Pingstdagen 2011

Inledning

Innan den uppståndne Jesus skilde sig från sina lärjungar och for upp till himmelen för att regera vid Faderns högra sida förklarade han att allt som står skrivet om Guds Messias i Moseböckerna och de profetiska böckerna hade gått i uppfyllelse i honom och sade: ‘‘Messias skall lida och på tredje dagen stå upp från de döda, och i hans namn skall omvändelse, som för till syndernas förlåtelse förkunnas för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vara vittnen om detta. Och ... jag skall sända över er vad min Fader har lovat. Men ni måste stanna kvar här i staden, tills ni blir utrustade med kraft från höjden.(Luk 24:44b-49) Ni skall få kraft, när den helige Ande kommer över er och ni skall bli mina vittnen ... till jordens yttersta gränser.’’(Apg. 1:8) Således kan man betrakta Pingstdagen som Kyrkans födelsedag, ty på Pingstdagen, när apostlarna i enlighet med Jesu förhållningsorder hade hållit en niodagars bönevaka, trädde de fram, ut ur den övre salen, som ur ett moderliv. Först efter Andens utgjutelse började de i Jesu frånvaro förkunna budskapet om Jesus som den korsfäste och uppståndne Messias, den som regerar från himmelen men som skall återkomma för att döma levande och döda vid tidens slut.

Denna utgjutelse av den Helige Ande, som ägde rum på Pingstdagen, var dock inte en iklädande i kraft från höjden enbart ämnad åt apostlarna som redan tidigare, i denna sal, hade fått del i Messias prästerliga ämbete då Jesus instiftade den Heliga Mässan, den nytestamentliga offergudstjänsten, och sedan efter uppståndelsen, i samma rum, andades på dem och gav dem fullmakt att genom Andens renande kraft avlösa synder, vilket står beskrivet i dagens evangelium. Nej, i enlighet med Profeten Joels ord skulle Guds Ande nu också utgjutas över allt kött. Och alltjämt ingjuts den Helige Ande i alla som i enlighet med Jesu befallning låter sig döpas i Faderns och Sonen och den Helige Andes namn och inte endast över ämbetsbärarna och de som hade tagit emot särskilda nådegåvor i samband med deras vigning. Det är viktigt också för varje kristen att veta att när de mottager den sakramentala Konfirmation så utgjuts den Helige Ande åter för att utrusta honom med en särskild ‘‘kraft från höjden’’ för att kunna vittna om sin tro.

Första delen

Vad är det då för en kraftpotential som blev apostlarnas på Pingstdagen och som kommer varje döpt kristen till del när han eller hon blir konfirmerad?

Ja, för det första kan denna kraftpotential åstadkomma personlig helgelse, för helighet är i sig själv ett kraftigt vittnesbörd. Kyrkan lär att den heliggörande nåden förökas då vi mottager detta sakrament på ett värdigt sätt och även om vi faller i allvarlig synd efteråt, kan vi åter få tillgång till denna potential om vi brukar Botens Sakrament, d.v.s. om vi biktar oss. Detta är möjligt därför att Konfirmationens Sakrament i likhet med Dopets Sakrament lämnar ett outplånligt sigill på människans inre, själen får en bestående karaktär, en beskaffenhet som skänker människan kapacitet till att leva ett andligt liv som överskrider hennes egna möjligheter. Det yttre tecknet på Andens utgjutelse på Pingstdagen, eldslågorna som visade sig över apostlarnas huvuden, tyder på detta. Eld används ju i många reningsprocesser. Också Gud beskrivs i den Heliga Skrift som ‘‘en förtärande eld’’.

Andra delen

För det andra är denna kraftpotential källan till många former av hjälpande nåd. Eld lyser och den Helige Ande upplyser vårt förstånd. Eld skänker värme och den Helige Ande upplivar vår vilja att göra Guds vilja – först och främst vår vilja att älska Gud utöver och i allt och alla. Ja, den Helige Ande ingjuter den gudomliga kärleken i oss. Att vi mottager denna hjälpande nåd innebär att Guds Helige Ande vill vara vår vägvisare i livet, dels genom den auktoritativa undervisningen vi får av Kyrkan och genom den Heliga Skrift, dels genom den insikt som den enskilde kan få i bön. Men denna andliga potential, Konfirmationens potential, måste aktualiseras genom medvetet bruk av den hjälp som Hjälparen, den Helige Ande ger.

Att vi undviker synd är givetvis viktigt. När Aposteln Paulus undervisar om köttslig synd säger frågar han: ‘‘Vet ni inte att er kropp (ni som är döpta) är ett tempel åt den Helige Ande?’’ Men allt som strider mot Guds vilja och bud omöjliggör vad Anden vill frambringa i oss, även om just sexualsynd är det mest påtagliga exemplet på vad som driver Guds Ande på flykt.

Avslutning

Hur gör vi då bruk av vad Gud har givit oss genom den Helige Ande? Kan vi göra mer än att undvika allvarlig synd som alltid har till följd att Guds Ande flyr sin boning inom oss? Jo, det kan vi! Vi kan och bör umgås på ett personligt sätt med den gudomlige, men osynlige, Anden inom oss. Den Helige Ande är ju inte en opersonlig kraft, utan just den tredje personen i den Heliga, Treeniga och Odelbara Gudomen. Den Helige Ande skänker personlig kunskap om det stora gudsmysteriet. Aposteln citerar Skriften och säger: ‘‘‘Det som inget öga någonsin har sett och som inget öra har hört, det som ingen människotanke någonsin har kunnat ana, det har Gud berett åt oss som älskar honom.’ För oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande, ty Anden utforskar allt, till och med djupen i Guds väsen. Vem vet, vad som rör sig inom en människa förutom den människas egen ande..likaså vet endast Guds Ande, vad som bor i Gud... (Och) vi har... fått Guds Ande.’’

Detta personliga umgänge med Gud som sker genom hans Ande är nödvändigt om vi skall kunna aktualisera den andliga potential som har blivit oss given genom Dopets och Konfirmationens Sakrament. Vår bön skall alltså inte endast bestå av att vi begär det ena och det andra av Gud, utan av att vi gå in i hjärtats bönekammare för att lyssna till och begrunda vad Gud vill säga oss om sig själv. Vi får lära känna honom, begrunda hans väsen, och bedja om upphöjelse över det som är bara jordiskt.

Broder Frans-Eric T.O.R.