PALMSÖNDAG 2011

Inledning.

Många utgår ifrån att Jesu inte planerade sitt högtidliga intåg i Jerusalem, att det hela rörde sig om ett helt spontant skeende. Det framgår dock från berättelsen om händelsen, att Jesus hade ett avtal med den som han hade lånat åsnan av, och således, att det fanns en plan. Vidare ser man att mönstret för intåget följde ett historiskt mönster. Det är bara att läsa i Gamla Testamentet hur Kung Jehu tågade in i Jerusalem eller hur Judas Mackabéus, tågade in i Jerusalem för att rena templet, en handling som Jesus på sätt och vis upprepade då han rensade templet från dem som köpte och sålde.

Vi bör alltså undvika att föreställa oss att intåget var en mer eller mindre en privat övning bland Jesu lärjungar. Vi vet hur många lamm som slaktades i Jerusalem – ¼ miljon. Det betyder att 2 millioner människor kan ha firat påsk i Jerusalem. Alltså måste vi dra slutsatsen att Jesus ville dra uppmärksamhet till sin egen person – att han ville att de troende skulle komma till tro på honom såsom Messias, detta trots att han tidigare hade befallt människor att hålla hans konungsliga värdighet hemligt. Varför? Varför hade Jesu ändrat sin taktik?

Första delen.

För det första var tiden nu inne, tiden var mogen. Jesus visste givetvis att den stora folkhopen, och även människorna kring honom, fortfarande hade felaktiga uppfattningar angående vad Guds Messias skulle komma i världen för att göra. Och han ville egentligen inte bli tagen för en upprorsman. Han ville inte att de skulle tro att han ville göra uppror mot romarna. Han ville inte att de skulle hoppas på att Gud skulle gripa in i historien genom ett under och göra så, att Israel åter blev en fri men enbart jordisk nation bland alla andra nationer än en gång.

Nej, han ville samla ett nytt gudsfolk, ett universellt gudsfolk, och grunda ett nytt gudsrike – ett evigt gudsrike. Han ville också att man skulle erkänna honom som det nya templet, den nye översteprästen, det nya offret för människans synder, ty med profetisk insikt visste han att han att både Jerusalem och Templet skulle förstöras. Han ville riva skiljemuren mellan judarna och grekerna, d.v.s. hedningarna, inklusive romarna. Det Gamla Förbundets tid var förbi, enligt hans profetia. Han skulle instifta ett Nytt och Evigt Förbund i sitt eget blod fastän han förstod att sadducéerna och fariséerna inte skulle acceptera detta. Men nu, i denna stund, måste han låta folket utropa honom till Messias, trots alla deras felaktiga och ofullkomliga föreställningar och förhoppningar som rådde bland dem om vad den väntade Messias skulle uträtta enligt Guds plan. Endast när de fick se honom död på korset och uppstå skulle de kunna förstå skillnaden mellan Guds plan och deras plan.

Sedan efter det att lärjungarna och folket övergav honom, sedan Judas hade förrått honom, och efter det att han hade instiftat det Nya Förbundet i sitt eget blod och det Nya Förbundets prästerskap, och efter det att han framburit sitt offer på korset, och efter hans död, uppståndelse och himmelsfärd skulle man begrunda allt vad han hade gjort, och bära fram hans budskap och budskapet om honom i det Heliga Landet och i världens alla länder.

Betyder det att Jesu lidande och död var ett slags självmord – att han var en"kamikaze" – profet, antikens självmordsbombare i ett gudomligt teaterstycke? Nej, inte i den mening att hans avsikt var att han skulle skuldbelägga sitt eget folk för bristande insikt i hans budskap eller bristande lydnad. Nej, han ville på kostnad av sin egen död avslöja ondskans mekanismer i människans existens överhuvudtaget. Avslöja allt som hindrar Guds rike att bli verklighet bland oss. Hans offer var dock på intet sätt ett av honom iscensatt skådespel. Han offer på korset var ett objektivt och nödvändigt offer inför Gud. Guds plan för människans frälsning innebar att han, med insikt i ondskans alla yttringar och verkningar, därför att han var både Gud och människa, å hela mänsklighetens vägnar, och å Guds vägnar, skulle av sin egen fria vilja ta allas synd på sig, den lydnad i lidande som Gud kräver, och ge den förlåtelse som endast Gud kan ge. Jesus gav uttryck åt sin uppgift att vinna förlåtelse åt oss alla då han sade till soldaterna som spikade honom fast vid korsets trä: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör!" Försoning mellan Gud och människan genom mänsklig lydnad och gudomlig förlåtelse, vilken gäller även för den som vet vad han har gjort, liksom "den botfärdige rövaren".

Andra delen.

För det andra ändrade Jesus sin taktik därför att han nu måste gå in i närkamp med den Onde och med hans ondska som hade fått makt med människan. Det som utspelade sig under Jesu sista dagar i Jerusalem visade hur både de judiska religiösa myndigheterna, de romerska politiska myndigheterna, och folket i gemen, var infekterade.

Synden, döden och djävulen, den oheliga tre-enigheten hade och har ju makt på jorden, och även bland de religiöst troende, inte bara, eller främst, bland judarna. Jesus visste att den Ondes herravälde över människan måste brytas, han visste att hon behövde inte bara ett bättre liv på jorden, utan också visshet om ett evigt liv hos Gud – och om Guds kommande dom.  Människor behövde förstå att fienden är inom oss, att synden hade infekterat våra egna tankar, ord och gärningar, och att den förmår oss, inte bara att överträda Guds bud, utan också att lämna ogjort mycket som vi enligt vårt eget samvete vet att vi borde ha gjort. Var fanns rösterna av dem som kunde ha protesterat mot Sadducéerna realpolitisk plan att röja Jesus ur vägen? Säkert var många av fariséerna tveksamma till handlingens laglighet. Säkert fanns det många i hopen som ville befria Barnabas som tyckte att det var fel att Jesus skulle offras för den sakens skull.

Avslutning.

På Palmsöndag blev Jesus utropade av folket till konung. På Palmsöndag ropade de HOSIANA när de såg honom. På Långfredag skrek lika många: "KORSFÄST! KORSFÄST!"Alltså måste frågan ställas till oss. Vad vill vi? Vill vi ha Jesus till vår konung?  

Pontius Pilatus frågade Jesus: “Är du en konung?”  Jesus kunde mycket väl ha svarat: ”Fråga dem. Fråga folket. Fråga mina lärjungar. Fråga prästerna och de skriftlärda. Fråga dem som utropade mig till konung för en vecka sedan. Men du skall veta: 'Mitt rike är inte av den här världen'".  Och så kan vi föreställa oss att Jesus tänkte – "folket vill inte ha någon konung, varken i den här världen eller i den tillkommande. De vill vara sina egna gudar, sina egna konungar. Därför vill de korsfästa mig idag.”

Broder Frans-Eric T.O.R.