17: e söndagen under året 2009

Joh. 6:1-15

Inledning

Bespisningsundret är ett av de sju mirakel som aposteln Johannes utvalde att berätta om i sitt evangelium av de många som han betygar att Jesus gjorde. Att Johannes endast beskrev sju under i kontrast till de övriga evangelisterna som beskriver så många beror på hans särskilda sätt att undervisa om vår Herre Jesus Kristus och hans frälsande verksamhet.

Att bespisningsundret brukades av Johannes för att undervisa om Kristi Kropps och Blods Sakrament är uppenbart för varje uttolkare av den Heliga Skrift som har undersökt saken. Aposteln Johannes evangelium saknar en återgivning av hur Jesus konsekrerade bröd och vin i den övre salen, men han börjar beskrivningen av den mirakulösa måltiden på andra sidan av den Galileiska sjön med nästan samma ord som de övriga evangelisterna brukar då de beskriver instiftelsen av Altarets Sakrament. Ändå har inte detta under endast något att säga oss om den Heliga Mässan – det talar också ett tydligt språk om hur den troende människan skall förhålla sig till sina vanliga fysiska och materiella behov. Detta är ett viktigt ämne eftersom en hel del människor har den uppfattningen att Gud endast ser till våra eviga behov – att Jesu under endast är avsedda att lära oss något om det tillkommande livet i det himmelska riket – och detta är inte sant. Det är givetvis inte heller sant att Jesus gjorde under för att vi skall vänta under i tid och otid. Men låt oss nu titta lite närmare på vad som står i texten om bespisningsundret.

Första delen

För det första kan vi se på bespisningsundret utifrån folket perspektiv. Folket hade följt Jesus landvägen till andra sidan av den Galileiska sjön utan att ha gjort några förberedelser. De hade inte mat med sig. De visste inte hur länge de skulle kunna vara borta. Eventuellt hade en hel del människor som var på väg till Jerusalem för påskhögtiden också anslutit sig till mänskohopen som löpte efter Jesus, ty aposteln Johannes noterar att detta under skedde precis före påsken. I varje fall tycks alla människor ha räknat med att kunna köpa mat i någon stad eller by så småningom – men på andra sidan sjön låg det ingen stad eller by alldeles intill.

Var det inte ganska oklokt av människorna som löpte efter Jesus att gå så långt utan att tänka på hur de skulle kunna få något att äta sedan? Jo, utifrån ett helt jordbundet perspektiv var detta oklokt, men å andra sidan är det helt riktigt att låta andliga behov få företräde ibland. Det står i den Heliga Skrift ”att människan inte skall leva endast av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” Att djävulen citerade denna vers då han frestade Jesus då denne hade dragit sig bort till den judeiska öknen, omintetgör ej denna sanning.

En del av vad Jesus ville säga, då han inte sade till folket att bryta upp från stället och gå bort till städerna och byarna för att själva kunna köpa mat, var givetvis att det är riktigt att söka Guds rike först. Och denna evangeliska sanning är också en utmaning till oss att leva i tro utan att bekymra oss om det jordiska hela tiden.

Häri ligger inget löfte om att Gud kommer att förse hela mänskligheten med föda utan någon arbetsinsats. Ännu mindre är det en försäkran om att Gud skall se de fattigas, de hungrandes behov, utan att vi lär oss att dela med oss av vad vi har. Om man nu skall diskutera hungersnöd som ett problem i den moderna världen skall man genast notera att vi producerar tillräckligt med föda för hela mänskligheten och skulle kunna producera mycket mer. Den problematik som vi måste brottas med är fördelningen av vad vi producerar. En syndig värld – vår värld är präglad av människans girighet och likgiltighet inför sin medmänniskas öde. Världen är inte överbefolkad. Vidare är det inte sant att ett land blir rikare då folkningen minskar. Krisen i Afrika kommer att förvärras på grund av antalet människor i många länder kommer att sjunka drastiskt.

Nåja! Jag ville nu endast påpeka att bespisningsundret inte innehåller något direkt budskap om hur vi skall rädda den tredjedel av mänskligheten som svälter, förutom ett allmänt budskap om att människor som verkligen sätter sin tillit till Gud lättare kan låta en rättvis fördelning av jordens tillgångar ske. Men undret manar också den enskilda människan som har kommit till tro att riskera sig själv i fysiskt och materiellt avseende. Den som inte kan tänka sig några fysiska och materiella risker saknar tro. Vi skall inte lura oss själva på den här punkten.

Andra delen

För det andra kan vi med fördel begrunda bespisningsundret ur apostlarnas synvinkel såväl som ur folket synvinkel. Jesus riktade en särskilt utmaning till sina lärjungar, till sina utvalda apostlar, då han sade till Filippus: ”Var skall vi köpa bröd åt så många?” Johannes tillägger: "Detta sade Jesus för att pröva sina lärjungar.”

Andreas hade visserligen hittat en pojke med fem kornbröd och två fiskar. Uppenbarligen kunde inte en sådan liten mängd mat räcka till fler än till pojken själv. Men pojken ville offra detta och Jesus ville understryka den läxa som han redan hade lärt sina apostlar då han skickade dem ut till att förkunna Guds rike i olika städer och byar. Då fick de inte ta med sig mat eller extra kläder eller andra förnödenheter – men de fick instruktioner att ta in hos människor som ville ge dem mat för dagen och ett tak över huvudet. Nu ville Jesus lära dem ytterligare något – väldigt lite kan bli mycket då man är beredd att offra det som man har. Sedan Jesus hade bett tackbönen blev den lilla maten som fanns mycket – och det blev mat över.

Detta betyder nu inte att Kyrkan kan klara sig utan materiella tillgångar. Nej, det betyder att där det finns tro där blir det ett överflöd av materiella tillgångar. Pojken hade ytterst lite, men han ställde allt till Jesu förfogande. På sätt och vis kan man konstatera att det var pojkens tro och offervillighet som var en förutsättning för Jesu under.

Avslutning

Vilka under har vår tro varit en förutsättning för? Ger vi Jesus tillfälle att göra under i vårt liv genom att offra vad vi har? Många låter knappast någonsin sin andliga hunger få företräde framför sin fysiska hunger. Allt för sällan tänker vi inte ens på att Gud kan göra under förrän vi befinner oss själva i en nödsituation. Pojken var inte i nöd. Han kunde ha behållit vad han hade i tystnad. Men hans tro medförde villigheten att riskera det lilla han hade för att det skulle kunna bli något åt alla.

Broder Frans-Eric T.O.R.