29 SÖND per annum

Matt 22:15-21

Inledning

”Mästare, vi vet ätt du är uppriktig och inte faller undan för någon människa, säg oss då, är det rätt att betala skatt till Kejsaren?” Så frågade fariséerna Jesus därför att de ville snärja honom i en politisk-religiös kontrovers som hade aktualiserat sig på hans tid. Det ”herodianska” konungadömet i Judéen hade avskaffats och istället hade direkt romerskt styre under Pontius Pilatus införts, inklusive romersk beskattning. Man visste att en betydande andel av folket var emot det direkta romerska styret och den romerska beskattningsrätten. Vissa sympatiserade med "seloterna", som ville göra upprör mot Rom. På andra sidan stod Sadducéerna, som var "herodianer", och ville ha kvar en judisk lydkung i Jerusalem, som samlade skatt, men ville inte stödja något försök att vinna självständighet från Rom. Fariséerna å sin sida, ansåg att det egentligen var likgiltigt om man betalade skatt till Rom eftersom det var viktigast att ivra för en strängare observans av den mosaiska lagen, inklusive fädernas stadgar. Jesus kritiserade fariséerna för denna legalism som en omväg till frälsning. Fariséerna menade ju att en alltmer detaljerad observans av den mosaiska lagen skulle förmå Gud att sända den väntade Messias, och att han, i sin tur, skulle befria det Heliga Landet från Rom genom ett övernaturligt ingripande. Men fariséerna och sadducéerna hade kommit överens om att Jesus skulle röjas ur vägen genom att anklaga honom för att vara ett hot mot Kejsarens överhöghet i det Heliga Landet, eller, alternativt, att göra honom impopulär bland folket genom att tvinga honom att offentligen ta ställning för Roms direkta styre och beskattningsrätt.

Jesus svar: ”Giv då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud,” var inte endast ett sätt att komma undan fariséernas och sadducéernas fälla, utan ett sätt att aktualisera den fråga som de själva, på grund av teologisk oenighet, inte ville gå in på, nämligen: ”Är Guds rike av den här världen eller av den tillkommande?” Vi kan föreställa oss hur arga konspiratörerna blev då Jesus bad dem att visa honom ett mynt. De romerska mynten var ju präglade med kejsarens bild och en inskription som lydde, "den auguste och gudomlige Kejsaren" si och så. Jesus tittade på myntet, och innan han lämnade det tillbaka, sade han: Giv kejsaren det som är hans.

Första delen

Vi underskattar alltså Jesus om vi drar slutsatsen att han endast ville komma undan konspiratörernas fälla eller plikten att betala skatt. I varje sammanhang ville Jesus öppna människor för den verklighet judarna kallade Guds rike. Som alla vet, menade Jesus att Guds rike var hans rike, Messias rike, det rike som han förkunnade, eftersom han var den väntade Messias. Vi kristna är benägna att betona att Jesu rike är ett himmelskt, inte ett jordiskt rike, alltså ett rike som tillhör den andra världen, som tillhör den tillkommande tidsåldern.

Jesus skulle däremot inte var helt nöjd med vårt vanliga sätt att tala om hans rike. Visserligen är Jesu rike ett himmelskt rike, men Jesus förkunnade också tydligt och klart att Guds rike är redan mitt ibland människor och invärtes i dem. Således kan man säga att det rike som Jesus förkunnade var ett rike som tillhör den himmelska och eviga världen, men som likväl redan styr i den omvända människans hjärta här och nu. Men beträffande detta får vi inte tänka helt individualistiskt. För oss som bär det kristna namnet är Kristi Kyrka Guds rikes utpost här i världen. Vad Jesus behövde tala med fariséerna och sadducéerna om var alltså "det nya förbundet". De flesta skriftlärda var benägna att avvisa hans undervisning. Varför? Jo, sadducéerna trodde varken på någon väntadande Messias eller något "nytt förbund". Fariséerna trodde på den väntade Messias, men de trodde att "det nya förbundet" måste likna "det gamla förbundet", inte bara därför att de tänkte på en jordisk stat, utan därför att de tog det som självklart att Guds rike skulle vara begränsat till Abrahams barn, och finna sin brännpunkt i en mer och mer detaljerad mosaisk observans, och en fortsättning på tempelkulten i Jerusalem. Varken fariséerna eller sadducéerna, eller det judiska folket i allmänhet, var redo att höra att även hedningarna skulle infogas i Guds folk, inympas på Israels gamla stam, och tillsammans med judarna bli ett nytt Gudsfolk, det universella Gudsfolket, det som vi kallar den Heliga, Romerska och Katolska Kyrkan. Nej, en sådan uppenbarelse hade varit obegriplig för Jesu åhörare. Därför måste Jesus börja med att säga: ”Guds rike är mitt ibland Er, men också invärtes i er”, och "det kommer att växa till bortom allt igenkännande liksom ett senapskorn som sås i jorden". Tiden var inte mogen att säga: Romarna är lika mycket Guds förskingrade barn som ni. Detta är det första.

