Andra söndagen efter påsk 2010

Inledning

Hade någon berättat för mig eller dig om en människa som uppstod från de döda för en vecka sedan, så hade vi varit skeptiska, lika skeptisk som aposteln Tomas blev då man berättade om Jesu uppståndelse. Det är egentligen inte någon dygd att vara lättrogen, menar man.

Tomas var inte heller den ende lärjunge som var skeptisk då han först tog del av berättelserna om den tomma graven och den Uppståndnes uppenbarelser. Ingen av lärjungarna trodde vad kvinnorna berättade om den tomma graven från början. Ändå har aposteln Tomas begåvats med titeln “Tvivlaren”. Varför fick han titeln om alla andra också tvivlade? Ja, detta har med hans hållning till det samlade apostoliska vittnesbördet att göra. Just därför är hans situation direkt jämförbar med vår egen. Vi är också hänvisade till det apostoliska vittnesbördets auktoritet – och i förlängning till den Heliga Skrifts auktoritet och Katolska Kyrkans auktoritet. Ja, även de protestantiska samfunden är beroende av Katolska Kyrkans auktoritet eftersom de inte fanns då de nytestamentliga skrifterna utvaldes.

Nåja, det finns flera aspekter av aposteln Tomas hårdnackade sätt att framföra sina tvivel som har bidragit till att han uppfattas som en prototyp för tvivlare.

Första delen

Det som är mest påfallande för den som läser evangeliet är just att Tomas inte nöjer sig med att i all ödmjukhet ge uttryck åt sina svårigheter i att övervinna sina tvivel och komma till tro. Han tycks inte vara öppen för den hjälp som de övriga lärjungarna ville ge honom genom att dela med sig av sin upplevelse av den Uppståndne. Han ställer genast alldeles egna villkor för att just han skall kunna komma till tro. Detta är det första som måste understrykas beträffande Tomas tvivel. Han deklarerar att det inte räcker med att få se Jesus som de övriga. Nej! Han kräver att få utforska såren efter spikarna och lansen på Jesu kropp. Han kräver att få sticka ett finger i hålen efter spikarna och handen i hålet efter lansen.

Det är alltså helt uppenbart att aposteln Tomas inte tänker lita på någon. I detta avseende är han ingen sund skeptiker – hans otro är nästan oresonabel. Han underkänner fullständigt sina apostlakollegers förmåga att avlägga ett godtagbart vittnesbörd. Han böjer sig inte heller för aposteln Petrus’ auktoritet – den som Jesus förutsade skulle återvända till tro efter att ha förnekat honom.

Man kan alltså inte undgå att lägga märke till aposteln Tomas’ högmod och det var ju högmod som resulterade i människans ursprungliga syndafall. Tomas kan inte ens tänka tanken att det skulle kunna vara Guds vilja att uppenbara för andra det som han inte uppenbarade för honom. Vidare måste man fråga varför Tomas var borta, då den Uppståndne uppenbarade sig för de övriga. Såsom avvikande teologer i alla tider hade han kanske redan i högmod gått sin egen väg, men detta kan vi inte riktigt veta.

Andra delen

Varför böjer sig då Jesus för Aposteln Tomas’ krav på en speciell uppenbarelse riktad enbart till honom? Inte därför att Tomas krav var berättigade, utan därför att Tomas otro skulle kunna stimulera trons tillväxt hos andra som i framtiden skulle får höra berättas om hans tvivel. Guds försyn omfattar även Tomas tvivel, och Tomas tvivel har frambringat tro hos många andra. Men som enskild handling är Tomas tvivel lika förkastligt som Petrus förnekelse, en handling som också omfattades av Guds försyn.

I varje fall säger Jesus uttryckligen till Tomas sedan: “Saliga de som inte ser, men ändå tror.” Varför säger Jesus så? Jo, därför att tron alltid kompletterar förnuftet, men ändå, av sig självt kan inte förnuft frambringa tro. Detta är det andra som måste understrykas beträffande Tomas’ tvivel. Även Tomas blir tvungen att överge sina individualistiska principer, då han bekänner sin återställda tro på de andras vittnesbörd. Då faller han på knä och ropar: Min Herre och min Gud. Att Jesus var uppstånden kunde han nu bekänna på grundval av sina egna sinnesförnimmelser, men att Jesus var Gud, kunde han inte förnimma med sina sinnen. Ingen kan förnimma det gudomliga med sina sinnen, hur många mirakulösa ting han än får skåda.

Tredje delen

I detta som jag nu har sagt ligger en slags paradox. Det vore i högsta grad oförnuftigt att hävda att allt vad Gud är och gör måste vara omedelbart gripbart för det mänskliga förnuftet eller förnimbart genom sinnena, ty då vore inte Gud – Gud – och då vore inte tro – tro. Gud kan inte vara helt underkastad människans förnuft och människans sinnesförnimmelser. Gud kan aldrig iakttagas med sinnena; inte heller Jesu gudomliga natur. Tron är saliggörande just därför att den låter Gud vara Gud och tro vara tro. Således stannar inte heller Tomas med att bekänna att Jesus Kristus har uppstått från de döda. Varför? Jo, därför att tron nöjer sig aldrig med att bekräfta faktiska förhållanden, inte ens mirakulösa sådana. För Tomas har Jesu uppståndelse blivit ett faktum. Därför bekänner han även att Jesus är Gud.

I dagens evangelium läser vi också att Jesus gav sina apostlar makten att förlåta synder i hans namn. Guds människoblivande innebär alltså att Guds auktoritet och Kyrkans auktoritet inte kan skiljas åt till förmån för någon slags personlig rättighet att söka Gud, Guds nåd och syndernas förlåtelse i enlighet med alldeles egna premisser, såsom Tomas gjorde. Jesus visade sig för honom och lät honom känna såren på hans kropp med sina egna händer, inte bara för att han skulle bli frälst, utan också för att bekräfta för all tid att Kyrkans apostoliska trostradition är hans utvalda redskap för att nå människan med frälsningens budskap.

Avslutning

Denna evangelietext ställer var och en av oss inför dessa frågor: Är jag egentligen öppen för allt som tron har att ge? Hindras min tro av högmod? Söker jag den Gud som verkligen är Gud – en Gud som står över förnuft och sinnesförnimmelser, fastän hans väsen och gärningar på intet sätt motsäger förnuft eller sinnesförnimmelser? Och till sist, har jag det nödvändiga förtroendet för Kristi Kyrkas vittnesbörd i den Heliga Skrift och i den Heliga Trostraditionen, så att jag verkligen kan låta tron på Kristi uppståndelses kraft genomsyra mitt liv?

Broder Frans-Eric T.O.R.