23:e söndagen 2010

Årg. C - Luk. 14,25-33

Inledning

Kan det verkligen vara samme Jesus som sade ”Du skall älska din nästa såsom dig själv” och ”Du skall också älska din fiende”, som i dagens evangelium säger ”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor, sin hustru, sina barn, sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge”? Det låter som om Jesus går emot Guds tio budord, ty fjärde budet lyder: ”Du skall hedra din fader och din moder”.

Det är dock helt säkert att Jesus från Nasaret talade precis såsom han citeras i dagens evangelietext. Exegeter är överens om detta, konservativa som liberala, ty orden låter så stötande och så motsägelsefulla att ingen skriftlärd hade kunnat lägga dem i Jesu mun. Dessa ord har givetvis en djupare mening, som kräver insikt för att sätta sig in i, men de förblir lika utmanande. Jesus ville kontrastera vår kärlek till Gud med vår kärlek till människor i situationer då de människor som är viktiga för oss vill hindra oss från att göra Guds vilja, och i situationer då vi upptäcker att vi själva har låtit vårt behov av mänsklig kärlek hindra oss från att göra Guds vilja.

Dessa ord är givetvis tillämpbara på alla som har en särskild kallelse till prästerskapet eller till klosterlivet, eftersom Jesus talar till den inre kretsen av lärjungarna på vilken han ställde speciella krav – han sade också: “Ingen kan vara min lärjunge om inte han avstår från allt som han äger”, men dessa ord har också stor betydelse – i överförd mening – även för lekmän och kvinnor, som ändå inte bryter upp från det vanliga livet i världen, men vill göra allvar av sitt gudsförhållande. Och kom ihåg – att göra allvar av sitt gudsförhållande är ett absolut villkor för evig frälsning. Det som vi inte gör nu – måste vi ändå göra i mellanstadiet – mellan tid och evighet, så att säga, d.v.s. i skärselden.

Första delen

För det första måste vi förstå att Jesu kärlek för människor inte var sval och opersonlig. Han älskade människor med passion. Han offrade sitt liv för oss människor på korset. Det var inte bara hans kärlek till Gud som förmådde honom att offra sig för våra synders skull. Jesus var och är besjälad av en passionerad kärlek till varje enskild människa, till varje själ. Han ville rädda varje människa och dela det eviga livet med var och en av oss. Hans kärlek är fylld med känsla; det vet varje katolsk kristen som förstår innebörden i Kyrkans firande av Jesu Heliga Hjärta – den mässa som firas på första fredagen varje månad. Jesus brinner med en outsäglig kärlek till mig och till dig. Ändå lär Jesus, tydligt och klart, att man inte får upphöja sin kärlek till den som är skapad till Guds avbild över den kärlek som man hyser till själva Skaparen. Detta är dock vad vi syndiga människor oftast gör! Varför? Jo, därför att vi älskar först och främst med behov-kärlek istället för gåva-kärlek. Vi tenderar att älska vad vi känner ett behov av, d.v.s. vad vi har behov av för stunden. Missförstå nu inte – man kan ju säga att Gud har också ett behov av oss, såsom en konstnär har behov av sina alster. Men Guds kärlek föregår hans behov. Detta är skillnaden.

Det är alltså nödvändigt att klarlägga att vad vi upplever som en uppoffring, d.v.s. kärlek som för oss framstår som ett ”korsbärande”, så är det absolut nödvändigt för den andliga utvecklingen att skilja mellan Skaparen och det skapade. Detta livets goda är förgängligt. Att offra detta livets glädjeämnen, när det visar sig nödvändigt, för att man skall kunna omdanas och vara i stånd att njuta av det eviga livets glädje är vad Jesus befaller. Under detta livet framträder emellertid alla sådana erfarenheter som ett mysterium – men att bära ett kors i Jesu sällskap, kan faktiskt också skänka glädje åt den som tror. Vad vi älskar i varje människa är den Gud som har skapat henne och den förlossare som har befriat henne från synd. Detta är det första.

Andra delen

För det andra skall vi ha klart för oss att Jesus förstår helt och fullt att den andliga mognaden, den mognad som vi är kallade till, kostar mycket. Därför berättar han liknelsen om mannen som påbörjar ett bygge utan att beräkna kostnaden. Denne får inte sitt bygge färdigt. Han blir ett åtlöje inför Gud och människor. Han låter människors tyckande och tänkande, och hans timliga kärlek för människor och för detta livets njutningar, hindra honom. Han hindras av sin egen fruktan och fruktan för människorna omkring honom, från att fullfölja sin vandring på den smala, den avvikande vägen till helighet.

När vi säger att det jordiska livet är en nådatid, då menar vi att det jordiska livet är den tid som vi har fått på jorden, då det är lättast att få färdigt vårt andliga bygge. Därför ställs frågan till var och en av oss. Hur går det med ditt andliga bygge? Mognar du som en kristen människa. Vågar du kalla dig själv en lärjunge till Jesus Kristus? Försöker du verkligen att älska Gud utöver allt och alla, och i allt och alla? Eller finns det fortfarande någon annan eller något annat, kanske bara dina egna ambitioner och fantasier, som du älskar mer än Gud – något eller någon som blivit din personliga avgud?

Avslutning

Varje mor eller far som älskar sina barn vet hur man leker med ett barn. Det är nödvändigt att sänka sig till barnets nivå, att gå in i barnets lek, att framkalla barnet i sig själv på nytt o.s.v., men en mor eller en far som endast möter sitt barn på det sättet, skulle göra barnet en otjänst. Om man bara jollrar med sitt barn kommer det aldrig att lära sig att tala. Om man inte stävjar ett barns självcentrering och själviskhet, och aldrig lär barnet att andra människor också har behov och känslor, så kommer barnet aldrig att kunna umgås med andra eller bli omtyckt av andra. Om man bara leker med ett barn, kommer barnet aldrig att kunna arbeta och ta ansvar. Mognad är ”ett måste”, också i det andliga livet.

Därför kallar Jesus sina lärjungar till andlig mognad. Han kallar dem till att älska Gud utöver allt och alla, men också i allt och alla. Du kan inte ge den människa som du älskar, vad Gud kan ge henne. Du skall aldrig försöka dig på det! Den människa som du älskar kan inte ge dig vad Gud kan ge. Låt dig inte luras! Lura inte dig själv! Att älska Gud med den rätta kärleken är också att älska människan med den rätta kärleken.

Broder Frans-Eric T.O.R.