Marie Upptagelse 2010

Inledning

Kärnan i läran om Marias upptagning i himmelen är Kyrkans övertygelse om, att eftersom Maria genom Guds särskilda utkorelse av henne som moder till den väntade Messias, bevarades helt från syndens smitta, inklusive arvsyndens, så kunde hon inte drabbas av syndens yttersta konsekvens, som är kroppens nedbrytning genom döden. Syndens straff gällde inte henne därför att hon, till skillnad från mänsklighetens första moder, Eva, förblev fri från synd. Hennes kropp återvände därför inte till den jord varav den var tagen. Uppståndelsens härlighet blev hennes i samband med sitt avsomnande – före den allmänna uppståndelsen alltså. Katolska Kyrkan uppfattar Marias kroppsliga upptagelse i himmelen som ett tecken på Kristi seger över döden å alla de troendes vägnar.

Vi vill naturligtvis också veta vad denna lära om Marias upptagelse i himmelen vill säga oss, förutom att Maria har en unik plats i den gudomliga planen för människans frälsning och är ett tecken på den seger över döden som Gud har lovat oss alla som kommit till tro.

Första delen

För det första, denna lära förtydligar och inskärper Kyrkans lära, att det eviga livet verkligen omfattar kroppen såväl som själen. Kroppen, betraktad som den Helige Andes tempel har en evig framtid. Kroppen är inte att betrakta som extra bagage i livet. Vid den allmänna uppståndelsen kommer Gud att åter uppbygga varje enskild människas kropp. Läran om Marias kroppsliga upptagelse är alltså ett viktigt komplement till läran om Kristi kroppsliga uppståndelse från dödsriket och hans himmelsfärd.

Läran om Marie upptagelse dogmatiserades först år 1950. Då kände Kyrkans läroämbete ju redan till hur teologiska modernister ville "avmytologisera" evangeliets vittnesbörd om Jesu kroppsliga uppståndelse och himmelsfärd, d.v.s. bortförklara evangeliets vittnesbörd om att Jesu ”grav var tom”.  Läran om att Maria har blivit kroppsligen upptagen till himmelen är alltså bl.a. ett led i Kyrkans försvar av vår tro på Jesu kroppsliga uppståndelse från de döda och läran om varje enskild människas framtida uppståndelse. Detta är det första.

Andra delen

För det andra har denna lära också ett viktigt budskap till människor i vår egen tid, som frestas att tro att kroppens fysiska hälsa, styrka och skönhet bör prioriteras mer än människans andliga utveckling under det jordiska livet – ett budskap till människor som tror att människan inte har någon odödlig själ. Paradoxalt nog förhåller det sig så, att läran om Marias kroppsliga upptagelse i himmelen understryker att kroppen måste betraktas just som Andens tempel, och inte endast som en biokemisk produkt – som kött bara. Den äkta kristna omsorgen om kroppen har inget att skaffa med den moderna världens narcissistiska kult av idrottsliga hjältar, skönhetsdrottningar och ekonomiskt framgångsrika människor, och mångas beredvillighet, att offra sitt inre liv för ett oftast fåfängt försök att fördröja åldrandet och förlänga ett jordiskt liv av meningslös förströelse, alternativt arbetsnarkomani, med ett par år. Insiktsfull omsorg om kroppen är givetvis inte något ont i sig. Tvärtom! Men denna omsorg måste vara förankrad i övertygelsen om, att såsom människan är Guds redskap, så är kroppen andens redskap. Kroppens hälsa, styrka och skönhet får alltså aldrig bli ett självändamål.

Tredje delen

För det tredje anknyter läran om Marias kroppsliga upptagelse till läran om Kyrkan betraktad som Kristi mystiska kropp, och inte bara till läran om Guds vilja beträffande den enskilda människans kropp. Kyrkan är inte bara en mänsklig institution. Hon är uppbyggd som en levande organism – hon har en fysisk struktur och består av en synlig gemenskap av den mystiska kroppens mänskliga lemmar, d.v.s. av Kyrkans medlemmar. I likhet med den enskilda mänskliga kroppen, är Kyrkan hierarkiskt uppbyggd, med särskilda organ som styr hennes liv, lära och verksamhet så att den andliga enheten kan bevaras.

Marias upptagelse i himmelen är därför inte ett helt annat trosmysterium än hela Kyrkans framtida uppståndelse i Jesus Kristus till härlighet, utan ett föregripande av detta mysterium. Vi kallar ju Maria Kyrkans Moder inte endast därför att hon har fött Guds evige Son, vår Frälsare Jesus Kristus, här i tiden, utan också därför att Maria är den enda människa som redan nu till själ och kropp har tagit sin boning i den härlighet dit vi alla strävar som kyrka.  

Avslutning

I detta mysterium ligger förstås förklaringen till Marias roll som förespråkerska, d.v.s. förebedjerska, medmedlerska och medförlosserska i det skeende vi kallar frälsning – hennes roll som advocata, mediatrix och co-redemtrix, som det heter på latin. På grund av att Maria är Jesu Kristi Moder, och således Guds Moder, och p.g.a. att hon redan upptagits själ och kropp i himmelen, är hon, som sagt, Kyrkans moder. Såsom varje sann kristen lärjunge, bör fördjupa sitt personliga förhållande till Jesus Kristus, bör var och en i enlighet med Jesu inbjudan från korset till den älskade lärjungen, Johannes, då han säger: "Se din moder!" – fördjupa sitt förhållande till Maria, ty det är i sin moderlighet som – Maria blir vår förespråkerska, medmedlerska och medförlosserska. Ja, ingen annan kan föra oss så nära Jesus Kristus som hans heliga Moder, ty ingen annan har delat såväl hans förhärligande som hans lidande till fullo förutom Maria. Genom sin kroppsliga upptagelse i himmelen är Maria den enda bland helgonen som har ett särskilt kroppsligt band till oss – samma band som Jesus Kristus har till oss, eftersom han också kroppsligen har farit upp till himmelen, ja, utan att berövas sin kropp har han förenat sig med själva Gudomen.

Men, vad betyder detta, att vi har fysiska band till Jesus och Maria därför att de är kroppsligen i himmelen? Jo, det betyder att de på ett annat sätt än helgonen för övrigt, som vilar i frid i väntan på kroppens uppståndelse, känner med oss, kanske skulle vi t.o.m. våga oss på att säga – att de empatiserar med oss på ett särskilt sätt, ty det är just vårt kroppsliga varande i den fallna världen som ger upphov till vår pátos, vårt lidande. Det finns alltså ett större djup i deras medlidande än någon annans i himmelen, en annan intimitet än änglarnas eller de saliga själarnas – han som blev vår broder och frälsare, hon som blev vår moder. Varför? Jo, därför att även i himmelen är Maria förenad med Kristus på ett särskilt sätt i kampen för vår förlossning, vi är lemmar i hans mystiska kropp, som har en fysisk och inte endast en andlig natur med tanke på att Kristi Kyrka också är en jordisk verklighet. I vår kamp om frälsning ser Maria ständigt sin gudomlige sons kamp på Golgata.

Broder Frans-Eric T.O.R.