Annandag påsk 2009

Inledning

Som det står i dagens evangelietext, så gjorde översteprästerna ett försök att misskreditera budskapet om att Jesu grav hittades tom på tredje dagen efter hans död. Budskapet som kvinnorna som besökte graven tidigt den första veckodagen fått av ängeln, att Jesus uppstått från de döda. Eftersom soldaterna i vaktstyrkan som ansvarade för likets trygga förvar i graven var rädda att de skulle få skulden för kroppen försvinnande, var det lätt att mot betalning få dem att intyga att Jesu lärjungar hade kommit under natten och rövat bort hans kropp. De visste att det inte var så troligt att sådana rykten skulle nå Pontius Pilatus’ öron. Det låg inte i de judiska religiösa ledarnas intresse att låta honom ta del av sådana rykten, och han rörde sig inte bland vanligt folk. Kortfattat är detta innehållet i dagens evangelium.

Det har dock alltid funnits människor som har kommit med många hypoteser om hur man skulle kunna bortförklara faktumet att Jesu grav hittades tom på tredje dagen. I dag vill jag helt enkelt ta upp några av dessa bortförklaringar, vilket jag gör från tid till tid, eftersom dessa bortförklaringar aldrig tycks förlora sin dragningskraft bland dem som hoppas på att inte bara låta ord stå mot ord, utan som vill motbevisa evangeliet.

Utveckling

1. En del skeptiker har föreslagit att lärjungarna, och kvinnor i deras krets, kan ha tagit fel på Jesu grav och besökt en annan grav – en grav som ännu var tom. Men i själva verket var det precis det som lärjungarna misstänkte, då kvinnorna, som kom först till graven, återvände till lärjungarna med en berättelse om änglar och en tom grav. De betraktades som hysterikor. Just därför följde några lärjungar med kvinnorna för att kontrollera hur det förhöll sig med graven. Vidare, hade man tagit fel på grav, så hade budskapet om Jesu uppståndelse kunnat motbevisas omedelbart av myndigheterna genom att visa upp Jesu lik.

2. Andra skeptiker har föreslagit att lärjungarna själva kunde ha mutat soldaterna för att få Jesu kropp, och sedan ha sagt till soldaterna att de skulle kunna säga att de sov när kroppen försvann. Denna hypotes förutsätter att soldaterna också lyckades med konststycket att pressa pengar ur de judiska religiösa myndigheterna för att hålla tyst om hela incidenten. Men en sådan bortförklaring förutsätter att soldaterna skulle kunna tänka sig att riskera något sådant, trots att de mycket väl visste hur inflammerat fallet ”Jesus från Nasaret” var.

3. Kan då inte Jesu kropp ha blivit stulen av Jesu lärjungar efter det att vaktstyrkan avlägsnade sig? I så fall måste man också fråga sig varför lärjungarna var så desillusionerade. Vidare måste man fråga sig varför lärjungarna blev villiga att risker sina egna liv genom att förkunna en tro som de mycket väl visste grundade sig på en lögn. Vad hade de då tänkt vinna genom ett sådant risktagande?

4. Om nu alla sådana konspirationsteorier faller, kan då inte evangeliet om Jesu uppståndelse handla om inbillning – hallucination – självsuggestion, eller om önsketänkande? Så resonerar andra skeptiker. Men det som direkt talar mot en sådan hypotes, är att Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar och även för andra under en längre tid och vid helt skilda tillfällen. Nej, det fanns för många inblandade, vid för många olika tillfällen, och under för lång tid, för att något sådant skulle kunna vara en trovärdig förklaring till budskapet om Jesu uppståndelse!

5. Kan Jesus endast ha varit skendöd? Evangelisterna säger faktiskt att Pilatus försäkrade sig om att mannen på korset var död. Och om Jesus hade kunnat överleva sin korsfästelse och sedan vaknat i graven, hur skulle han ha kunnat ta sig ut ur graven – ensam – och i sitt försvagade tillstånd?

6. Kan man då tänka sig att de romerska myndigheterna korsfäste fel person? Jag tror att många muslimer menar så. Kanske var det Judas Iskariot som dog! (Med den hypotesen skulle jag nog kunna skriva en ”bestseller” lika attraktiv som ”Det förlorade evangeliet” som vill rehabilitera Judas.) Problemet med sådana hypoteser är att Jesu egen familj och vänner var inblandade i händelseförloppet då han dog på korset och blev begraven. Varför skulle Maria och den älskade lärjungen vilja bevittna en främmande mans död på korset? Dessa tog också hand om Jesu kropp. Varför skulle man smörja en främmande mans kropp? Varför skulle man vilja smörja förrädarens kropp?

