32:a söndagen under året 2009

Årg. B

Inledning

Många människor missförstår, eller drar åtminstone felaktiga slutsatser av, detta evangelium därför att de inte fäster uppmärksamhet vid det som står sist - att änkan "gav allt hon ägde, allt hon hade att leva på", vilket gör hennes gåva till en troshandling. De tänker bara på att änkan var fattig och lade väldigt lite pengar i tempelkistan. De identifierar sig med henne därför att de vet att de inte ger så rikligt då man upptar kollekten i kyrkan, men förmodar att Gud t.o.m. har full förståelse för detta eftersom de brukar ha ont om pengar själva. Ja, en del föreställer sig att Jesus också hade vägrat att betala kyrkoskatten om han levde idag.

Läser man texten uppmärksamt ser man emellertid att Jesus prisar änkan just därför att hon gör ett verkligt offer – hon offrade långt mer än hon har råd till. Vad som menas är att hon offrade åtminstone allt hon hade att leva på den dagen – kanske mer. Hon sätter sin tillit till Gud. Vidare är det viktigt att förstå att det som lades i tempelkistan var pengar som tillkom templet utöver den vanliga tempelskatten. Och beträffande tempelskatten – ”Hör och häpna!” – även Jesus betalade tempelskatt, vilket framgår bokstavligen på mer än ett ställe i Evangeliet.

Vad vi behöver förstå framför allt annat är givetvis att fastän vi inte kan köpa oss till ett rätt gudsförhållande, så kan den människa som snålar med Gud i ekonomiskt avseende absolut inte upprätthålla ett rätt gudsförhållande.

Första delen

I detta land som i många västeuropeiska länder får Kyrkan hjälp via skattesedeln att uppbära medlemsavgifterna. Principen är dock den samma som råder i Katolska Kyrkan världen över – de troende är förpliktade att bidra till den kyrkliga verksamheten ekonomiskt – ja, principen är äldre än Kristi Kyrka eftersom den har sitt ursprung i Gamla Förbundet. Som sagt, även Jesus betalade tempelskatten. Det står ju i katekesen att det åligger var och en att understödja Kyrkan med sina pengar. Detta är ett av Kyrkans bud och det är faktiskt lika bindande som alla andra budord. Att det har varit så från början framgår av Aposteln Paulus brev där han talar om hur självklart det är att församlingarna skall samla in pengar från de troende.

Den avgift som är ålagd Katolska Kyrkans medlemmar i Sverige är 1% av inkomsten och är att betrakta som en solidaritetshandling. Den gammaltestamentliga tempelskatten var ett tionde. Kollekten är att betrakta som ett tillfälle till offer och som en tacksägelse.

Andra delen

Ett annat missförstånd som råder beträffande pengar och tro är att Jesus ytterst sällan ville tala om pengar – att han prisade den fattiga änkans gåva, men för övrigt nästan inget sade om pengar. Detta stämmer inte alls. Jesus talar ofta om pengar därför att han förstod, att fastän människan inte bara är att betraktas som en biologisk varelse, en social varelse, en politisk varelse eller en ekonomisk varelse – så är hon också en biologisk, social, politiskt och ekonomisk varelse. Och på samma sätt som människan måste överskrida begränsningarna i sin biologiska natur, sin sociala natur och sin politiska natur för att till fullo förverkliga sin andliga natur, så måste hon också överskrida begränsningarna i sin ekonomiska natur för att förverkliga sin andliga natur. Jesus kallar pengar och allt som har med världslig status och makt att göra "MAMMON" – "penningdjävulen" – därför att pengar kan vara som en ond ande, som kan få själar i sitt våld. Människor kan bli besatta av tanken på pengar, makt och status, ja av allt som har med hennes välstånd att göra. Och denna frestelse drabbar inte bara rika människor – den kan drabba alla, och särskilt dem som slösar pengar på allt annat än Guds rike.

Hur vill då Jesus att vi skall förhålla oss till "MAMMON"? Jo, han vill att vi skall vara fria i vårt förhållande till "MAMMON". Han vill inte att vi skall bli "MAMMONS" slavar. Däremot vill han att vi skall ta "MAMMON" i vår tjänst utan att "MAMMON" får ta oss i sin tjänst. Han säger, t.ex.: "Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon". Men han tillägger ändå: "Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige Mammon, för att dessa vänner skall ta emot er i de eviga boningarna i himmelriket, när världslig rikedom har tagit slut."

Vad Jesus menar är, att fastän "MAMMON" är farlig att hantera, så kan man ändå göra gott med den – med "MAMMON" kan man bygga upp Guds kyrka, förkunna Evangeliet, hjälpa de sjuka och fattiga, m.m. Detta betyder dock inte att man kan köpa sig ett rätt gudsförhållande, som sagt, ty den som inte har ett rätt gudsförhållande kan inte skänka pengar på rätt sätt – en sådan skänker inte sina pengar med ett rent samvete. Kanske skänker han pengar utan att leva moraliskt. Kanske väntar han jordisk belöning för sina allmosor. Hur skänker man då pengar på ett rätt sätt? Jo, Jesus säger: "När du ger din allmosa låt inte din högra hand veat vad din vänstra hand gör.” Man skall alltså ge av sina tillgångar med en tacksam attityd och med den hållning som kallas – självförglömmelse.

Avslutning

Vi skall alltså betrakta pengar som ett farligt men nödvändigt drivmedel – ett medel som kan göra mycket gott, endast om det aldrig får bli ett mål i sig. Vidare skall vi förstå att vi inte kan köpa Guds vänskap med pengar men mycket väl kan förlora hans vänskap om vi snålar med honom.

Broder Frans-Eric T.O.R.