18:e söndagen under året 2009

Joh. 6: 24-35

 

Inledning

 

Som jag påpekade i söndags då evangelietexten om bespisningsundret upplästes, relaterar aposteln Johannes alltid symboliken i Jesu underverk till hans undervisning och samtal. Han börjar sitt evangelium med undret som Jesus gjorde vid bröllopet i Kana och berättar om hur Jesu gjorde mer vin av vanligt vatten då vinet tog slut vid ett bröllop. I bibliskt sammanhang symboliserar vin livets glädje och vi förstår att Gud har sänt sin Son i världen för att skänka oss en glädje som kan bestå även när jordisk glädje av olika slag - naturlig glädje - tryter. Sedan berättar Johannes om hur Jesus säger till en samaritisk synderska allt hon har gjort, då hon uppmanar honom att ge henne av det levande vattnet som han talade om, då hon hämtade upp vanligt vatten åt honom ur Jakobs brunn. Således förstod hon att hon måste omvända sig innan hon skulle kunna vara i stånd att dricka av det levande vattnet - att hon måste ångra sina synder och göra bot och bättring.

 

När lärjungarna återvände till andra sidan av sjön från stället där Jesus bespisade 5000 människor med fem kornbröd och två fiskar följde inte Jesus med i båten. Antagligen trodde lärjungarna att han ville vara i ensamhet för att bedja. En storm uppstod och Jesus kom till sina lärjungar, som inte kunde ro båten i land, och stillade vinden och vågorna. Plötsligt var de framme vid andra stranden. Följande dag väntar mänskohopen åter på Jesus och lärjungarna. Alla var inriktade på att se fler under. Jesus utbrister: "Ni söker inte mig därför att ni har sett tecken, utan därför att ni åt av brödet - det fysiska - och blev mätta. Arbeta inte för den mat, som är förgänglig, utan for den mat, som varar och ger evigt liv..., den som han skall ge er, den på vilken Gud har satt sitt sigill!” d.v.s. den väntade Messias. Men de frågar: "Vad skall vi göra för att utföra de gärningar som Gud begär och vad gör du for tecken nu så att vi kan se det och tro?”Jesus svarade: "Detta är den gärning som Gud begär att ni skall göra - tro på den han har sänt."

 

Så småningom förklarade Jesus att det egentliga brödet från himmelen är hans egen kropp. Han sade: "Det bröd som jag skall ge är mitt kött, jag ger det for världens liv" och "När ni har upphöjt mig" - underförstått _ 'upphöjt mig på korset', "skall ni förstå att JAG ÄR DEN JAG ÄR". De judiska skriftlärda blev rasande, ty JAG ÄR DEN JAG ÄR är Guds eget namn, det gåtfulla namnet som Gud brukade då han uppenbarade sig för Mose i den brinnande busken. De sade "Vem gör du anspråk på att vara " Jesus svarade: "Abraham ... jublade vid tanken på att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad! Då sade de skriftlärda: Du är ännu inte femtio år gammal. Hur skulle du kunna ha sett Abraham!" Jesus sade: "Sannerligen jag säger er. JAG ÄR förrän Abraham blev till.

 

Frågeställning

Att Jesus kallar tro för "en gärning" - "ett verk” - det som Gud begär av dem som blir övertygade om att han är den väntade Messias, låter konstigt för många. Hur hänger det ihop? Jo, därför att den tro som Jesus talar om inte är ett passivt resultat av att ha sett många under och därmed ha blivit övertygad om att han är Guds Messias och världens Frälsare. Den är inte bara en gåva från Gud som vi passivt kan ta emot en gång för alla. Den frälsande tron kräver att vi samarbetar med Gud och aktivt lever i ett trosförhållande, vilket omfattar allt som menas då vi talar om våra "gärningar". Därför insisterar Katolska Kyrkan på att ingen kan bli frälst utan både tro och goda gärningar.

