4:e söndagen i fastetiden 2008

”Årg. A” JOH 9:1-41

Inledning

Hur skall man förklara mänskligt lidande? Får även oskyldiga människor lida? Finns det ett nödvändigt samband mellan synd och lidande? Kan föräldrarnas synder drabba barnen? Är det rättvist att tillräkna enskilda människor folkets kollektiva skuld? Frågeställningar av detta slag var lika aktuella på Jesu tid som idag.

Därför frågade Jesu lärjungar sig om den blindfödde som Jesus botar i dagens evangelium var en stor syndare eller, om hans föräldrar var syndare, eftersom han hade blivit född blind. En del rabbiner menade att en människa kunde begå synd i moderlivet. Andra menade att människors själar skapades redan innan kroppen tog form i moderlivet och att dessa okroppsliga själar kunde synda under någon slags preexistens. Att man laborerade även med sådana spekulationer visar vilket teologiskt problem för den troende det alltid har varit, att tillsynes oskyldiga människor drabbas av lidande.

Frågan om sambandet mellan synd och lidande är egentligen endast en variant av frågan varför det finns lidande i vår värld överhuvudtaget.

En del av svaret är givetvis att Gud har skapat människan med en fri vilja och därför måste människan få vara fri – också fri till att göra det som är ont. Denna förklaring är dock endast en del av svaret. Det belyser inte hur vi skall se på naturkatastrofer som inte är förorsakade av människor. Hur skall vi förklara varför olyckor drabbar vissa människor men inte andra?

Första delen

Egentligen ville Jesus svara på frågan genom att bota den blindfödde. Han sade att varken den blinde eller hans föräldrar hade syndat mer än andra. Han sade att Gud hade tillåtit mannen att drabbas av blindhet just för att “den väntade Messias skulle uppenbara sig genom mirakulösa gärningar”.

Man kan tycka att Jesu svar inte är något adekvat svar. Alla människor kan ju inte räkna med ett under, men Jesu svar innebär faktiskt att vi inte skall tro att den enskildes lidande alltid beror på personlig synd, inte heller på föräldrarnas eller förfädernas synd. Vidare är inte mänsklig lidande bara att betrakta som en olycka; det är också ett tillfälle att åstadkomma något gott genom bruk av trons makt. Och vi får komma ihåg att man kan göra gott utan att ett under inträffar. Lidande kan avhjälpas på många sätt. Detta är det första som detta evangelium vill lära oss.

Andra delen

Å andra sidan måste det sägas tydligt och klart att fastän personlig skuld inte alltid kommer in i bilden så har allt lidande ett samband med synden. Den kristna teologin om arvsyndens betydelse kan tillföra något till en teologisk analys av lidandet som rabbinerna inte var klara över. Judarna saknade vissa insikter i konsekvenserna av Adams och Evas brutna Gudsförhållande.

Skall man få insikt i saken får man faktiskt inte bara koncentrera sin uppmärksamhet på enskilda olyckshändelser. Hade människan inte gjort uppror mot Gud i begynnelsen, så hade hela mänskligheten haft en helt annan förmåga att utveckla den värld som Gud gav henne att råda över. Från början var vår värld tänkt som ett paradis.

Om vi till exempel funderar över dem som lider hungersnöd, så förstår vi att den svält som hotar så många människor idag inte beror på att det inte finns föda som räcker åt alla, utan på att det inte finns någon gemensam vilja hos människor att förse hela mänskligheten med mat – ty något sådant fodrar att alla folk på jorden skulle stifta fred med varandra. Vidare skulle många rika länder få ge avkall på sitt överflöd. Vi skulle inte kunna nöja oss med att konstatera ”vad marknaden tycker om och inte tycker om” då vi fattar ekonomiska beslut.

På liknande sätt skulle man kunna resonera att om alla människor levde antingen i äktenskaplig trohet eller i kysk avhållsamhet, så skulle det inte finnas någon AIDS-epidemi.

Ni som hör på mig vill säkert genast invända att ett sådant tänkande är utopiskt, men jag har inlett mitt resonemang med att peka på den bibliska förklaringen på varför människans värld inte har förblivit ett paradis. Det finns en faktor i den teologiska ekvationen som jag ännu inte nämnt. Människans ”gudsfrånvändhet” har inte enbart fördunklat hennes insikter och skadat hennes goda vilja, nej, människans uppror mot Gud, tillät den Onde att i mångt och mycket få makt över henne. Han kallas ju för ”denna världens furste”. Efter det att djävulen fick lov av människan att utöva sitt inflytande, så gick paradiset förlorat eftersom ett paradis förutsätter Guds särskilda skydd mot såväl naturens gång som den Ondes och ondskans makt.

En del påstår att man inte kan tro på Gud därför att världen ser ut som den gör och att människor lider. Jag menar att det förhåller sig tvärtom. Just därför att världen ser ut som den gör, måste man tro på Gud. Om inte Gud fanns, så skulle det inte finnas någon anledning att vara missnöjd med hur världen ser ut. Att vi är missnöjda med världen är beviset på att vi skapades med förmågan att göra något helt annat med vår värld än vi har gjort. Jesus sade: “Varken den blindfödde eller hans föräldrar har syndat utan Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.” Men hur många som anklagar Gud är verkligen beredda att göra Guds gärningar.

Avslutning

Anledningen till att vi inte ser världen som Jesus såg den – det vill säga som en utmaning till att göra gott – är att vi inte är seende i andlig bemärkelse. Vi är blinda – ja ”blindfödda”. Jesus kan och vill göra oss seende. Men alla vill inte bli seende. Vill du bli - seende? Be då om det andliga modet att vilja bli seende!

Broder Frans-Eric T.O.R.