7. Nej. Ingen av de ovanstående hypoteserna och inga liknande hypoteser är trovärdiga. Inte heller hypotesen att kropparna inte togs ned från korset utan blev uppätna av hundar och att endast några ben sedan lades i graven. I själva verket är det svårare att tro på sådana hypoteser än att tro på budskapet om Jesu uppståndelse. Kan det då inte tänkas att budskapet om Jesu uppståndelse var ett budskap om hur värdefullt Jesu liv och lära var, som framfördes med bildligt tal om hans uppståndelse – att evangelierna måste betraktas som sagor som man har skrivit i avsikt att sprida uppskattningen av Jesus som profet eller lärare? Ja, en sådan bortförklaring förutsätter att lärjungarna, inte bara en av dem, utan allesammans, var filosofer och poeter, vilket de bevisligen inte var. Dessutom måste det erkännas att innehållet i evangeliernas berättelser alls inte stöder tanken att Jesus endast var en profet eller lärare eller att han endast trodde så om sig själv. Han framställs som gudomlig – den enda vägen till Gud och den eviga frälsningen – den som man absolut måste tro på eller förkasta.

8. Till sist har många, kanske de flesta skeptiker, även bland oss som kallas kristna, föreslagit att budskapet om Jesu offerdöd och uppståndelse bör beskrivas som en ”myt”, d.v.s. en berättelse om vad människor alltid har hoppats på, en tanke som skänker existentiell kraft att leva på ett självuppoffrande sätt och just därför bevisar sitt värde som en existentiell kraftkälla, fastän den inte är förankrad i historisk sanning, precis som de ohistoriska myterna som vi möter i de asiatiska religionerna, t.ex. myterna om Krishna i hinduismen eller om Buddha inom buddismen, myter vars enda särmärke skulle vara en kvalitativ överensstämmelse med en modern existentialistisk strävan. Argumentet mot en sådan tolkning av budskapet om Kristi offerdöd och uppståndelse är att mytbildning kräver generationer – åtminstone flera århundraden – medan evangelierna bevisligen var nedtecknade inom två till tre decennier efter Jesu Kristi död.

Givetvis argumenterar många att en kroppslig uppståndelse är fysiskt omöjlig, trots att man lätt kan avfärda de flesta bortförklaringar. Egentligen ligger denna invändning till grund för de flesta skeptikers alla andra argument. Men vad menar vi då vi talar om kroppens uppståndelse? Vilket slags mirakel är en kroppslig uppståndelse? Ja, en uppståndelse är ett skeende av samma slag som den omskapelse som ständigt sker i din kropp, då nya celler ersätter gamla. Alltså, kan man tro på människans skapelse överhuvudtaget, så kan man också tro på hennes uppståndelse eller omskapelse, förutsatt att man också tror att själen är odödlig, ty själen skänker kontinuiteten mellan det som jag har varit och som jag kommer att bli då jag uppstår, vilket jag sade i Påskdagens predikan.

Avslutning

Tro nu inte att jag vill påstå att jag kan bevisa att Jesus uppstod från de döda i samma mening som man kan bevisa Guds existens som världsalltets skapare – endast därför att man lätt kan avfärda många av det apostoliska vittnesbördets bortförklaringar. Människans förnuft säger henne att vår existens måste ha en yttersta orsak, och att den orsaken måste vara Gud – den Gud som har skapat oss. Beträffande Jesu Kristi uppståndelse från de döda måste man dock inse att vi talar om tro snarare än vetande. Men, det är i högsta grad förnuftigt att godta apostlarnas vittnesbörd om uppståndelsen. Det glada budskapet om att Gud har sänt sin egen Son från all evighet in i världen, och att denne har levt vårt liv, och dött vår död, för att sedan uppstå från de döda, står i samklang med, överensstämmer med, människans innersta längtan. Således, när vi öppnar oss för budskapet, kan Guds Helige Ande framkalla tro – just därför att det inte finns något tvingande intellektuellt argument mot det som vi hoppas på – att Gud älskar oss och att hans kärlek är starkare än döden. Det som hindrar tron är dock oftast inte intellektuella misstag, utan ovilja till den lydnad som tron fordrar av den troende. Den troende måste underkasta sig Kristi bud.

När lärjungarna åter kom till tro på Jesus Kristus, efter det att han blivit korsfäst, då de tog emot budskapet om hans uppståndelse, återkom de också till lydnad. De hade fått sin Mästare tillbaka och detta, om något, är en sanning som många behöver ta till sig idag. Tro på Jesus som Frälsare, tro på honom som dödens överman, är inte trovärdig om den inte också är tro på honom som Mästare – en mästare som fordrar lydnad.