 

Utveckling

Alltså är den frälsande tron inte att endast hålla för sant att Jesus från Nasaret var Guds Messias - att hålla för sant att han var Guds Son, blev född av en jungfru, gjorde under, dog för våra synder på korset, uppstod från de döda, for upp till himmelen och skall komma åter vid tidens slut för att döma levande och döda. Att hålla allt detta för sant är givetvis en ytterst viktig aspekt av den frälsande tron och en omistlig del av vad som avses, men den tro som Gud begär av oss innebär också aktiv underkastelse - lydnad. Aposteln Paulus säger att den frälsande tron är en lydig tro. Därför talar han om "trons lydnad”. Detta säger jag ofta, men jag menar att det inte kan upprepas för ofta, ty lydnad är nyckeln till helgelse. Gud är källan till all helgelse. Till honom ropar vi: Helig! Helig! Helig! Men det vore meningslöst att ropa så, om vi inte också ville lyda honom.

 

Då man underkastar sig Gud genom den som Han har sänt i världen, Jesus Kristus, har denna handling flera dimensioner, ty den innebär att man åtar sig en lärjunges personliga lydnad inför sin Mästare. Denna underkastelse innebär att man lever i gemenskap med och lydnad för den kyrka som Jesus har grundat. Den innebär att man brukar sakramenten som han har instiftat och följer Kyrkans sakramentala disciplin. Den innebär att man arbetar för andras omvändelse. Den innebär att man upprätthåller Jesu morallära i sitt eget liv, att man avsätter tid att bedja, att man åtager sig kärleksgärningar i hans namn m.m. Ja, tro är att leva i ett personligt förhållande till den som Gud har sänt i världen genom att samarbeta med Gud i allt som hans nåd är avsedd att åstadkomma i oss.

 

Avslutning

En välkänd ateistisk filosof, Feuerbach, som också citeras av Karl Marx, sade en

gång: "Människan är endast vad hon äter.” Alltså beskrev han människan enbart som en fysisk varelse. När Jesus säger att han är "livets bröd” hävdar han motsatsen­, att människan har ett själsligt eller andligt liv som inte låter sig reduceras till fysiska processer, och ett liv i gemenskap med sina medmänniskor som inte låter sig reduceras till materiella, sociologiska och psykologiska förhållanden.

 

Att människan har ett metafysiskt såväl som ett fysiskt liv, är dock mer än en religiös dogm. Denna logiska slutsats är ofrånkomlig för den som verkligen har iakttagit hur människan brottas med livets existentiella frågor. Varför finns jag? Vilken mening har mitt liv? Vad är kärlek? Hur kan man skilja mellan rätt och fel på ett absolut sätt? Vad kommer efter detta livet? Hur kan jag få förlåtelse for det onda jag har gjort under mitt jordiska liv?

 

Existerade inte Gud, vore alla dessa existentiella frågor meningslösa. Men, direkt och indirekt, sysslar människan mer med dessa frågor än med det som berör livets fysiska processer och överskuggar även hennes intresse för psykologi och sociologi. Innerst inne vill inte någon människa vara kvar vid" Egyptens köttgrytor" - ingen vill förbli slav under det jordiska livets materiella förutsättningar. Ingen vill vara träl trots att han garanteras "dagligt bröd" i överflöd. Priset för den materiella lyx som den moderna människan lever i är oftast just andlig ofrid.

 

Alltså behöver människan inte bara sitt "dagliga bröd", det vanliga brödet som upprätthåller det fysiska livet; hon behöver också det "himmelska brödet". Jesus säger ju att han är "det bröd som kommer ner från himmelen för att ge världen liv", d v s för att ge oss liv - andligt liv. För oss gäller dock inte endast att lydigt knäfalla framför altaret for att där beskåda hur brödet helgas på altaret – utan att lydigt tillbedja Jesus Kristus under den förvandling som medför att vanligt bröd blir till himmelskt bröd och sedan lydigt mottaga hans kropps och blods sakrament i enlighet med hans befallning, utan också att i "trons lydnad” gå ifrån altaret förvandlade genom vårt samarbete med Gud, som åter och åter igen låter sin Son frambäras som ett offer for våra synder och som åter och åter igen låter oss förtära honom som andlig spis, så att vi skall kunna förändras inifrån. Förvandlingen på altaret blir förgäves om inte vi också förvandlas.

 

Broder Frans-Eric T.O.R.