Tredje Påsksöndagen 2010 (årg. C)

Text: Joh. 21, 1-19

Inledning

Dagens evangelium är ett ytterst viktigt tillägg till det fjärde evangeliet.

Lärjungarna, som redan vid flera tillfällen hade sett Jesus såsom uppstånden från de döda, hade ändå återgått till sina gamla yrken. För oss verkar detta obegripligt. Men, trots Jesu uppståndelse från de döda, hade de ännu inte fått någon som helst klarhet om sin egen jordiska framtid. Antagligen hoppades de att Jesus, eftersom han nu hade uppstått från de döda, skulle upprätta sitt rike här på jorden på ett mirakulöst sätt – precis som innan han blev korsfäst. Även vid Jesu himmelsfärd fortsatte de alltså att hoppas på detta. De frågade: Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?

Lärjungarna hade återgått till sitt gamla yrke – fiske. De hade fiskat hela natten, utan att få något – precis som när Jesus först kallade dem till att vara människofiskare. Plötsligt stod Jesus på stranden. De kände inte genast igen honom. Han sade att de skulle kasta ut sina nät en gång till på andra sidan av båten.  Då fick de så mycket fisk att de inte orkade dra upp nätet.

Plötsligt kände Petrus igen Jesus. Antagligen kände han igen händelseförloppet. Hade Jesus kommit för att kalla honom som apostel för andra gången?

Eftersom vattnet inte var så djupt och det inte var långt till land, klev Petrus ur båten för att kunna ta sig till stranden så fort som möjligt. Så typiskt för Petrus, tänker man – han, som en gång steg ur båten för att försöka gå på vattnet till Jesus. Petrus var nog rädd att Jesus skulle försvinna innan han fick tala med honom. De övriga lärjungarna rodde båten till stranden med nätet på släp.

Jesus hade redan gjort upp en eld och höll på att steka fisk. Varför hade han då bett dem att kasta ut nätet en gång till om han redan hade fisk att äta? Ändå bad Jesus dem att hämta några av fiskarna från näten, vilket de gjorde. De andra lärjungarna började också förstå vad Petrus anade med det samma – att Jesus fortfarande ville ha dem till människofiskare. Han ville inte att de skulle återgå till att vara vanliga fiskare.

Första delen

Den märkligaste detaljen i berättelsen, en detalj som till en början förefaller vara liten och helt irrelevant för textens budskap är upplysningen om, att lärjungarna hade dragit upp 153 fiskar i nätet. Syftet med denna detalj är dock inte bara att övertyga läsaren om fångstens storlek!

Det finns en hel rad av lärda förslag på vad denna upplysning om fiskarnas antal kunde betyda. Det enklaste och bästa förslaget är nog bibelöversättaren Hieronymus' gamla tolkning, vilken grundar sig på tanken att man i den antika världen brukade räkna att det finns 153 arter av fiskar i världen – och att talet således innebär att människor från alla folkslag på jorden, inte endast av judarna, skulle samlas av Jesu Kristi utvalda apostlar till en enda trosgemenskap – ett utvidgat Gudsfolk som skulle bestå av människor som kommer till tro bland jordens alla folk – den Heliga Katolska Kyrkan.

Kyrkofäderna säger ju att båten representerar Kristi Kyrka, som är frälsningens ark, och att nätet som inte gick sönder visar på enhetens princip som alltid skall råda i Kristi Kyrka.

I varje fall förstod apostlarna att de, även i fortsättningen, var kallade till att vara människofiskare, inte bara bland sina egna landsmän, utan också bland jordens alla folk. Hur detta skulle gå till och hur de skulle klara av en sådan uppgift, förstod de givetvis inte, och de fick inte veta mer vid detta tillfälle. Istället återvände de till Jerusalem där Jesus tog avsked av dem på Olivberget för att sedan fara upp till himlen. Före sin himmelsfärd välsignade han dem och sade: detta är ... vad Skriften säger ‘Guds Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min Fader har lovat (den Helige Ande). Men ni skall stanna i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.’”

Andra delen

Så blev alltså apostlarna kallade för andra gången. Petrus’ kallelse som apostlarnas ledare och Kyrkans "klippa", blev också bekräftad för andra gången. Jesus frågade Petrus tre gånger: ”Älskar du mig mer än de andra gör?”  Tre gånger svarade Petrus att han gjorde det, men det gjorde ont i hans hjärta, ty han hade också förnekat Jesus tre gånger innan Jesu korsfästelse.

Jesus gjorde det mycket tydligt vilket ansvar Petrus skulle få i hans världsvida Kyrka. Han sade: ”Var en herde för Kristi får... ja, en herde för herdarna.”  

Vi katolska kristna tror än i dag att den som innehar Petrus-ämbetet, det påvliga ämbetet, är kallad just som herde för hela Kyrkan, att Påven är Kristi ställföreträdare på jorden.

Avslutning

Vad kände nu apostlarna med Petrus i spetsen då de började inse vidden och bredden av det som Jesus begärde av dem? Säkert kände de sig rädda och otillräckliga. De visste ju att de bara var helt vanliga fiskare. De hade ju övergivit Jesus under hans korsvandring! De hade inte fäst någon vikt vid hans profetior om att han skulle uppstå på tredje dagen! Kunde de nu leva upp till hans förväntningar beträffande en världsvid kyrka?

På sätt och vis hade livet varit enklare för lärjungarna om Jesus inte hade uppstått, om han inte hade uppenbarat sig på stranden igen, då de hade återvänt till sina båtar och nät. Men att bekänna sin tro på det nya livet samtidigt som de återgick till det gamla livet var egentligen inte möjligt. Det var inte möjligt för apostlarna och det är heller inte möjligt för oss. Den som verkligen tror på Jesu uppståndelse, vare sig han nu är ämbetsbärare eller lekman, måste också låta Jesus bestämma över sin framtid på jorden, d.v.s. om han också hoppas på en framtid bortom jorden och efter detta livet.

Broder Frans-Eric T.O.R.