Fjärde Söndagen i Advent 2010

Årgång A

Inledning

Kyrkan har alltid förkunnat vad som tydligt och med eftertryck står i den Heliga Skrift, att Jesus föddes av en jungfru. Maria blev havande, utan att ha haft sexuellt umgänge med någon man. Josef visste givetvis att barnet i Marias sköte inte var hans, men han ville ändå inte tro att Maria talade osanning om sin oskuld. Han kände sig dock tvungen att avbryta sin förlovning. Varför? Jo, det var otänkbart för honom som var av Davids ätt, att gifta sig med en kvinna som hade fått ett barn som inte var hans – hans ätt bar ansvar för att bevara den messianska linjen som gick tillbaka till Kung David, ätten som bar på löftet om ett evigt konungadöme.

Vidare är det troligt att Josef hade utvalts av Marias föräldrar – just för att hon skulle kunna leva som ständig jungfru. När ängeln förklarar att hon skall bli havande, svarar hon med oförståelse: Jag känner ingen man. Hon går alltså inte utifrån att hon skall få ett barn med Josef. I varje fall var det endast när Josef fick personlig kunskap om Guds heliga vilja och plan genom en uppenbarelse i en dröm som han bestämde sig för att inte skilja sig från Maria.

Sprängstoffet i berättelsen om Jesu jungfrufödelse kunde givetvis mycket väl ha kunnat skapa en skandal kring Jesu härkomst, men detta sprängstoff är också ett slags garanti för sanningshalten i berättelsen. Jesu jungfrufödelse var från början ett problem för dem som kom till tro på Jesus från Nasaret. Blotta misstanken att Jesus inte var Josefs son skulle ha kastat en skugga över hans anspråk på att vara Guds väntade Messias. Därför teg man om jungfrufödelsen till dess att han hade dött, uppstått och farit upp till himmelen.

För oss är det naturligtvis viktigt att inte endast veta att Jesus var född av en jungfru utan också att veta vad denna jungfrufödelse har för betydelse för oss.

Första delen

För det första kan var och en genast inse att en mirakulös födelse framhäver att Jesus från Nasaret var mer än en vanlig människa, att han ägde en gudomlig såväl som en mänsklig natur. Från början hade judarna dock svårt att förstå Guds vilja och plan. De hade inte förstått budskapet om att deras Messias skulle bli hela världens och alla folks Frälsare. För dem var det just hans davidiska identitet som var det viktiga. Det var översättningen av den Heliga Skrift från hebréiska till grekiska som gjorde det klart att den unga kvinnan som profeten Jesaja nämner skulle vara en jungfru, men inte att hon skulle förbli jungfru.

Att Jesus föddes av en jungfru som inte hade sexuellt umgänge med någon man beror å andra sidan inte på att Gud föraktar människans sexualitet. Gud skapade människan som en sexuell varelse. Till man och kvinna skapade Gud människan. Gud instiftade äktenskapet och ordnade att fortplantning skulle ske genom fysisk förening mellan man och kvinna. Kyrkan har därför alltid försvarat äktenskapets helgd och Kyrkan lär att äktenskap mellan två döpta människor är ett sakrament vars sakramentala band består under hela det jordiska livet, men de sexuella banden är nödvändiga för att de sakramentala banden skapas. Vidare lär Kyrkan att enligt Guds lag får barn endast komma till världen genom en naturlig fysisk förening mellan de två könen, inte t.ex. genom en befruktning i ett laboratorium.

Andra delen

För det andra, eftersom Guds människoblivande skedde genom en jungfru, kom Jesu födelse att framstå som en ren nådeshandling. Enligt skapelseordningen framstår ju på något sätt mannens förmåga att befrukta kvinnan, som ett tecken på både manlighet och makt. Det är så att mannen samverkar med Gud som är livets och varje enskilt livs ursprung. Kvinnans roll och uppdrag som moder framstår givetvis också som en självklar delaktighet i Guds skapande aktivitet, men Israels tillblivelse såsom ett särskilt Gudsfolk skedde just genom ett löfte till Abraham. Och löftet gäller hans manliga efterkommande – Isak och Jakob. Men den patriarkala ordningen upphävdes då Gud själv blev människa. Skaparen åsidosatte skapelseordningen till förmån för frälsningsordningen.

Att Frälsarens födelse var nådens verk innebär dock inte att Jesus Kristus saknade en äkta mänsklig natur, utan att hans tillblivelse i tid och rum var en övernaturlig händelse – ett under. Hans gudomliga natur inte bara kompletterade hans mänskliga natur; den fullständigt genomträngde den – så att det förgängliga blev oförgängligt, det dödliga, odödligt, det ändliga, oändligt och det timliga evigt. Guds människoblivande innebar alltså att naturens gränser överskreds genom Guds nåd. Därför kallas Maria med rätta ‘‘Guds Moder”, vilket lägger betoningen på det övernaturliga i hennes kallelse, vilket understryks ytterligare i Kyrkans lära om hennes egen obefläckade avlelse.

Avslutning

Som bekant betyder nåd gåva, men som varje gåva, måste denna gåva, Julens första och största gåva – människans Frälsare, Jesus Kristus – också mottagas. Tänk så ledsen man skulle bli om man hade skaffat en julgåva åt någon, slagit in den och lagt den under granen och sedan fick uppleva att vederbörande inte ens brydde sig om den, inte tackade för den, utan var helt likgiltig – inte ens ville veta vad han fått eller av vem.

Inte ens Gud kan tvinga sina gåvor på oss – men han har framhävt det absolut unika i denna gåva med ett mirakulöst tecken – Marias jungfrulighet.

Broder Frans-Eric T.O.R.