Kristi Förklaring 2010

Inledning

Om du fick inbjudan att bestiga ett berg och vara ensam med Jesus Kristus eller tillsammans med honom och några få andra, skulle du acceptera det? Skulle du vilja uppleva det som de tre främsta lärjungarna upplevde på berget Tabor (eller, kanske troligare – på en av berget Hermons sluttningar?) Geografin är ju inte så viktig i fråga om inre eller övernaturliga upplevelser, men Hermon är ju inte bebyggt, på Tabor fanns det en fästning redan på Jesu tid. Skulle du vilja se Jesu gudomliga natur uppenbarad för dig med omdanande kraft, så att du aldrig skulle kunna vara samma människa som du hittills har varit? Säkert skulle du känna dig kluven om du tog dig tid att reflektera över vad en sådan upplevelse egentligen skulle kunna få för personliga följder. Det är inte för inte att den Heliga Skrift varnar: "Ingen kan se Gud och leva”, och "Gud bor i ett ljus ditt ingen kan komma".

Första delen

När vi tänker på berg och höjder tänker vi på många gudomliga ingripanden i människans frälsningshistoria. Vi tänker på Mose, på berget Sinai, som mottog Guds tio budord. Vi tänker på Profeten Elisas som mötte Gud i en grotta på samma berg. Vi tänker givetvis också på Sions berg i Jerusalem där Salomo, Davids son, byggde templet – samma berg där Abraham flera århundraden tidigare ställdes inför det avgörande provet då han skulle offra sin ende son och därmed hela tanken på Guds särskilda förbund varigenom hans efterkommande skulle bli ett stort folk. Sedan, när vi tänker på det nya förbundet och vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus, tänker vi givetvis på hans predikan på berget, hans offerdöd på Golgatas berg och på hans himmelsfärd från Olivberget.

Men det första som den som vill besluta sig för att bestiga förklaringens berg med Jesus, och nu tänker jag på det andliga äventyret, snarare än på någon bokstavlig bergsbestigning – det första man får besluta sig för är att bära större ansvar inför Gud. Ja, ju mer man förunnas att se av den andliga verkligheten, desto större ansvar bär man på. Detta är en självklarhet. Sedan, när man får se Frälsarens mänskliga natur genomlyst av hans gudomliga natur, genomlyst av det eviga ljuset, det oskapade ljuset, då får man räkna med att som åskådare framstå som den syndare man egentligen är. Varför? Jo, därför att det uppstår en slags andlig röntgeneffekt när människan möter Gud i det ljus dit ingen kan komma i kraft av sin egen strävan. Själen blir avklädd som på domens dag. Just därför föll Petrus, Jakob och Johannes ner på marken och dolde sina ansikten när Jesus förklarades inför dem (såsom detta också framställs på ikonen i vårt eget kapell, vilket blev invigt till Kristi Förklarings ära.) Detta är det första.

Andra delen

För det andra måste man förstå att Jesu Kristi förklaring inte innebar någon egentlig omdaning – någon förändring – av hans person; Jesus framträdde såsom han egentligen var och såsom han egentligen är än idag. Denna enda gång och sedan vid hans himmelsfärd, fick dock lärjungarna redan under Kristi jordiska liv få se honom i hans härlighets glans, och inte enbart genom de underverk som han gjorde, utan i hans kroppsliga gestalt.

Jesu förklaring på berget syftar emellertid på en annan omdaning – vår omdaning. Hade lärjungarna förstått från början att vad de skulle uppleva på berget syftade till deras egen omdaning, hade de nog blivit väldigt osäkra inför denna bergsbestigning. Vilken av oss skulle inte vara betänksam om han eller hon blev erbjuden en allomfattande omdaning? Hur eländigt vi än har det, så klamrar vi oss ändå gärna fast vid den gamla syndiga Adam i oss. "Jag vet vad jag är och har, men vem vet vad det skulle bli av mig om Gud fick göra vad han vill med mig!” Lärjungarna sade: "Herre, här är det gott att vara”, och de ville bygga tre tabernakel (– tre hyddor, i vår översättning) på förklaringens berg – men de förstod ännu inte att dessa tabernakel, som skulle hålla synen de förunnades levande, måste byggas i deras inre. Att de måste lära sig att återvända jämt och ständigt till det inre rummet, till sin inre hydda, till sitt inre tabernakel, till sitt eget allraheligaste som inte längre var bara ett tomt rum, som det allraheligaste i Jerusalems tempel hade blivit då arken hade avlägsnats, eller ett rum fyllt med allsköns bråte från livet i den fallna världen, utan ett rum fyllt med det oskapade ljuset som genomstrålade dem på förklaringens berg. Guds egen kraftkälla. Detta är det andra.

Avslutning

Egentligen kan inte den som verkligen kommer till tro föreställa sig sin vandring på helgelsens väg som en promenad på slät mark. Helgelsens väg bär alltid uppåt – det är ju att likna vid en mödosam bergsbestigning. Utan andlig möda når ingen fram till det gudomliga ljuset som Kristus, den människoblivne Gudens Son tronar i tillsammans med Gud Fadern och den Helige Ande i en trefaldig härlighet. Detta är vad mystikerna och asketerna alltid har hävdat under Kyrkans långa historia. Och paradoxalt nog går vägen uppför berget oftast genom vad mystikerna kallar ”själens dunkla natt”.

Men vad är det som kallas ”det gudomliga ljuset” eller ”det oskapade ljuset”? Ja, det finns många namn för upplevelsen på förklaringens berg – det är en försmak av ”det saliga åskådandet” i himmelen – det är vad som menas då man talar om ”kontemplation”. I och av sig själv är och förblir en kortare eller längre vistelse i detta tillstånd alltid en ”nådegåva”. Men man kan förbereda sig – öppna sig – för den omdaning som Gud vill åstadkomma i oss.

Ingen kan behålla utsiktspunkten från förklaringens berg som en inre vision utan kamp med världen och den gamla människan i sitt inre. Men det är just utsikten från förklaringens berg – den inre vision som endast Gud kan förunna människan som medför, att det jordiska livet får en transcendent inriktning. Denna transcendens handlar varken om (a) insikter som är endast intellektuella eller om (b) ljuvliga känslor som gör att vi för stunden "feel good". Det handlar om en utsiktspunkt som tillåter att vi ser med tillförsikt på vägen från Golgata, korsfästelsens berg, till Olivberget – där Jesus for upp till himmelen för att bereda en evig boning åt oss.

Broder Frans-Eric T.O.R.