16:e söndag under året 2010

Årgång C/Luk 10:38-42

Inledning

Berättelsen om Jesus som gäst hos Lasarus familj i Betania, och hans tillrättavisning av Marta då hon anmärker på Marias ovilja att hjälpa till med måltiden som familjen skall dela med honom, får den vanliga, vardagsnära läsaren att fråga sig om inte Jesus antingen saknade empati eller var helt opraktisk. Marta sliter ensam med arbetet kring måltiden. Maria sätter sig i lugn och ro – och lyssnar till och samtalar med Jesus om andliga ting.

Jag tror att Marta får de flesta läsares sympati då hon blir uppretad och till sist utbrister: ‘‘Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.”

Det är inte lätt att ta till sig principen som Jesus hävdar i sitt svar. ‘‘Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fastän bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tagas ifrån henne.”

Vad vill Jesus säga? Innebär hans ord, att den tjänande kärlek, som ser till människors fysiska och sociala behov alltid kommer i andra hand i förhållande till gudskunskap? Uppskattar Jesus inte Martas osjälviska tjänster?

Första delen

För det första måste läsaren vara införstådd med att Jesus ofta vill göra sina åhörare häpna, även stötta, för att kunna förmå dem att begrunda en andlig princip – att tänka till.

Också i dagens läge hänvisar de flesta människor till vad de kallar människokärlek för att rättfärdiggöra bristande kärlek för Gud. Även ateister hänvisar till sin människokärlek för att rättfärdiggöra sitt ställningstagande mot gudstro. Dagens text påminner dock om att talet om människokärlek inte är speciellt modernt – människor har alltid tenderat till att älska det eller den som de kan se, mer än den osynliga Guden. Det är just denna allmänmänskliga tendens som Jesus vill ifrågasätta. Jesus vill att Marta skall förstå att, fastän kärlek till nästan inte får skiljas från kärlek till Gud, så måste kärleken till Gud prioriteras, för att ett äkta andligt genombrott skall kunna äga rum och hållas vid makt i en människas inre. Om vi verkligen älskar vår nästa, så skall vi också älska honom eller henne med en kärlek som ser till något mer än vår nästas fysiska, psykologiska och sociala behov. Vi skall älska vår nästa som oss själva, men inte som om han eller hon vore, eller kunde vara, Guds konkurrent. Vi skall inte älska vår nästa som ett självständigt objekt för våra känsloliv utan också älska Gud i vår nästa och vår nästa i Gud.

Vid vissa tillfällen innebär dessa allmänna principer att en rättvis fördelning av arbetsbördor bör åsidosättas. Jesu besök i Betania var ett sådant tillfälle. Maria behövde tala med Jesus. Marta beter sig som en arbetsnarkoman som blivit avundsjuk i sin tävlan på Jesu uppmärksamhet. Hon får alltså inget stöd från Jesus.

Andra delen

För det andra är det nödvändigt att inse hur inrotad och rådande den fallna människans benägenhet är, att alltid och i alla sammanhang vända upp och ner på principen att älska Gud utöver allt, och att älska allt och alla i Gud. Denna existentiella problematik gäller inte bara några få människor som har felaktiga prioriteringar. Avgudadyrkan är den absolut vanligaste synden. Vid sidan om den sanna Guden, vid sidan av den evige, allmäktige och oändlige Guden, som är alltings och allas upphov och mål, skapar vi gärna en eller flera avgudar.

Det är faktiskt inte alltid så att avgudadyrkan yttrar sig som orättmätig kärlek för min nästa, att min nästa får inta Guds plats. Ganska ofta handlar avgudadyrkan om mina egna ambitioner, självuppfattning och även om min egen pliktkänsla. Vi menar att vi älskar Gud, men finner inte tid under dagens lopp för att bedja – till exempel. Vi ägnar väldigt lite tid åt vår andliga utveckling. En del troende människor går inte ens konsekvent i den Heliga Mässan därför att de menar att de har andra plikter – annat som för stunden inspirerar eller binder dem. Det kan vara anhöriga och vänner som saknar förståelse för vad Herrens dag betyder och därmed stör den troendes rätta livsrytm.

Det finns faktiskt inte så få människor som också skjuter på tanken att låta sitt gudsförhållande få någon plats i sin tillvaro. De tänker på sin utbildning. De tänker på att hitta make eller maka. Sedan tänker de på karriären. De tänker på hur de måste förverkliga sig själva – på sport, på resor, på hälsa och på hur de kan bygga upp en stimulerande umgängeskrets. Och de inbillar sig hela tiden, att när de har fått ut allt det övriga som livet kan ge, då kommer de att kunna söka Gud på ett djupare sätt. Men för de flesta som tänker så, kommer aldrig den dagen då de verkligen söker Gud.

Betyder detta att inget som Gud har skapat har ett värde i sig? Har mina anhöriga och min nästa inget värde i sig? Har mitt eget liv, mitt arbete och min begåvning och personlighet inget värde i sig? Blir allt och alla endast ett medel för mig att nå Gud? Svaret är både JA och NEJ. Svarar man NEJ måste dock svaret kvalificeras.

Mina medmänniskor, och de människor som står i ett särskilt förhållande till mig, har givetvis ett värde i sig. Potentiellt har mitt förhållande till dem också ett evigt värde! Det är Guds vilja att jag skall få ett evigt liv i honom att dela det med dem. Min egen utveckling – intellektuellt och socialt, och även min fysiska utveckling – har också en andlig betydelse, ty allt som jag är och kan bli, är inflätat i frågan om min personliga frälsning. MEN den största personliga utvecklingen av alla kommer att inträffa först då jag lämnar detta livet bakom mig. Därför behöver jag inte jaga efter det illusoriska målet som heter ”min egen utveckling” under detta livet, som om jag inte hade evigheten framför mig.

Avslutning

Just därför sade Jesus till Marta: ”Maria har valt det som är bäst, det enda nödvändiga, och detta skall inte tagas ifrån henne.” Du och jag skall alltså se till att vi inte gå miste om ”det enda nödvändiga” i detta livet – ett riktigt gudsförhållande, ty ett riktigt gudsförhållande gör alla våra andra förhållanden riktiga, också vårt förhållande till oss själva. Människan är ju inte bara skapad av Gud, och till Guds avbild och likhet i den mening att hon har en fri vilja, en förmåga att tänka rationellt, och känslor som är rotade i värderingar och som inte bara beror på kroppens fysiska processer, utan också därför att hon är skapad för Gud, och Gud är det Högsta Goda, och den ende som kan tillfredsställa min yttersta längtan. Utan Gud, utan ett riktigt gudsförhållande, blir ju människans liv helt förfelat – en tragedi som aldrig tar slut. Därför skall vi med Maria, välja det enda nödvändiga i livet – ett riktigt gudsförhållande i min frälsare, Jesus Kristus.

Broder Frans-Eric T.O.R.