Epifania - de Heliga Tre Konungarnas Dag 2010

Inledning

Bland de spännande upptäckter som bibeltolkare har gjort i icke-kristna manuskript under de senaste fem åren, finns det några som berör teorierna om Österns vise män – de österländska stjärntydarna som besökte Betlehem för att tillbedja Jesus, den nyfödde konungen. Man har t.ex. kommit på en syrisk skrift som innehåller en zoroastrisk teori om en konjunktion av planeter – den ena planeten förknippas med Persien, den andra med Palestina och den tredje med en väntad frälsare. Kanske den mest intressanta upptäckten skedde år 2001. En romersk astrolog, Firmicus Masternus, som konverterade till den kristna tron, skrev år 334 om en ovanlig eklips av planeten Jupiter som skedde två gånger, den 20 mars och den 17 april, i konstellationen Aries år 6 f. Kr. – alltså vid den tidpunkt då många nu tror att Jesus föddes.

Det viktiga är givetvis inte att kunna framföra bevis på att den ena eller den andra astrologiska händelsen är just den som aposteln Matteus kallar för stjärna som ledde Österns vise män. Det viktiga är att man inte alls behöver känna sig som en naiv fundamentalist om man hävdar att berättelsen om Österns vise män är historisk.

Stjärntydarna från Persien var antagligen lärda av medernas gamla stam, ett prästerligt folk, som motsvarade leviterna bland judarna, som också betraktades som konungsligt. Förmodligen var de beträffande religion zoroastrier, och dyrkade en enda gud, som manifesterade sig i eld och ljus, men mederna studerade heliga skrifter och traditioner från när och fjärran i ett uppriktigt sökande efter sanningen. Vidare fanns det, som alla vet, en stark judisk närvaro i Persien, kanske ungefär en miljon judar bodde där vid den tid då Jesus föddes. Förklaringen är att alla judar inte återvände till Judéen, då den persiska kungen Kyrus gav dem tillstånd att avsluta sin exil. Profeten Daniel betraktades just som en av dessa vise, då maktskiftet mellan babylonierna och perserna ägde rum.

Man kan alltså anta att de vise män som kom till Betlehem var, som den kyrkliga traditionen alltid har vidhållit, representanter för den icke-judiska världen och icke-judisk religion. Men de var också representanter för naturvetenskapen – de var astrologer. Att astrologi i dag betraktas som vidskepelse, också av Kyrkan, har inte med saken att göra, ty astrologi var den antika tidens främsta vetenskap. Gud kan mycket väl tänkas ha använt astrologi för att ge antikens vetenskapsmän ett mirakulöst tecken på Frälsarens födelse. Dessa vise män var ju ärliga gudssökare. Men vad vill det mirakulösa stjärntecknet säga oss idag, förutom som bevis för evangeliernas historicitet?

Första delen

För det första vill berättelsen om de vise männen göra oss uppmärksamma på att såsom det har funnits äkta gudssökare som stod utanför det gamla förbundet som Gud upprättat med Israel, så finns det äkta gudssökare idag som står utanför Kristi Kyrka, det nytestamentliga Gudsfolket. Gud belönar äkta gudssökare med någon slags personlig uppenbarelse trots att de står utanför hans förbund med oss. Detta betyder dock inte att man skall, eller får, blanda ihop den bibliska tron med andra religioner, eller att vi katolska kristna får blanda katolsk lära med andra religiösa övertygelser, allra minst med astrologi. Gud ledde Österlandets vise till Juda – till sitt eget folk, inte tvärtom. Han ledde inte de judiska skriftlärda till Persien för att fördjupa sig i astrologin.

Likväl innebär händelsen att det faktiskt finns religiös sanning förutom den som Gud har uppenbarat för sitt eget folk Israel och utanför den uppenbarade sanningen som Katolska Kyrkan förkunnar – sanningar som ändå stämmer väl överens med vår tro. Budskapet är absolut inte att all religion skall betraktas som gudomlig uppenbarelse – nej – men all sanning är inte uppenbarad sanning. Det finns också vetenskaplig sanning, psykologisk sanning etc. Budskapet är att sanning är sanning – att allt som verkligen är sant utgör en enda sanning.

Andra delen

För det andra kan man konstatera att berättelsen om Österns vise män vill göra oss uppmärksamma på att det som Gud har uppenbarat för sitt eget folk, det som han har uppenbarat för troende människor, är också tillgängligt för äkta sökare från andra religioner och trosinriktningar som verkligen öppnar sig för Sanningen med ett stort "S".

Visserligen bör man inte glömma att Gud talade till Österns vise män med hjälp av ett under, eftersom vi nu vet att astrologi är vidskepelse och inte naturvetenskap, som man trodde i antiken, men lägg märke till, att det som kallas för en stjärna - om det nu var en supernova, en komet eller en konjunktion av planeter - hade varit ett meningslöst tecken om Persiens vise män inte hade sysslat med naturvetenskap, religionskunskap och filosofi.

Avslutning

Vad vill nu Gud säga oss genom dagens evangelium? Ja, det finns mycket som man kunde lyfta fram, men vad jag vill betona till sist är att en sådan vallfärd som Österns vise män åtog sig förutsätter intellektuell ödmjukhet – och, för oss som redan tillhör Kristi Kyrka, ödmjuk lydnad för Kyrkans lärotradition. Intellektuell ödmjukhet och ödmjukhet inför Kyrkans trostradition är faktiskt mer besläktade än många vill medge, eftersom båda formerna av ödmjukhet kräver att man är helt beredd att överge sina egna preferenser och vår egen tids fördomar.

Man kan säga att var och en av oss förunnas en livstid att genomföra ett slags vallfärd. Gud skänker den nåd vi behöver under denna vallfärd så att vi skall kunna nå fram till honom. Den som börjar en vallfärd, om det nu är fråga om en religiös vallfärd, en intellektuell vallfärd, eller en existentiell vallfärd, kan aldrig komma någonstans om han redan tror sig vara i stånd att veta och förstå allt i förväg, eller tvärtom – om han ifrågasätter allt och alla i förväg.

Vad vi behöver fråga oss själva idag är om vi är sanna gudssökare! Och hur skall jag veta om jag är det? Jo, om det jag söker bara är att hävda mina egna förutfattade meningar, då kan jag omöjligen nå fram till den Gud för vilken jag kan böja knä. Då Österns vise män nådde fram till Betlehem hittade de inte den som de själva hade kunnat föreställa sig, men de böjde knä. De litade på Guds nåd och den Heliga Skrift. Den som endast böjer knä inför sina egna idéer är antagligen egoist. Den som vägrar att böja knä inför någon eller något blir antagligen cyniker. Och varken egoister eller cyniker är sanna gudssökare.

Broder Frans-Eric T.O.R.