KRISTI LEKAMENS HÖGTID 2011

Inledning

Det finns ingen lära som i praktiken är så avgörande för den katolska tron som läran om brödets och vinets förvandling till Kristi Kropp och Blod vid konsekrationen i den Heliga Mässan. Ja, i praktiken är alltså läran om brödets och vinets förvandling till Kristi Kropp och Blod vid konsekrationen avgörande för hela den kristna tron, ty utan denna lära förvisas Jesu Kristi närvaro bland oss människor till en avlägsen historisk tid, då han vandrade med sina lärjungar här på jorden.

Utveckling

Det är därför som Katolska Kyrkan slår vakt om vördnaden för Kristi kroppsliga närvaro i Altarets Sakrament på alla sätt. Därför påbjuder hon sådan vördnad för Kristi Kropps och Blods Sakrament då det står på altaret, och för det helgade offerbrödet som förvandlats till Kristi Kropp och förvaras i tabernaklet, eller då något av dessa bröden framställes för tillbedjan i monstransen. Ja, vi katolska kristna knäböjer inför Sakramentet och tänder rökelse inför det. Vi böjer knä varje gång vi kommer in i ett gudstjänstrum där det finns ett tabernakel och varje gång vi passerar framför tabernaklet i gudstjänstrummet. Inte en enda partikel av det konsekrerade brödet, som blivit Altarets Sakrament, får falla på marken då den Heliga Kommunionen utdelas i Katolska kyrkor, och inte heller en enda droppe av det konsekrerade vinet, som blivit Kristi blod, får spillas. Sker någon olycka med det Allraheligaste Sakramentet måste det omedelbart åtgärdas med största omsorg och aktning.

Avslutning

För många icke-katolska kristna, förutom de ortodoxa och orientaliska, vilka till fullo delar vår tro på Altarets Sakrament, kan den katolska fromheten beträffande Altarets Sakrament te sig som både primitiv och naiv. De flesta från oss separerade protestantiska bröder och systrar anser ju att Jesu Kristi närvaro i den Heliga Mässan endast kan tänkas vara symbolisk. De avvisar med bestämdhet vår tro på att den Altarets Sakrament är ett offer för våra synder idag, precis som när Jesus hängde på korset. Just därför drar de också slutsatsen att tillbedjan av Altarets Sakrament är blott vidskepelse – kanske välmenad, men ändå vidskepelse.

Missförstå nu inte vad jag säger! Protestanter, som många gångar bär det kristna namnet med stor hängivenhet, handlar i god tro, d.v.s. de handlar i överensstämmelse med sin den reformerade tron som förkunnades först på 1500-talet. Oftast har de just för avsikt att endast fira en minnesmåltid då de håller nattvard eller menar att Kristi närvaro är något enbart andligt som aktualiseras endast då nattvardsgästen har mottagit de fysiska elementen. I andra avseende kan de givetvis vara mycket goda vittnen om vår Herres Jesu Kristi frälsande gärning, fastän det måste tilläggas att många samfund inte längre betraktar allt som står i den Heliga Skrift som Guds Ord på samma sätt som under reformationen. Ändå, beträffande en rätt tro på Guds Ord i den Heliga Skrift kan de mera evangelikala protestanterna i vissa lägen vara mycket bättre vittnen än vi, vilket är en skam för oss. Vi bör lära oss av deras vördnad och iver för Skriften, ty då skulle vi bli ännu bättre katoliker.

Bröder och systrar, i dag tar vi tillfället i akt att med särskild högtidlighet visa vår tro på, och vår kärlek för, Jesu Kristi verkliga närvaro i den Heliga Eukaristin med riter som lyfter fram på ett påtagligt sätt hans närvaro i Altarets Allraheligaste Sakrament. Som vid krubban låt oss tillbedja den människoblivne Guden – som vid korset, den korsfäste Frälsaren – och som vid graven, den uppståndne Herren. Nu då Hostian lyftas upp efter konsekrationen och sedan blir framburen i högtidlig procession och då vi får ta emot Jesu Kristi egen välsignelse. När korsets tecken tecknas över församlingen med Kristi kropp , då välsignas vi, inte med mänskohand, utan med Jesu egen hand, i hans Allraheligaste Sakramentet.

Broder Frans-Eric T.O.R.