DEN HELIGA BIRGITTAS HÖGTID / år 2011

Inledning

Efter det att Jesus hade prisat de troende som lyssnade till hans förkunnelse och liknat dem vid barn p.g.a. deras tillitsfulla förhållande till den himmelske Fadern och längtan efter att träda in i det tillkommande riket sade han till sina apostlar: "Saliga de ögon som ser vad ni ser […] Många profeter och konungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det som ni hör, men fick inte höra det".

Idag förknippar vi dessa ord med den som Gud utväljer till profet eller till profetissa, den som han ingår i en särskilt djup vänskap med, eftersom vi firar den Heliga Birgittas fest idag. Ursprungligen syftade dessa ord på apostlarna, som insåg att Jesus från Nasaret var den väntade Messias och kom till tro på hans budskap – just därför kunde de betraktas som bärare av ett högre andligt privilegium än profeterna, som endast kunde profetera om Guds Messias, om den som Gud skulle smörja för att rädda sitt folk, men aldrig fick se honom eller höra honom. I jämförelse med prästerna och de skriftlärda kunde de som kom till tro på Jesus tyckas, i teologisk mening, vara endast barn, ty de var olärda, men Jesus menar att deras tro var avgörande.

Det är dock inte ett misstag att sätta den Heliga Birgitta, hennes uppenbarelser och hennes påtagliga utkorelse och helighet, i samband med dessa ord, eftersom hennes budskap är fullständigt kristocentrisk. Även när hon förmedlar något om Maria är avsikten att föra människor till tro på och lydnad för Jesus Kristus.

Första delen

Den heliga Birgittas uppenbarelser är vad Katolska Kyrkan kallar "privat uppenbarelse" . Uttrycket använder man för äkta budskap från Gud som inte ingår i det som förmedlades genom Guds människoblivne son, Jesus Kristus, och dennes förkunnelse. Med den sista apostelns död anser man att den "offentliga eller universella uppenbarelsen", på vilken människans frälsning enligt det nya förbundet grundar sig, blev fullbordad och ingen ny uppenbarelse som skulle kunna förändra frälsningens väg kunde tillkomma.

Genom "privat uppenbarelse" tillkommer alltså inget nytt om frälsningens väg men "privat uppenbarelse" behöver dock inte vara något oväsentligt för människor att ta till sig. Uppenbarelserna som ägde rum i Lourdes och i Fatima, och som spelar en stor roll i Katolska Kyrkans liv, skedde i samband med den Saliga Jungfru Marias synliga framträdande för vissa personer, och vad gäller uppenbarelsen i Fatima, för tusentals personer. Uppenbarelser kan givetvis vara endast auditiva (hörbara) och inte synliga, men det förnimbara ordet är ändå något annat än teologisk kunskap som förvärvas genom studium eller begrundan, eller det som kallas andlig upplevelse, inklusive meditation eller även kontemplation. Nåja, huvudpoängen här är att "privat uppenbarelse" förmedlas på ett övernaturligt sätt vare sig det sker mirakulösa ting som andra människor erfar eller ej. Men när "privata uppenbarelser" blir kända för många och frågor uppstår kring en sådan påstådd uppenbarelse är det inte sällan som Kyrkan måste ge de troende vägledning, och besvara frågor som: Kan man bejaka det övernaturliga ursprunget av det som kallas uppenbarelse eller ej? Kan man med "mänsklig tro" i motsats till "gudomlig tro" som tillägnas "offentlig eller universell uppenbarelse", ta emot påstådd "privat uppenbarelse" utan skada för den kristna läran i sig själv eller den kristna moralen? Dessa frågor är fortfarande aktuella beträffande många påstådda uppenbarelser, t.ex. den som av många anses ha ägt rum, och fortfarande äger rum, i Medjugorje.

Beträffande d.h. Birgittas' uppenbarelse i stort har Kyrkan aldrig haft anledning till någon negativ slutsats trots att kanonisering i sig inte garanterar att det inte finns någon missuppfattning hos henne om något som uppenbarades. Gällande de så kallade "magnifika (storslagna) löften", förknippade med en daglig recitation av femton böner, som tillskrivs d.h. Birgitta, har det rått mer tveksamhet, både ifråga om äktheten och nyttan. Men kom ihåg att en siare skulle kunna ha fel, eller citeras fel, utan att man avfärdar hela uppenbarelsen. I varje fall har dessa "magnifika löften" utgivits på nytt i svensk översättning.

Sammanfattningsvis kan man därför nöja sig med att säga att det som uppenbarades för d.h. Birgitta hade stort värde för Kyrkan i hennes egen tid och mycket av det har bestående värde, även om den specifika birgittinska spiritualiteten och budskapet inte är "ett måste" för alla katolska kristna.

Andra delen

Med hjälp av Andra Vatikankonciliets undervisning kan vi naturligtvis inse att d.h. Birgittas antagande att kristendomen måste vara en bestående politisk verklighet och att det är nödvändigt att vi har kyrkligt krönta monarker o.s.v., ja, även att Påven har särskilda politiska privilegier, måste höra till det tidsbegränsade i vad hon förmedlar. D.h. Birgitta räknade säkert inte heller med vad vi menar med religionsfrihet i de europeiska länderna. Men det som hon bekräftar om den katolska tron och den kristna moralen är fortfarande och i allra högsta grad aktuellt för Kyrkans söner och döttrar. Ja, jag skulle säga att det som hon förmedlar angående korruption och omoral är mycket nyttigt för oss som lever i en tid då Kyrkan genomgår en oumbärlig rening, en rening som måste äga rum om en ny evangelisation skall kunna äga rum.

Inte minst borde vi låta oss inspireras av d.h. Birgittas orädda förkastande av all oärlighet och allt maktspel i Kyrkan, särskilt bland ämbetsbärarna. Vidare, hennes krav på äkta tro och moral, ja hennes krav på äkta helighet, inte bara hos ämbetsbärare, och munkar och nunnor, utan också bland lekfolket, är sann profetia som är helt tillämpbar också just i dagens kyrka.

Avslutning

Det budskap som Jesus lät d.h. Birgitta få höra, vilket hon skulle förmedla till dem som ville lyssna, var egentligen inte något nytt, utan något evigt, fastän riktat just till Kyrkans förhållande i hennes tid. Märkligt nog behöver också vi, folket som bor i d.h. Birgittas eget land och kyrkoprovins, numera som en minoritet bland protestanterna, i mångt och mycket höra hennes budskap på nytt för att åter kunna förmedla det till den världsvida Kyrkan. Men framför allt behöver vi och alla katoliker förnyas i den gudomliga tron, det gudomliga hoppet och den gudomliga kärleken som är all profetias vagga och utan vilka jämväl gamla som nya profeter talar endast för blinda och döva.

Broder Frans-Eric T.O.R.