, ty lagen är också guds ord, utan därför att han, utöver lagen, också skänker oss nåden och sanningen (insikt i hela verkligheten). En sådan tolkning överensstämmer med vad Jesus själv säger: ”Tro inte att jag har kommit för att avskaffa lagen eller profeterna! Jag har inte kommit för att avskaffa utan för att fullborda. Sannerligen, jag säger er – så länge himmel och jord består, skall inte den minsta bokstav, inte en enda prick i lagen förgås…” (Matt. 5:17-18). Den förklarar också, varför Jesus säger, att hans auktoritet är större än Mose’ auktoritet. (Matt. 19:7-9)

kristus - den siste adam.

I likhet med Ap. Johannes säger Ap. Paulus, att ”allt har blivit skapat” genom Kristus ”och genom honom är vi till” (1 Kor. 8:6), men den mest spännande av Ap. Pauli benämningar för den preexistente Kristus är den himmelska människan, som genom sin inkarnation blir den siste adam, eftersom dessa benämningar faktiskt har med budskapet om vår uppståndelse från de döda att göra. Han säger: ”Den förste Adam blev en levande varelse med en själ; den siste Adam blev en ande som ger liv… Den första människan är från jorden, gjord av stoft; den andra människan är av (från) himmelen.” (1 Kor. 15: 46, 47)

Detta kan inte betyda att Kristi mänskliga natur var preexistent! Han fick ju den genom Jungfru Maria. Nej, talet om Kristus som den himmelska människan måste ändå syfta på hans gudomliga natur, som är Guds sanna avbild från evighet (2 Kor. 4:4; Kol. 1:15, Hebr. 1:3 m.fl.), vilket innebär, att när Gud från begynnelsen sade ”Låt oss göra människan till vår avbild” (1 Mos. 1:16), att han inte bara skapade henne genom Kristus, utan också gjorde henne till bärare av Kristus-bilden, en likhet som fick en dödlig skada genom den förste Adams syndafall. Kristus, den himmelska människan, skänker oss åter denna likhet som den siste adam, då han blir en människa av kött och blod, som vi, och vinner syndernas förlåtelse åt oss genom sin offerdöd på korset. För de troende är således uppståndelsen i Kristus inget annat än en återställelse av Kristus-bilden som tillhörde människan från skapelsen.

En ny vision tar gestalt –

”Franciskushjälpen”

är i vardande.

heliga korsets fraternitet av franciskanska lekmannaorden (O.S.F.) har sina månatliga sammankomster på Franciskusgården, eftersom Broder Frans-Eric är den andliga assistenten för dem och de träffas här även vid de franciskanska högtiderna och vid Jesu Heliga Hjärtas mässa på första fredagen i månaden. Ett ständigt återkommande ämne har varit på tal under de sista åren, nämligen behovet av att kunna engagera sig i ett gemensamt apostulat med franciskanska förtecken. En av fraternitetens medlemmar, Dick Fäldt, som redan arbetar för räddningsmissionen har titt och tätt påpekat den stora nöden som ligger i öppen dag beträffande de hemlösa i vårt samhälle – dem som nödgas bli ”uteliggare”. Tillsammans med ordföranden för caritas’ lokalförening i Göteborg, Robert Somfai, och några andra, har man besökt franciskushjälpen i Oslo, som grundats av franciskanerna O.F.M. för ganska många år sedan. Besöket blev mycket inspirerande och de fick löfte om vägledning. Till bilden hör också det arbete som man redan bedriver i samarbete med kristus konungens församling i Göteborg, vilket innebär att man kan härbärgera ett antal ”uteliggare” några gånger per vecka och förse dem inte bara med ett ställe att sova, utan också med kvällssoppa och frukost. Arbetet har varit så fruktbärande, att de övriga kristna hjälporganisationerna i Göteborgsområdet efterlyste en fristående ”katolsk” partner som kan engagera volontärer från olika församlingar, ordnar och föreningar.

En bärande tanke med den tilltänkta svenska franciskushjälpen är faktiskt, att i hög grad bygga på volontärer som kan göra ”fältarbete” och servera mat, och som kan arbeta med de materiella förutsättningarna som ett härbärge kräver, och, inte minst, som kan bilda en kår av förebedjare, vilket inte behöver utesluta, att man tillvaratar människors gåvor som har professionell kompetens.

Beträffande franciskushjälpens status som en fristående och ideell förening är det viktigt att påpeka, att den inte är en del av helige franciskus’ stiftelse eller av franciskusgården, utan just en oavhängig förening vars medlemskap är öppet för alla intresserade katolska församlingar, organisationer, institutioner m.m. samt franciskanska och ekumeniska organisationer och dylika, som kan ansluta sig till svenska franciskushjälpens värdegrund och stadgar. Enskilda människor kan ansluta sig som volontärer.