Andra delen

Det andra som måste sägas i samband med detta evangelium är att vi kristna människor är medborgare både i himmelen och i en stat på jorden, d.v.s. ett visst samhälle här på jorden. Varken kristendom eller katolicism är en nationalitet. I den kristna teologin idag står därför begreppet ”kejsaren” för den civila staten, oberoende av om den är fientligt eller vänligt inställd till den kristna tron. Den jordiska statens makt att skipa rätt och garantera medborgarnas omistliga friheter och allmänmänskliga rättigheter är en makt som visserligen utgår från Gud, men många erkänner inte att staten måste erkänna Gud om den skall upprätthålla rättvisa bland människor.

Idag förnekar många stater och samhällen det som katolska teologer kallar "naturrätten". De menar att det som är rätt definieras av landets riksdag eller av något internationellt organ bara med med en majoritet på 51%. Man förnekar att människan har skapats av Gud och att Gud borde bejakas och tillbedjas – att man måste försona sig med honom för sina synders skull, och sedan lyda hans bud. Man föreställer sig, t.ex. att mänskliga könsroller, och den mänskliga sexualiteten, kan omdanas i enlighet med den för närvarande politiskt korrekta synen på den önskvärda sociala och psykologiska utvecklingen, istället för att hålla sig till skapelseordningen. Detta är helt galet. Människans biologi och hennes odödliga själsliv ligger bortom lagstiftarnas makt. Alla vetenskapliga undersökningar tyder på detta. Att lagstifta över människans natur och sexualiteten tillhör ju inte "Kejsaren"

Några andra exempel. Det hjälps inte att välfärdsstater baserar sin lagstiftning på hypotesen att det materiella är det väsentligaste för människans lycka. Hypotesen stämmer inte. Människan behöver mycket mer än köpkraft. Hon söker mening och kärlek.

Det hjälps inte att fler och fler stater tillåter både abort och dödshjälp därför att de tror att man kan köpa sig fri från fysiskt och psykiskt lidande genom att offra principen att det mänskliga livet är okränkbart. Det hjälps inte att en del av mänsklighetens politiska rådgivare har kommit fram till det, att en föregripande attack skulle kunna godtagas om ett avgörande krig hotar oss. Ett sådant synsätt är ändå inte förenligt med begränsningen att det är tillåtet att dräpa enbart i självförsvar.

Det hjälps inte att avskaffandet av religionsfriheten och yttrandefriheten skulle hindra många galningar att sprida sina åsikter, ett samhälle utan religionsfrihet och yttrandefrihet är varken fritt eller demokratiskt. Nej, det är just äkta religiös tro på en makt bortom den här världen, som är det enda som hindrar människan från att avguda sin egen makt och göra det politiskt korrekta till avgudens bud.

”Gud rike är inte av den här världen”, sade Jesus, men det blir till i människans hjärtan redan i den här världen. Gud, den Gud som är upphöjd över allt och alla, är den yttersta verkligen, och den yttersta verkligheten måste få lov att påverka allt och alla i den här världen, om människor i den här världen skall kunna vinna evig frälsning samt upprätthålla de mänskliga rättigheterna här i tiden. Men detta, i sin tur, innebär att de troende måste räkna med att stå ut med missförstånd och även förföljelse, ty allt sedan det ursprungliga syndafallet är människan benägen till avgudadyrkan.

Avslutning

Jesus accepterade alltså varken sadducéernas eller fariséernas syn på den här världen. Därför sade han: "Giv åt Kejsaren det som tillhör Kejsaren, och åt Gud, det som tillhör Gud".

Att göra folket till Kejsaren som vi i Västvärlden har gjort och säga att "all makt utgår från folket", och föreställa sig att demokrati kommer att bota allt det onda som plågar vår värld är givetvis också en illusion. Hitler kom till makten genom demokratiskt val, och hans tanke var just att avskaffa Gud och den som Gud hade "sänt i världen", Jesus Kristus. Hitler gjorde sin politik till en religion.

Kommunism, som uppstod i andra änden av det politiska spektrumet och som också kom att också avskaffa religionen i den vetenskapliga materialismens namn gjorde också en materialistisk politisk filosofi till religion, men i själva verket blev kommunismen, och fascismen också, för den delen, till en "kejsare" som ville att man skulle ge åt honom det som tillhör Gud.

Fascismen och kommunismen gjorde sedan slut på så många miljontals människor och alla mänskliga rättigheter. Offren blev så många att ingen har lyckats räkna dem.

Vidare, i våra egna dagar ser vi hur en postmodernistisk materialism, "konsumismen", kämpar för att fånga alla människors själar i en ny, men ändå urgammal form av avguderi – makt, sex och pengar. Samtidigt säger islamisk extremism, en religiös övertygelse som kräver att en inomvärldslig teokrati, där man inte får göra någon skillnad mellan Gud och hans vilja och "kejsaren" och hans vilja, skall göra sig gällande i Europa och Västvärlden. Kanske kommer "kejsaren" att kallas, "Sultanen", men det spelar ingen roll om "kejsaren" heter "der Führer" eller "Kamrat Parti-ordförande" eller " Mr. President".

Mot denna nutidens politiska och sociala ovisshet klingar Jesu ord klarare än någonsin: "Giv åt Kejsaren (endast) det som är hans, och Gud det som är hans". "Guds rike är inte av den här världen", utan Guds rike blir till i de människors hjärtan som inte tillhör den här världen, utan den sanna Guden, sådana som verkligen är till gagn även för den här världen.

Broder Frans-Eric T.O.R.