Jesus säger i dagens
evangelium: "Alla skall saltas med
eld!" Förmodligen vill han anknyta till den mosaiska lagens
föreskrifter (3 MOS 2:13) om offerkulten i templet. Där står det: "Alla dina spisoffer skall du beströ
med salt. Du må inte låta din Guds förbunds salt fattas på ditt spisoffer. Till
alla dina offer skall du offra salt."
Biologiskt är salt nödvändigt
för livet. I den antika världen brukades salt, tillsammans med bröd och vatten
som en symbol för livet. Ibland används bröd och salt fortfarande i välkomstceremonier.
I Katolska Kyrkan, enligt det äldre ritualet lägger man också salt i vigvatten.
På engelska har man fortfarande ett talesätt. "Han är värd sitt salt."
I vissa sammanhang har man alltså använt salt som betalningsmedel. Vidare,
som alla vet, använder man salt för att rena och konservera och för att
smaksätta mat, särskilt kött. Därav kommer Jesu fråga: ”Om saltet förlora sin sälta, hur skall man få det salt igen?” Till
vilken nytta är människor som har förlorat sin tro?
Men för att återgå till det
första som Jesus sade om salt – ”Alla
skall saltas med eld” – kan man kanske associera dessa ord till saltets
effekt då det kommer i kontakt med ett öppet sår på människans kropp. Då svider
det som eld men kan man stå ut med det, sår blir såret rent.
Vad vill då Jesus säga? Jo, han
använder bildligt tal för att tala om den inre och den yttre kampen för tro som
muslimer kallar "jihad" – d.v.s. kamp eller krig. Men lägg väl märke
till att kampen för att bevara tron då det hotas av andra människor skall ske
på ett helt annat sätt enligt Jesus än enligt Mohammed, likaså den inre kampen
med sig själv.
Den som har kommit till tro
måste utstå frestelser, utstå påfrestning, som har sitt ursprung i våra
mänskliga förhållanden – våra yttre förhållanden. Och Jesus säger på ett annat
ställe att den som skall vinna frälsning får inte bara ropa "Herre, Herre …" utan "bekänna honom inför människor." Den som skall vinna
frälsning är den som inte håller hans lära för sant, utan den som översätter
hans lära i ord och gärningar. Och hurudana är dessa ord och gärningar då vi
tänker på trons yttre fiender?
Jo, Jesus befaller oss ”att
älska våra fiender”, ”att vända andra kinden till”, ”att gå den
extra milen” o.s.v. Han säger uttryckligen att den tro som han förkunnar icke
kan spridas med svärd. Han själv utkämpar den stora kampen på korset efter det
att han befaller Petrus ”sticka svärdet i skidan”. Och ni förstår att
när jag talar i detta sammanhang om ”svärdet”, tänka jag inte endast på
ett bokstavligt svärd utan alla former av maktmedel. Kampen vi är kallade att
utkämpa som kristna mot trons yttre fiender skall alltså utkämpas med
kärleksgärningar och inget annat. Jesus förbjuder faktiskt varje form av
fanatism, fastän han förpliktar oss att hålla fast vid sanningen. Och han ger inte
någon som helst näring åt tanken att han har kommit för att upprätta något Gudsrike
på jorden. Han säger uttryckligen: ”Mitt rike är icke av den här världen. Om
mitt rike vore av den här världen, så skulle mina anhängare ha kämpat med svärd”.
Detta är det första.
Missförstå nu inte! Jesus
utesluter ingalunda självförsvar, varken för individen eller samhället. I den
meningen är han inte pacifist. Han ger inte näring åt tanken att vi skall tillåta
våld mot oskyldiga människor, varken i vårt eget samhälle eller inom
världssamfundet. Han visar respekt för myndigheter – ”Vi skall ge åt
Kejsaren, det som är kejsarens” – och han respekterar soldater och polis.
Han vet att deras arbete är svårt men nödvändigt.
Jesus respekterar också dem som
har en annan tro men ändå gör det som är gott. Då lärjungarna säger: ”Vi såg
en annan som drev ut demoner i ditt namn, men som inte tillhör oss”, säger
Jesus: ”Hindra honom inte!” Den som inte är emot oss är för oss!” Ja,
man kan säga att Jesus menar att en god gärning han en objektiv karaktär – den
förblir en god gärning inför Gud trots att gärningsmannen har en falsk tro. Han
menar däremot inte att vi själva bör vara likgiltiga beträffande lärofrågor.
Tvärtom! Han varnar för ”falska profeter som skall komma i hans namn”
och han säger: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller
Skriften… Inte en enda bokstav … skall förgå … (och) den som upphäver ett enda
bud och undervisar människorna så, skall räknas som den minste i himmelriket.”
För det andra understryker
Jesus att den huvudsakliga kampen för tro – det viktigaste ”jihad” – har vi att
utkämpa med oss själva – inom oss själva. ”Om ditt öga förleder dig, så riv
ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike enögd än att ha bägge
ögonen i behåll och kastas i helvetet… Om din hand förleder dig, så hugg av
den… Om din fot förleder dig, så hugg av den…” Genom våra dåliga exempel
kan vi faktiskt knäcka andras tro. Dessa som blir knäckta av våra dåliga
exempel kallar Jesus ”de små” – alltså tänker han inte enbart på barn –
i bokstavlig mening. Många vuxna har också en liten och bräcklig tro.
Kom ihåg i detta sammanhang att
det är just ”den smala vägen” som leder till Guds rike; ”den breda
vägen” leder till helvetet. Därför skall jag verkligen vara inriktad på att
föra krig mot mig själv – i moraliska frågor, i lärofrågor och i andra andliga
frågor. Därför skall jag verkligen fråga mig själv om jag har tagit ”Jesu ok” på mig. Accepterar jag hans
restriktioner på min livsföring? Har jag underkastat mig? Överlåtit mig? Eller
går jag utifrån att den tro som Jesus förkunnade skall förändras med tiden – moderniseras
så att vi kan vandra på ”den breda vägen” med de flesta andra?
Jesus frågade: ”Om saltet
mister sin sälta, hur skall ni få det salt igen?” Om du har försökt att
utveckla en alldeles egen tro, d.v.s. en moral, en lära och en andlighet, som
inte svider, som inte innebär någon kamp med dig själv och inte någon kamp att
älska dina fiender och vedersakare, då säger han till dig: ”Alla skall
saltas med eld!”
Var alltså inte rädd då din tro
svider – var inte rädd då du måste kämpa, men var noga med att du lägger saltet
på rätt ställe – det är du som skall renas, inte dem omkring dig.
Broder Frans-Eric T.O.R.