Vill du bidra till att smida en stark grundplåt för franciskushjälpens ekonomi kan du snart få kontonumret till plusgirot!

Värdegrund för Svenska Franciskushjälpen

Antagen vid konstituerande möte för Svenska Franciskushjälpen, Jonsered 2006-03-06.

Inledning

+ + +

”Vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” (Matt 25:40) Jag var hungrig, och ni gav mig att äta; jag var törstig, och ni gav mig att dricka; jag var hemlös och ni tog hand om mig; (gav mig härbärge) * jag var naken och ni gav mig kläder; jag var sjuk och ni såg till mig; jag satt i fängelse och ni besökte mig.” (Matt 25:35-36)

I sin egen tid såg den helige Franciskus den lidande Frälsarens ansikte i de spetälska som saknade både hem, livets nödtorft och medmänsklig gemenskap. Således vill vi ha honom som en förebild då vi i den kristna kärleksmystikens namn engagerar oss i handgripliga kärleksgärningar.

* Hedegards bibelöversättning

Värdegrund

Svenska Franciskushjälpen är en självständig och politiskt oberoende, ideell förening. Den vilar tryggt i den Romersk-Katolska Kyrkan och har en särskild franciskansk anknytning.

Svenska Franciskushjälpens värdegrund har sin utgångspunkt i Kyrkans diakoni, där den kristna kärleken till nästan kommer till praktiskt uttryck. Kyrkan lär oss att kärleken till nästan är allmän och tillgänglig för alla. Den skall vara bärande för och synliggöras genom vår verksamhet.

Det finns en grundläggande enhet mellan det vi är i Kristus och det vi gör i och för honom. ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (Matt.25:40), säger Jesus. Han har identifierat sig med den människa, i synnerhet den mest behövande, som vi möter på vår väg.

Svenska Franciskushjälpen hämtar särskild inspiration från den helige Franciskus av Assisi. Vi skall med honom som förebild sträva efter ett odelat engagemang för att lindra och hjälpa människor i all slags nöd. Vi skall också vara uppmärksamma på nya former av nöd och se på vilket sätt vi kan avhjälpa den.

Svenska Franciskushjälpen hämtar också inspiration från den katolska socialläran så som denna kommit till utryck i ”Människan är kyrkans första väg”, Socialpastoralplan för Stockholms katolska stift.

Vårt engagemang skall vara präglat av respekt och omsorg för Livet, som är givet oss av Gud. Framför allt skall vi respektera livets hemlighet och okränkbarhet i dess mest sårbara faser.

I respekten för livet ingår att vår verksamhet, inom de ramar och förutsättningar vi rår över, skall präglas av högsta möjliga yrkesmässiga kvalitet.

I respekten för livet ingår förståelse för att människan är en helhet med såväl fysiska, psykiska, sociala och andliga behov, och samtliga dessa behov skall vi kunna möta.

Vi ämnar att i ödmjukhet samt att i franciskansk och ekumenisk anda betjäna människor som lider nöd till kropp eller själ och ämnar betjäna dem utan hänsyn till deras konfession, livsåskådning eller nationalitet samt utan att kränka den enskildes integritet.

I allt detta skall eftersträvas sann ödmjukhet inför uppgiften i förening med de förebilder som Kyrkans stora helgon givit oss.

Verksamheten inom Svenska Franciskushjälpen skall vara präglad av ett stort inslag av volontärer.

För fast anställd personal inom Svenska Franciskushjälpen åligger det dessutom att tjänstgöra som volontär i det praktiska hjälparbetet. Samtliga medarbetare skall som en Kristi minsta tjänare utöva kärleken till nästan i form av praktiskt hjälparbete.

Samtliga medarbetare i Svenska Franciskushjälpen förväntas vara lojala mot denna värdegrund och tillämpa dess förhållningssätt.

Glad Påsk!

Hos oss på klostret

Bröderna har klarat sig undan Broder Rufus’ anmälan till JAMA, en särskild nämnd för diskriminering mot katter, som drivs av THE ASSOCIATION FOR FELINE RIGHTS för vår underlåtelse att ställa fram en gipskatt bland de övriga djurfigurerna i vår julkrubba, genom att vidhålla bristen på bevis i Skriften och Traditionen för någon katts närvaro vid den heliga födelsen. Det kan emellertid bli svårare att besvara hans anklagelse mot en broder som oförtänkt talade om ”påskharen”, då denne saknar allt stöd i kristen tradition, emedan det finns visst stöd för att förknippa katter med påsk på grund av den hedniska påskkärringstraditionen.