Alla Helgons Dag 2009

Inledning

Så fort en grupp av icke-katolska kristna besöker Franciskusgården eller något annat katolskt ställe och får tillfälle att ställa frågor angående vår tro, får vi frågan: ‘‘Varför ber katoliker till helgonen?” Man frågar också om katoliker tillber Maria och om vi franciskaner tillber Franciskus.

I vanliga fall betraktar ju protestanter helgonen endast som historiska personer. En del menar givetvis att det kan var nyttigt att begrunda helgonens liv som en förebild för tron, men de flesta hämtar sådana förebilder endast ur den Heliga Skrift, ty de är rädda för allt som liknar det som man gör i Katolska kyrkan. De betraktar helgonens plats i vårt böneliv som avgudadyrkan.

Vid reformationen förekom också ‘‘bildstormning” på många håll och upphetsade folkhopar förstörde bilderna av helgonen i kyrkorna och även bilderna av Jesus och Maria därför att man ville bekämpa avgudadyrkan. Martin Luther, till skillnad från andra reformatorer, höll fast vid Katolska kyrkans lära beträffande bilder, en lära som formulerades vid sjunde ekumeniska konciliet på 700-talet, att Guds Sons människoblivande upphävde det gammaltestamentliga förbudet mot bruk av bilder i gudstjänsten. Luther, till skillnad från de mera radikala reformatorerna, accepterade att helgonen var just förebilder för tron. Således blev Sverige, där endast Luthers idéer blev tillåtna, skonade från ‘‘bildstormning” och väldigt många medeltida bilder är kvar i kyrkorna från den katolska tiden. Här och var ser man visserligen att händerna och huvuden är avbrutna på statyerna därför att man ville visa att helgonen var maktlösa att hjälpa den som vänder sig till dem i bön, och överallt började folk betrakta bilderna av helgonen främst som museiföremål. Det står ju i de lutherska bekännelseskrifterna att helgonen kan vara ett gott exempel för oss och att de säkert ber för oss i himmelen, men att det är grundlöst att tro att vi kan ropa till dem om särskild förbön, vilket är just vad vi katolska kristna gör. Det är därför viktigt att varje katolik vet varför vi gör så, både för sin egen skull och för att kunna förklara detta för andra.

Första delen

För det första bör det understrykas att bön om förbön ingalunda är samma sak som tillbedjan av helgonen. Katolska Kyrkan har aldrig gett tillåtelse till tillbedjan av helgonen. Vi vördar helgonen; vi tillber endast Gud. Inte heller tillber vi Jungfru Maria. Vi vördar henne högre än både helgonen och änglarna, men i likhet med helgonen är det endast vördnad som tillkommer henne. Vi är dock helt vissa om att Maria och helgonen hör oss, då vi anbefaller oss till deras förbön. Varför? Jo, därför att Maria och helgonen inte längre är begränsade av de fysikaliska lagar som gäller för vårt liv i kroppen här på jorden. Maria, som har blivit kroppsligen upptagen i himmelen, har redan erfarit vad alla frälsta människor kommer att erfara vid uppståndelsen - kroppens förhärligande. Vi kommer att bli lika Kristus vars kropp inte heller var begränsad av fysikaliska lagar efter sin uppståndelse. De övriga helgonen väntar fortfarande på kroppens uppståndelse, men deras själar är i himmelen och således är de fullständigt förenade med Kristus ‘‘i anden”. De är alltså helt obehindrade, såsom lemmar i hans mystiska kropp, att höra vad han hör. Såsom han hör bön och ber för oss, kan de också höra bön och bedja för oss. Så enkelt är det faktiskt. Helgonen är på ett mera fullkomligt sätt än som var möjligt under det jordiska livet förebedjare för oss syndare. Det vore verkligen konstigt om det förhöll sig så att vi syndare här på jorden skulle kunna bedja för varandra, men att helgonen i himmelen vore uteslutna ur Kyrkans bönegemenskap, vilket är principen som protestantisk praxis bygger på. Katolsk tro på att helgonen kan höra då vi ropar om förbön bygger på läran att Kyrkan på jorden och i himmelen är en enda Kyrka – en enda gemenskap i bön. Detta är det första.

Andra delen

Den andra invändningen som en del icke-katolska kristna har mot bön om helgonens förbön grundar sig på föreställningen att katoliker ber till helgonen därför att de inte får bedja direkt till Gud, att vi inte litar på Jesus Kristus som medlare mellan oss och Fadern, att vi inte förstår att Guds Helige Ande ber inom den som är döpt och troende. Jag måste inskärpa att det absolut inte förhåller sig så. En katolsk kristen är inte på något sätt hindrad att bedja direkt till den treenige Guden. I vårt gudstjänstliv gör vi katoliker så 90 % av tiden. Att anbefalla sig i helgonens förbön är ingen ersättning för bön till Fadern, Sonen och Anden. Som regel är liturgisk bön just bön till Fadern, genom Sonen, i den Helige Ande - den liturgiska formuleringen är ofta mycket explicit. Bön om helgonens förbön är alltså ett komplement till den bön som vi själva riktar till Gud.

Den som ifrågasätter nyttan med att bön till Gud kompletteras av bön om helgonens förbön borde rent logiskt också ifrågasätta nyttan med förbön överhuvudtaget. Det är mycket vanligt att vi människor här på jorden begär förbön av andra levande människor, särskilt dem som utstrålar helighet eller om vilka det ryktas att de ofta blir bönhörda. Helgonens rykten är undersökta och garanterade av Kyrkan. Detta är vad vi menar då vi säger att någon har blivit kanoniserad (helgonförklarad). Kyrkan uppmuntrar oss således att vända oss till dessa pålitliga förebedjare därför att det har bevisats att deras bön hjälper.

Avslutning

Då vi nu firar Alla Helgons Dag kommer vi att på ett högtidligt sätt anbefalla oss i helgonens förbön genom bruket av Alla Helgons Litania. Vi anbefaller oss själva och dem för vilka vi vill bedja till alla kända helgons förbön, men också till de många okända helgonens förbön, ty varje människa som har vandrat helgelsens väg till slutet och uppnått fullkomlighet, har, tyvärr, inte kunnat kanoniseras. Det finns många helgon som är glömda eller okända av människor, men inte av Gud.

Vi tänker också på dessa okända helgon i dag och anbefaller oss också till deras förbön. Att tänka så kan i sig självt hjälpa oss att leva oss in i Kyrkans stora mysterium, den förening med Gud som är varje kristen människas mål i livet. Därför är det till stor nytta att vi redan nu då vi fortfarande är på vandring på helgelsens väg utvecklar ett andligt umgänge med dem som har nått målet. Att bygga upp vår bönegemenskap med helgonen kan göra mycket för att främja detta umgänge. Helgonen är ju Guds särskilda vänner och ingen kan till sist umgås med Gud utan att umgås med hans vänner.

Broder Frans-Eric T.O.R.