Julnatten 2010

Inledning

“Det fanns inte rum för dem i härbärget…”

Gud som är så stor, ja, som är oändligt stor, gjorde sig liten – gjorde sig ringa. Han blev ett litet barn! Ändå fanns det inte plats för honom i Betlehems härbärge. Eller så förhöll det sig så att Josef tyckte att det skulle bli bättre om Maria födde Jesusbarnet i stallets avskildhet. I varje fall, han som skapade vårt universum, han som skapade allt som finns i himmelen och på jorden, allt som synligt och osynligt är – gjorde sig så liten att han kunde få plats i den minsta vrå och bland de enklaste människor under de enklaste förhållanden.

Att Gud gjorde sig liten – gjorde sig ringa, då han blev människa är inte att betrakta som en oviktig aspekt av hans människoblivande, för han blev inte endast liten i fysisk bemärkelse, som varje spädbarn, han föddes av och bland ringa människor. Guds Sons ringhet har stor teologisk betydelse. Hans ringhet var ett tecken på att Gud avsåg att komma till oss människor, komma in i vår värld, utan att tvinga sig på någon. Han lade av sin allmakt. Under sitt jordiska liv gjorde inte Jesus någonsin bruk av sin gudomliga natur för sin egen skull. I honom gjorde sig Gud beroende av oss människor. Hans fosterfader Josef fick tigga och be om en avskild plats där hans moder Maria kunde föda honom – och man visade den heliga familjen till ett stall och lät Guds Moder föda vår Frälsare där – bland djuren.

Första delen

Det var inte bara härbärgets värd som inte kunde eller inte ville skapa plats för Jesusbarnet. Prästerna och de skriftlärda som dagligen rannsakade Mose lagrullar och de profetiska böckerna i Jerusalems tempel och i synagogorna, hade i själva verket inte heller plats för den som Gud sände i världen – om vi nu inte begränsar vår begrundan till frågan om fysiskt utrymme. De flesta präster och skriftlärda var mer än nöjda med att behålla sin tillit till Gamla Förbundet – till Mose Lag och till den gamla tempelkulten med offer av djur, till offer som var otillräckliga för att vinna förlåtelse för allas synd. I praktiken uppfattade de löftet om den väntade Messias och det Nya Förbundet mer som hot än som välsignelse för deras verksamhet som gick ut på att utöka den mosaiska observansens rituella krav. Endast några få av dem hoppades ivrigt på ankomsten av Guds Messias. Därför talade inte Guds ängel om Frälsarens födelse för dem, utan endast för några enkla herdar.

Andra delen

Samhällets rika och förnäma människor, med Kung Herodes i spetsen, det styrande skiktet, hade inte heller någon plats för tanken om den väntade Messias i sin tillvaro. De var också till fullo nöjda med sitt liv i den här världen. Ja, de fruktade ett budskap som kanske skulle kunna påverka deras materiella utgångsläge under detta livet på ett negativt sätt. Kung Herodes och makthavarna som hade uppnått en tillfredställande överenskommelse med ockupationsmakten – med Rom, de blev riktigt rädda då någon började tala om ett nytt Guds rike. Därför talade inte Guds ängel om Frälsarens födelse för dem. Och när Herodes genom några dit resta vise män från Österns länder – några utlänningar – fick höra ryktet om den väntade Messias i Betlehem, skickade han soldater att slakta alla barn under två års ålder.

Naturligtvis bestod det antika samhället i det Heliga Landet inte endast av två klasser – av fattiga och av rika. Jesu fosterfader Josef var en hantverkare och det fanns många med honom och hans familj som levde varken i armod eller i överflöd, som kunde läsa och skriva, men för vilka intellektuell spekulation och debatt var en främmande värld. Men dessa människor från arbetarklassen och från småborgarklassen var heller inte inriktade i någon större utsträckning på att ta emot den som Gud skulle sända i världen. För de flesta av dessa praktiskt sinnade människor, verkade det som Gud vill säga genom den väntade Messias opraktiskt, ty den frälsning som Jesus kom att erbjuda dem skulle bli verklighet i ett rike som inte var av den här världen.

Härbärgets värd var säkert också en medelklassjude. Han var antagligen inte emot tanken att Gud skulle sända den väntade Messias i världen, men förmodligen blev han heller inte speciellt entusiasmerad senare över Jesu budskap som betonade att den troende inte skulle bekymra sig om mat och kläder och husrum, utan om de himmelska boningarna. Han ville få sina egna rum uthyrda till gäster som kunde betala högsta priset. Han sysslade inte med sin religion på arbetstid, och han var heltidsarbetande.

Det var alltså de utfattiga, de medellösa som var mest mottagliga för budskapet om Frälsarens ankomst. De ville att världen skulle omgestaltas, fastän deras förväntningar kan ha varit teologiskt defekta eller åtminstone naiva. De var öppna för att de profetiska löftena skulle gå i uppfyllelse, men hade sedan mycket svårt att begripa Jesu tal om ett rike som inte var av denna värld – ett rike där de ödmjuka skulle råda utan att vilja ta makten på andras bekostnad. Men de var åtminstone öppna för den som Gud skulle sända i världen. Därför började Gud med dem. Änglarna fick förkunna sitt budskap för fattiga herdar snarare än stadiga borgare.

Avslutning

För de allra flesta av oss som har kommit till tro eller som har fostrats till tro långt efter Frälsarens födelse, som i och för sig accepterar att Jesus Kristus verkligen var Guds Son, som tror på hans död för våra synders skull, och på hans uppståndelse och himmelsfärd, så är risken ändå stor då vi firar jul, påsk, pingst och andra religiösa högtider, att vi inte egentligen sätter Jesus Kristus i brännpunkten för vårt firande och vår gemenskap – att vi inte sätter honom i brännpunkten för vårt liv och leverne. Vi behöver också påminnas om att Gud aldrig tvingar sig på. Vi själva måste skapa utrymme för honom och för hans Son, vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus, och för hans budskap.

Den Gud som blev människa väntar på att jag själv skall öppna dörren till det ställe där jag härbärgerar allt som jag betraktar som viktigt och angeläget i livet. Det avskilda stället inom mig. Vill jag mottaga honom där i mitt innersta härbärge, i mitt hjärta, måste jag också göra mig liten – lika liten som han gjorde sig själv, och lika ringa som en av Betlehems fattiga herdar, och lika ödmjuk som Österns vise män.

Broder Frans-Eric T.O.R.