27:e söndagen under året 2009

Mark. 10:2-10

Inledning

Som alla vet, levde Jesus i celibat – i sexuell avhållsamhet. Han ingick inte äktenskap och skaffade inga barn. Eftersom han föddes av en jungfru och endast hade Gud till Fader, och således hade en gudomlig såväl som en mänsklig natur, tycker vi att hans levnadssätt var en självklarhet. Men han kallade också dem som ingick i den inre kretsen av lärjungar att bryta upp från det vanliga livet och leva som han. Således beskriver han kallelsen till celibat: ”Somliga skall avstå från äktenskap för himmelrikets skull. Den som kan ta emot denna undervisning, han må göra det.” (Mt. 19:11-12)

Ändå hade Jesus en mycket upphöjd syn på äktenskapet. Ja, enligt Katolska Kyrkans lära upphöjde han äktenskapet mellan man och kvinna, äktenskapet under det Gamla förbundet, till ett sakrament av det Nya förbundet. I likhet med Mose och i enlighet med den mosaiska lagen avvisade han otukt före äktenskap, men han avvisade också alla former av månggifte, vilket den mosaiska lagen inte gjorde. Han sade: ”Saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud.” (Mt. 5:8) Han menade att det ”Ja” som en man och en kvinna säger till varandra inför Gud och andra människor ligger till grund för deras fysiska förening till ”ett kött”, och samtidigt ligger till grund för en förening mellan den kärlek som bygger på åtrå och den osjälviska kärleken som framhärdar i nöd och lust, i sjukdom och hälsa. Han menar att detta ”Ja” binder en man och en kvinna så länge de båda lever.

Hade Jesus inte undervisat så tydligt om det äktenskapliga förbundets oupplöslighet, kunde inte det kristna äktenskapet, äktenskap mellan en man och en kvinna som är döpta i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, betraktas som ett sakrament. Det kristna äktenskapet har en bindande karaktär därför att det är ett nådemedel. Det kristna äktenskapet skall, enligt Kyrkans undervisning, aktualisera den gudomliga kärleken i den naturliga föreningen mellan man och kvinna. Alltså syftar det till något mer än individens och samhällets timliga behov. Det är inte bara till för att hålla ordning på människans drifter och inskärpa föräldrarnas ansvar för deras gemensamma barn.

Även i vår tid, då många, kanske majoriteten av människorna, hävdar att kärleken aldrig kan vara mer än ett tillfälligt känslorus som orsakas av olika fysiska och psykiska faktorer och att sex och kärlek kan och bör skiljas åt, då man talar ogenerat om sex som rekreation och underhållning och förtränger den mänskliga kärlekens längtan och strävan efter äkta trohet och då man förespråkar ett varierat sexliv som omfattar det som inte ens stämmer med vår biologi – sex utan fortplantning, sex mellan samma kön och sex mellan fullvuxna och unga, är det uppenbart att sex mellan människor utan kärlek leder till människans undergång.

Ändå är det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna och familjelivet konsekvent under attack i dagens värld. Det har också blivit vanligt att folk bara sammanbor utan att gifta sig. Fler och fler vågar inte lova varandra trohet. Man talar också mer och mer om att det nog är bekvämast att vara särbo – att ingå i ett sexuellt förhållande, inte bara utan löften, men även utan någon som helst social eller ekonomisk förening. Partnerskap mellan två människor av samma kön är redan ett civilrättsligt faktum och från vissa håll höjs nu krav på tillåtelse för månggifte.

I detta förvirrade läge är det givetvis svårt att förklara vad Jesu fasta undervisning om det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna verkligen innebär och varför det är värt att göra uppoffringar för, men jag skall göra ett försök.

Utveckling

Jesus betraktade äktenskapsbrott som en mycket allvarlig synd och detta fastän han räddade en kvinna som blev tagen på bar gärning från att bli stenad. Han sände henne i väg med en sträng förmaning till bot och bättring. Han sade: ”Gå och synda inte mer.” (Joh. 8:11)

Egentligen ville de judiska skriftlärda snärja honom i en debatt om villkoren för skilsmässa. Skulle dessa vara mycket restriktiva eller ej? Mose tillät ju skilsmässa, men Jesus svarade: ”Mose tillåter att man skriver ett skilsmässobrev därför att ni är förstockade. Men från början, vid skapelsen, gjorde Gud människan till man och kvinna och bestämde att när en man lämnar sin far och sin mor för att leva med sin hustru, då blir de två ett kött.” Han sade: ”De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan inte skilja åt.”

De skriftlärda accepterade inte detta och kom därför tillbaka till Jesus och frågade på nytt om hur det förhöll sig med äktenskapet. Jesus sade: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare och om en kvinna skiljer sig från sin man och gifter om sig, är hon en äktenskapsbryterska”.

Varför intar Jesus en sådan oböjlig ställning? I varje fall skall man inte tolka det så att man gör gällande att han inte skulle kunna ha förståelse för människor vars äktenskapliga förhållanden har gått sänder. Vi lever i en syndig värld. Det visste han. Vi är alla benägna till synd. Det visste han. Och Kyrkan har därför alltid accepterat att ett äkta par kan vara tvunget att separera för att människor inte skall göra varandra eller sina barn illa. Den stora frågan är dock varför den som måste separera från sin hustru eller man inte kan ingå i ett nytt sakramentalt äktenskap. Men många frågar sig också varför sex utanför äktenskapet, då människor inte kan ingå ett nytt äktenskap enligt Kyrkans lag, eller då människor inte lyckas hitta någon som är villig att ingå ett bindande, livslångt äktenskap, inte kan vara en god sak. Man frågar sig om det verkligen finns någon skada i utomäktenskapligt och föräktenskapligt sex om båda parter är införstådda med villkoren för sitt förhållande – då varken den ena eller den andra parten väntar trohet?

Svaret är att för människan, till skillnad från djuren, är syftet med det jordiska livet - och även med sexuallivet - något mer än att tillfredställa sina drifter, fortplanta sig och känna sig innesluten i någon slags kärleksgemenskap. En sakramental förening mellan man och kvinna syftar även till något bortom det jordiska livet, ty syftet med det jordiska livet överhuvud taget är förening med Gud, den som instiftade äktenskapet från början. Och som Jesus säger, förening med Gud fordrar renhet – också sexuell renhet. ”Saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud.”

Avslutning

En troende kristen människa är alltså kallad till att använda sin sexualitet på ett sakramentalt sätt, antingen i det livslånga äktenskapet eller i celibat. En troende kristen människa skall inte använda sin sexualitet på en mängd olika sätt – ibland som rekreation, ibland för att inleda ett äventyr, ibland då man vill erövra ett attraktivt objekt, ibland därför att man vill stilla sin nyfikenhet eller experimentera med andra former av sexuell njutning, ibland då man behöver ett substitut för den man har lovat trohet m.m. Renhet betyder att man håller sig till det ena och, som sagt, Jesus kallar oss till renhet – också till den sexuella renheten. Denna renhet möjliggör förening med Gud och är värd stora uppoffringar.

Broder Frans-Eric T.O.R.