Andra söndagen i Advent 2010

Årg. A

Inledning

Johannes, Sakarias och Elisabets son, förkunnade med kraft och eftertryck ett nytt budskap från Gud, ett budskap om syndernas förlåtelse genom dop och omvändelse. En del kristna förvånas, då de får höra att dop fanns bland judarna, men judar döpte faktiskt hedningar som konverterade till judendom, och vissa fromhetsinriktningar bland judarna, esséerna t.ex., kommuniteten vid Döda Havet, döpte alla som övergick till deras lära och särskilda gudstjänstbruk, vilket omfattade frekvent rituell tvagning. Att Johannes Döparen hade särskilda band till den här gruppen är mycket troligt. Vidare, i anslutning till det särskilda dop som Johannes utförde, vilket skulle vara en andlig förberedelse för den väntade Messias ankomst, uppstod en allmän väckelse som berörde ett stort antal människor utanför esséernas kretsar.

Lägg väl märke till att det kristna dopet inte är det samma som Johannes dop. Johannes dop var endast ett yttre tecken på den omvändes viljemässiga beslut att göra bot och bättring. Men lägg också märke till att mycket av Johannes budskap förblir relevant för den som kommer till tro på Jesus som den väntade Messsias och världens Fräsare, och som tar emot dopet i den Heliga Treenighetens namn, vilket var helt okänt för judarna. Just därför aktualiserar Kyrkan Johannes Döparens person och budskap under Adventstiden. Anledningen därtill är att man inte får skilja ”nåd” och ”omvändelse” åt så, att Guds nåd uppfattas som någon slags magi som gör mänsklig strävan överflödig. Jesus Kristus kallar oss inte endast till den stora omvändelsen, när vi kommer till en medveten tro på honom som Herre, d.v.s. Messias, och Frälsare, utan också till daglig omvändelse, vilket inget annat är än den dagliga strävan efter helgelse, i kraft av den heliggörande nåden som vi har tagit emot genom det Heliga Dopet och den aktuella hjälpande nåden som vi kan få om och om igen.

Utveckling

Ordet ”omvändelse” är ju en översättning av det grekiska ordet, "metanoia". Begreppet betyder exakt vad ordet säger – det betyder att man byter riktning – vilket man behöver göra inte bara en enda gång under livets gång, utan gång på gång, precis som en navigatör justerar kurs på en båt.

Jesus från Nasaret sade faktiskt att han inte hade kommit för att upphäva den mosaiska lagen med dess bud, utan just som Johannes Döparen lät förstå, för att fullgöra Lagen – Guds Torah. Vad menade han? Jo, han menade dels, att den gudomliga nåden som han skänker kan förändra oss så att vi är i stånd att uppfylla Guds bud och älska Gud över allt och alla och att älska vår nästa som oss själva, dels menar han att denna utgjutelse av gudomlig nåd, vilken gör omvändelsen till något annat än en moralisk uppryckning i kraft av egen strävan, är ämnad att åstadkomma vår förening med Gud och evigt liv. Endast den ceremoniella lagen av det Gamla Förbundet upphävdes av Jesus.

Men vad är då ”nåd” för någonting? Ja, ordet "nåd" är en översättning av det grekiska ordet, "karis", "gratia", på latin, från vilket vi får ordet "gratis". Ordet syftar alltså på en "gåva" från Gud, men betyder inte bara att Gud benådar oss på så sätt att han förlåter synder, utan också att Gud förändrar vårt andliga tillstånd genom att skänka oss hans eget gudomliga liv, med förmågan att leva honom till behag, och till sist att förenas med honom för all evighet.

Denna nåd gick förlorad genom Adams och Evas olydnad, genom deras försök att bli sina egna gudar. Genom deras förlust förlorade hela mänskligheten potentialen till övernaturlig helighet. Och utan denna förmåga blev förening med Gud och ett evigt liv i honom omöjligt för människan, ty evigt liv och förening med Gud överskrider människans naturliga förmåga.

Avslutning

Hur kan då Gud ge oss denna nåd, denna gåva, denna potential att älska honom och alla människor som han har skapat på ett övernaturligt sätt?

Jo, Johannes Döparen sade att den som kommer efter honom, den väntade Messias, skulle döpa inte bara med vatten utan också med helig Ande. Men har vi inte tagit emot den Helige Ande när vi blev döpta i vatten i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och då vi genom krismasmörjelse blev konfirmerade? Jo, det har vi.

Men i detta sammanhang får vi tänka på Guds helige Ande som en duva, ty det var en duva som sänkte sig ned över Jesu huvud då han döptes av Johannes i Jordan. Guds Ande är ju skygg som en duva. Allvarlig synd som vi medvetet begår, av egen fri vilja, och med kunskap om vad vi gör, driver bort Guds helige Ande. Anden flyr då vi inte lever i enlighet med Guds ord och bud, och Jesu Kristi bud, och i lydnad för Kyrkans auktoritet. Men Anden är alltid beredd att återvända om vi omvänder oss på nytt – om vi ångrar vår synd ”bereder vi vägen" för Andens återvändo till sin boning inom oss. Ja, vi skall dagligen rannsaka samvetet och regelbundet gå in i biktkammaren.

Vad som behövs för riktig omvändelse är dock mer än att vi bekänner den synd som riskerar att driva Guds helige Ande på flykt. Vi måste också bli den Helige Andes vänner. Vi måste lära oss att låta Anden vägleda oss i livet, d.v.s. vara lyssnade för Andens röst inom oss. Vi måste vänja oss att ta emot Andens tröst då vi genomgår prövningar av olika slag istället för att hämnas eller tala illa om andra och tycka synd om oss själva. Vi skall också stundom låta Andens vingar lyfta oss i bön över allt som blott hör det jordiska till, ty Guds Ande vill inte bara leda utan också vederkvicka oss.

Ja, man kan säga att allt som Gud med sin "heliggörande eller frälsande nåd" och med "den aktuella nåden", som står i beredskap för att ge hjälp varje dag och varje stund, vill genom den Helige Ande verka för det som vi inte förmår i kraft av vår egen strävan. Att leva helt i enlighet med vårt dopförbund, helt i enlighet med Guds bud, Kristi bud, och Kyrkans bud, att älska Gud över allt annat och vår nästa som oss själva, vilket endast är möjligt om vi lever i den Helige Andes vänskap. Därför sade Johannes, ”Jag har döpt er med vatten (som ett tecken på er egen vilja och kraft att omvända er), men den som kommer efter mig skall döpa er med Helig Ande.”

Broder Frans-Eric T.O.R.