2:a söndagen under året 2010

Årg. C, Joh. 2:1–11

Inledning

I det Heliga Landet på Jesu tid varade bröllopsfirandet i flera dagar. Ja, alla bjudningar var överdådiga med våra mått mätt. Undret som Jesus gjorde var inte bara en barmhärtighetsgärning, det var ett tecken på den glädje som han vill skänka människan i det tillkommande Gudsriket och den glädje som han vill skänka den som kommer till tro redan nu. Han gjorde mellan sex- och sjuhundra liter vin.

Den som är hemmastad i den Heliga Skrift vet att vinet oftast betecknar lycka eller glädje. Det kan beteckna jordisk lycka och det kan också beteckna den himmelska glädjen. Jesus vill alltså inte att vi endast skall räkna med "vatten", som tillåter överlevnad under detta livet, utan vi skall också räkna med ”vin”.

Första delen

Beträffande den jordiska lyckan är källorna därtill många. En källa är det äktenskapliga livet – familjelivet. Men människor finner också jordisk lycka i sitt arbete, i umgänget med sina vänner, i konst, i musik, i intellektuell utveckling, i naturen, i diverse fritids- och ideella intressen o.s.v.

I ärlighetens namn måste vi dock konstatera, att alla människor inte är lika lyckligt lottade under det jordiska livet, i varje fall om vi tänker på pengar, styrka, intelligens, familjebakgrund, tillfällen till framgång etc. En hel del människor är födda i misär. En hel del får utstå hungersnöd, krig m.m. Alla blir inte lyckligt gifta. Alla har inte lika många eller lika goda vänner o.s.v. En hel del misslyckas med sin karriär och med sina affärer. Därför frågar vi oss ibland, om tron kan kompensera allt detta, uppväga alla slags otur och de många olyckor vi kan råka ut för. Ja, frågan är om vi ens kan härda ut i tron på Gud, och den han har sänt i världen som Frälsare, då vi drabbas av motgångar.

På sätt och vis kan man säga att hela Gamla Testamentet handlar om den här frågan, ty judarna, Guds utvalda folk, fick utstå mycket lidande och det verkade inte som om Guds löften skulle gå i uppfyllelse, ens när de ångrade sina synder och gjorde bot och bättring, ty synden visade sin makt över dem gång på gång, ibland p.g.a. att de själva syndade på nytt, ibland därför att andra folk hade blivit den Ondes verktyg.

Vad är Jesu svar på denna problematik? Hur kan han säga: "Jag har kommit för att min glädje skall bo i er och för att er glädje skall bli fullkomlig?" (Joh. 15:11)

För det första vill jag erkänna tydligt och klart att "glädjens fullbordan" icke kan ske under detta livet – alla blir vi gamla och förmodligen blir många av oss sjuka om vi s.a.s. lever och har hälsan tillräckligt länge. "Guds rike är inte av den här världen", sade Jesus. Detta innebär att Guds rike inte kan bli en helt täckande verklighet förrän den fallna världen har gått under. Skriften lovar, att då skall "det skall bli en ny himmel och en ny jord". Allt skall omdanas och vi människor skall omdanas i enlighet med de förutsättningar som vår tro har skapat under detta livet. Detta är det första.

Andra delen

För det andra vill jag säga att den glädje som vi människor känner grundar sig i ringa utsträckning på det som vi är och har för ögonblicket. Mest beror vår glädje på vad vi har anledning att hoppas på. I psykologiskt avseende är glädjen till 90 % antecipation - ett föregripande av det som vi har anledning att hoppas på. Men, förutom vårt hopp på Gud, måste nödvändigtvis många av våra förhoppningar komma på skam, ty vi hoppas alltid på oändlig glädje. Ju äldre vi blir, desto bättre förstår vi detta. Endast Gud kan erbjuda oss en framtid som motsvarar våra förhoppningar. Och om han inte finns till, har vi ingen anledning att hoppas överhuvudtaget. Allt som är enbart jordiskt blir gammalt och förbrukat. Endast i Gud kan vi ständigt hoppas på något mer – något nytt – ty endast han är oändlig och oändligt god.

Men jag vill faktiskt inte bara understryka att vi som tror har något att hoppas på i det tillkommande livet. Redan nu kan vi utveckla vårt böneliv och vår förmåga att bedja och meditera – så att vi dagligen kan umgås med Jesus, Maria och helgonen – så att vi redan nu kan erfara en försmak av den eviga glädjen. Vidare, då vi verkligen lever av vår tro, så blir också det som vi upplever i nuet mer glädjefyllt, ty tron kan befria oss från vår oförmåga att förlåta oss själva och andra människor. Den som inte tror, kan oftast inte förlåta, t.ex. att den som han eller hon blivit kär i inte kan vara gud för honom eller henne. Oförmågan att förlåta fördärvar ju mycket i livet. Man grämer sig över vad man själv har gjort och lämnat ogjort. Man är fylld av hat mot dem som har förorättat en – och om man låter detta hat styra ens liv, dödar man därmed all sin förmåga till glädje.

Ja, det är väl roligast att spela en match, då man vet att man kommer att vinna – så är det också i livets match. Det är väl roligast att gå i skolan, då man vet att man kommer att klara sin examen – så är det också då man går i livets skola. Det är väl roligast att göra investeringar, då man vet att dessa kommer att ge avkastning – också då man investerar i de ädla värden som endast kan bära frukt i himmelen. Jag hävdar alltså att den troende har mer glädje redan nu under detta livet – därför att han vet att han satsat rätt. Glädje under detta livet har ju med en människas biologi och psykologi att göra, ja, men det är faktiskt bevisbart att trons psykologi ger påtagliga resultat även när det biologiska arvet brister. Religiösa människor är bevisligen gladare – det visar alla statistiska undersökningar.

Avslutning

Jag måste dock påpeka att vattnet som förvandlades till vin vid bröllopet i Kana på ett paradoxalt sätt betecknar såväl lidande som glädje – det betecknar Jesu Kristi lidande. Vinet betecknar Frälsarens utgjutna blod. Det blir framburet tillsammans med brödet till altaret, där dessa gåvor förvandlas till Kristi kropp och blod, som offras för våra synders skull. Varför? Jo, därför att ytterst är det Jesu blod som är källan till vår glädje. Jesu blod skänker oss hopp om himmelen. Det tillåter oss att förlåta oss själva och andra. I mig själv finner jag ju ingen grund till hopp om syndernas förlåtelse och seger över döden. Men i honom blir jag viss om, att jag skall få del i Guds barmhärtighet, vilket är nyckeln till varje människas framtid.

Broder Frans-Eric T.O.R.