TREDJE SÖND. i PÅSKTIDEN 2011

Inledning

På den tredje dagen efter Jesu död, på den söndagen då han uppstod från de döda, på kvällen, visade sig Jesus för två lärjungar som vi inte känner till från annat som berättas i evangelierna. Endast Evangelisten Lukas berättar om dessa två, men det är uppenbart att de hade stadigt umgänge med den inre kretsen kring apostlarna, ty de visste att kvinnorna som understödde Jesu verksamhet hade hittat Jesu grav tom och sett en ängel som meddelade att Jesus hade uppstått. De visste också att några av apostlarna också hade tagit sig till graven och funnit att allt var som kvinnorna hade sagt dem. Märkligt nog tycks de dock ännu vara helt osäkra huruvida allt detta som har omvittnats för dem innebar att de själva verkligen hade något att hoppas på beträffande Jesus från Nasaret – precis som många kristna idag som har vuxit upp i Kyrkan och ständigt fått höra om allt som de Heliga Skrifterna i Nya Testamentet omvittnar.

När Jesus uppenbarade sig för dessa två lärjungar kände de inte igen honom, precis som Maria Magdalena och apostlarna inte kände igen honom till en början. Säkerligen beror detta på skillnaden mellan den jordiska kroppen och den uppståndna kroppen, som på alla sätt skall omdanas så att den återspeglar vårt inre – antingen på ett positivt eller negativt sätt. Det viktigaste är givetvis inte att spekulera över hur Jesu uppståndna kropps härlighet kan ha manifesterat  sig i olika situationer där han visade sig för människor, utan att även inse att Jesus inte ville bli omedelbart igenkänd därför att  hans uppenbarelser har även ett pedagogiskt syfte. I dagens evangelium förstår vi att Jesus ville låta sina lärjungar veta var de ständigt kan möta honom  sedan, då han lämnar dem för gott och far upp till himmelen, nämligen i den Heliga Skrift och i den Heliga Mässan, det som Evangelisten Lukas kallar ”brödsbrytelsen” i Apostlagärningarna.

Första delen

Ett möte med Jesus Kristus i den Heliga Mässan är givetvis inte samma sak som  dessa lärjungars möte med honom på vägen till Emmaus. När den Heliga Mässan firas uppenbarar sig Jesus inte på ett synligt sätt, som offer och som föda överhuvudtaget. Men enligt den katolska läran är han alltid såväl det osynliga offret under brödets och vinets gestalt och den osynliga översteprästen som är verksam och den andliga föda som vi förtär. Skillnaden mellan vad lärjungarna upplevde i Emmaus och det som man kan upplever vid vilket katolskt altare som helst är att Jesus Kristus förblir helt osynlig då den Heliga Mässan firas enligt hans befallning efter hans himmelsfärd.  I Emmaus var han synlig. Hans lärjungar förunnades inte att omedelbart känna igen honom just för att de skulle förberedas för den dag då hans närvaro skulle bli helt osynlig, då hans närvaro skulle döljas bakom det fysiska brödets och det fysiska vinets utseende, och bakom prästens utseende  –  bakom sakramentets slöja som Tomas av Aquino uttryckte det. Varför? Jo, därför att Gud i sig själv är osynlig. Men med de två okända lärjungarna vid bordet i Emmaus kan vi säger om den uppståndne: ”Vi känner igen honom i den brödsbrytelse som han själv har instiftat”.

Andra delen

På ett analogt sätt förstår vi att Kristus, som är Guds levande Ord, men ändå samma Ord som Gud har talat till människan både då han skapade världen och människan, och då han för vår frälsnings skull blev en människa bland oss människor i sin Sons, Jesu Kristi person, ger sig till känna genom synliga ord på Bibelns blad och hörbara ord då den Heliga Skrift uppläses eller då Evangeliets budskap förkunnas. Alltså tror vi att vi möter Kristus, Guds levande och eviga Ord, både i Gamla och Nya Förbundets alla böcker såväl som i själva Evangeliets text, ty hela vår frälsningshistoria är historien om det gudomliga Ordets människoblivande. Alltså blev Guds eviga Ord människoord, de ord som människor, kallade av Gud och ingivna av Guds Heliga Ande, talade och skrev. Ja, man kunde säga, att precis som Jungfrun Maria blev havande med Jesusbarnet genom Guds Ande och Ord, så blev den Heliga Skrifts upphovsmän havande med Ordet. Men det är Jesus Kristus, själve Guds Son som är nyckeln som tillåter hans Kyrka att rätt tolka all Helig Skrift.  Således säger vi som tillhör hans Kyrka med de två okända lärjungarna på väg till Emmaus: ”Brinner   inte våra hjärtan, när han talar till oss på vägen och utlägger skrifterna för oss?” – vilket han ständigt gör i Ordets liturgi.

Avslutning

Alltså kan man möta Jesus Kristus efter sin himmelsfärd i det Heliga Ordet som både läses och förkunnas i Kyrkan, och i Altarets Sakramentet, då brödet och vinet (1) helgas, (2) offras och (3) förtäres. Men glöm inte att vår beredskap för, och medvetenhet om, detta underbara mötes potential, avgör vad vi  kan utvinna. Ja, ett möte som kan ske varje gång Kyrkan firar gudstjänst, fordrar ett inre samarbete med Guds nåd, ett samarbete som skall föregå och efterfölja vår yttre delaktighet i den Heliga Liturgin. Således bör vi, innan vi tar del av det Heliga Mässoffret och mottager den Heliga Kommunionen, ja, även innan vi hör Guds  Ord uppläsas och förkunnas, samarbeta med Guds Helige Ande så, att vi medvetet öppnar vårt hjärtas och vårt förstånds öra. Således blir Guds Ord ett personligt ord till oss – en personlig utmaning, en personlig befallning, en personlig tröst, en personlig upplysning etc. Således blir frambärandet av det Heliga Mässoffret  mitt eget offer och således kan jag vinna förlåtelse för  mina egna synder.

Det står visserligen om de två lärjungar som kände igen Jesus som hade följt med dem på vägen då de kom fram till Emmaus, att “deras ögon öppnades” då han bröt brödet och gav det åt dem, ett privilegium som inte förunnas våra kroppsliga sinnen,  men som likväl förunnas vårt inre öga, ty dessa lärjungar såg mer än den uppståndne profet som de först kallade  honom, utan även sin Herre och Frälsare.

Broder Frans-Eric T.O.R.