Kristi Himmelsfärd 2009

Inledning

Jesu jordiska liv avslutades inte med hans död på korset på Golgata, och inte heller med hans uppståndelse från de döda, utan med hans himmelsfärd från Olivberget. Aposteln Paulus citerar en av urkyrkans hymner i sitt första brev till Timoteus, vilken bekräftar det som vi hörde i dagens evangelium.

"Han som trädde fram i människogestalt,

blev bekräftad av Anden,

skådades av änglar, och

blev förkunnad bland hedningarna;

han vann människor till tro här i världen, (och)

blev upptagen i härligheten." (1 Tim. 3, 16)

Det är endast evangelisten Lukas som berättar i detalj om Kristi himmelsfärd. I Apostlagärningarna, som skrevs av evangelisten Lukas, säger han att Kristi himmelsfärd skedde 40 dagar efter Kristi uppståndelse. Lukas, till skillnad från de övriga evangelisterna, var alltså mycket angelägen om att förse läsaren med en kronologi.

Efter himmelsfärden fick inte någon människa se Kristus i kött och blod. Detta erkänner också Paulus, som förunnades att se Jesus i en himmelsk syn i samband med sin omvändelse till den kristna tron. Kristi himmelsfärd skall dock inte uppfattas som en förlust för den som tror. I sitt brev till församlingen i Efesos citerar aposteln Paulus psaltarpsalmen 68 och säger:

"Han for upp i höjden,

han tog fångar,

han gav människorna gåvor.”

Och när det sägs att han ”for upp”, då förutsätter man, att han

först for ned till dödsriket.

Han som for ned är densamme som for upp - över alla himlar,

för att han med sin närvaro skulle uppfylla världsalltet…

Han som är huvudet (för Kyrkan). Från honom får hela den

(mystiska) kroppen sin tillväxt, så att den kan uppbyggas i

kärleken..." (Ef. 4, 8 f)

Kristi himmelsfärd har alltså mycket mer att göra med vår frälsning och vår salighet än man till en början kan tro. Att Jesus Kristus sitter på Guds högra sida, inte bara enligt sin gudomliga natur, utan också enligt sin mänskliga natur, att han regerar som Guds Messias i himmelen, är en påtaglig andlig vinst för den som kommer till tro.

Första delen

För det första innebär Kristi himmelsfärd att han redan har intagit det himmelska riket. Det är vad som menas med det 1000-åriga riket om vilket Uppenbarelsebokens 20:e kapitel talar. Många judar förväntade sig att det 1000-åriga riket som Guds Messias skulle grunda skulle bli ett jordiskt rike, men så blev det inte. Kristus uppstod och for upp till himmelen för att regera tillsammans med den kristna trons första generation av martyrer. Genom Kristi förbön, och martyrernas förbön, skaffades således en nådatid åt Kyrkan, som skulle verka för människors frälsning under relativt fredliga omständigheter. Kyrkan fick alltså vara i fred för djävulens direkta angrepp. Genom Kristi förbön blev djävulen ”bunden” för en tid, d.v.s. hans makt begränsades. Men, som det står i Uppenbarelseboken, djävulen kommer att bli frisläppt igen vid de yttersta tiderna, vilket är vad än del människor befarar att vi står inför idag – den tid då själva Kyrkan kommer att skakas av demonernas angrepp.

Andra delen

Kättare från äldsta tider, och från medeltiden, och även i dag, frestas att hävda riktigheten i den judiska förväntan på ett 1000-årigt rike på jorden, ett rike som skulle föregå de yttersta tiderna enligt någon uppdiktad tidtabell. Men Uppenbarelseboken säger faktiskt inte att det 1000-åriga riket kommer att byggas upp på jorden. Jehovas Vittnen tror t.ex. att Jesus intog det himmelska riket, inte i samband sin himmelsfärd, utan först i samband med Första Världskriget, och den sekten lockar alltjämt folk till sig med tal om ett jordiskt rike som skall upprättas när som helst.

Idag vill vi dock inte fästa er uppmärksamhet på sådana irrläror utan på betydelsen av det himmelska riket som Jesus faktiskt redan har upprättat då han for upp till himmelen. Att Jesus Kristus sitter på Guds högra sida enligt sin mänskliga natur innebär att vi, som genom det Heliga Dopet har blivit lemmar i hans mystiska kropp, har tillgång till övernaturlig andlig kraft och de många andliga gåvor som Guds Messias förvaltar från himmelen. Vi skall därför inte betrakta oss själva endast som svaga varelser utan större resurser att vinna vår dagliga kamp för helgelse. Vår Herre Jesus Kristus har gåvor som han vill giva. Ibland kallas dessa "gåvor", ”karismatiska" gåvor, ty de är ämnade att hjälpa oss kristna bygga upp varandra i den gemenskap som kallas trons gemenskap – i församlingen, i familjen och i klostret. En del av dessa "gåvor" är ämnade att bygga upp den enskilde troende. Dessa manifesterar sig som andliga dygder och kallas av Paulus ”Andens frukter" – " tro, hopp, kärlek, ödmjukhet, tålamod, frid, godhet och allt sådant. "

Själva den Helige Ande är givetvis också just en "gåva". Om Andens ”gåva” och om Andens olika ”gåvor” och "frukter" bör vi faktiskt bedja med iver. "Den som ber, han får ...”, Säger Jesus.

Tredje delen

För det andra innebär Kristi himmelsfärd att när du och jag går den kroppsliga döden till mötes, då vi får uppleva att kroppen och själen skiljs åt, då kommer vi inte att tvingas leva i någon spökliknade existens fram till dess att alla de döda uppstår. Vi som är döpta och förblir ståndaktiga i tro och goda gärningar, kommer att tillhöra Kristi kropp, då, efter döden, då vi inte har någon egen kropp. Detta löfte gäller inte bara de saliga i himmelen, utan även de arma själarna i skärselden, de som har gått igenom en nödvändig rening, men inte de förtappade i helvetet.

För att skydda oss har Kristus redan avlägsnat djävulen och hans anhang från skärselden. Den Onde kan inte skada oss under vår färd från tiden in i evigheten. Såsom det står i Psaltaren, och såsom aposteln Paulus säger, "Kristus for upp i höjden och han tog fångar".

Avslutning

Kom dock ihåg, att om du ber Jesus Kristus, Konungen över det himmelska riket alltsedan sin himmelsfärd, om delaktighet i den Helige Andes "gåvor", "frukter" och "kraft" - och detta är precis vad Katolska Kyrkan gör under den bönenovena som börjar idag och fortsätter fram till Pingstdagen - så måste du också vara beredd att göra Jesus Kristus till konung över det lilla rike som ditt eget liv utgör på jorden. Och om du vill äga visshet om, att när du går döden till mötes, när din kropp och din själ skiljs åt, du kommer att leva vidare i en intim förening med Kristus, såsom en lem i hans mystiska kropp, han som har älskat dig och offrat sitt liv för dig på korset, då måste du hylla honom som Konung redan på jorden – din egen konung.