Heliga Birgittas dag 2010

Inledning

Hur definierar man ett helgon? Ja, hos folket är begreppet inte nödvändigtvis positivt. Det kan vara pejorativt att kalla någon för ett helgon. Man menar att människor som är allvarligt troende aldrig kan ta en sup, att de inte skrattar, inget behov har av att roa sig o.s.v. Ibland kallar man någon ett helgon då man menar att han eller hon är helt opraktisk och inte lever i verkligheten.  Bakom attityden döljer sig antingen tanken att synd är egentligen en etikett som Gud har satt på allt som är roligt, på allt som vanliga människor som inte lider av konstiga hämningar behöver för att känna sig tillfredsställda i livet, eller, alternativt, tanken att "lagom är bäst" – att helgon går till överdrift med religion och detta gör dem omänskliga.

Men en sådan attityd borde väcka frågor hos den som verkligen begrundar saken: Vad är en människa - egentligen? Vad är lyckan" Då Jesus definierar olika aspekter av helighet i sina saligprisningar hävdar han att det är endast helgon som är i egentlig mening lyckliga. Till slut.

Första delen

För det första kan vi dock vara överens med gemene mans förutfattade meningar om helgon i ett avseende – helgon är annorlunda. Att vara annorlunda är inbegripen i begreppet "helig" och även i begreppet "lycklig", salighet är den högsta lycka – den lycka som varar i evighet.

När något helgas, det främsta exemplet är bröd och vin som helgas på altaret under den Heliga Mässan, då avskiljer man dessa naturliga ting för Guds särskilda och exklusiva bruk. De "konsekreras" – vilket är vad man gör då man inviger kyrkobyggnader, viger präster och så vidare. Vigvatten är alltså vatten som är helgat – som har blivit annorlunda än vanligt vatten. När en man och en kvinna gifter sig enligt Kyrkans ordning, säger vi att de har blivit vigda, ty kristet äktenskap, det religiösa förbundet som de har ingått i, skall vara ett heligt förbund med heliga privilegier och heliga förpliktelse. De sammanvigda skall vara trogna varandra under hela livet och återspegla Jesu Kristi förhållande till sin Kyrka.

Egentligen gör ett helgon inget annat än att efterleva sitt dopförbund till fullo. Han eller hon gör allvar av att vandra på helgelsen väg som var och en av oss är kallad att vandra. Han gör vad han kan för att bygga upp Guds kyrka, Guds folk på jorden, till ett heligt folk.

Varför skall detta vara till anstöt, ibland även för en del som bär det kristna namnet? Jo, därför att människan enligt sin lägre natur, d.v.s. den fysiska, den animaliska naturen, också är ett djur. Ingen får avvika i flockens beteende. Alla bara väntar att hugga den som inte beter sig precis som de övriga vargarna i flocken. En ensamvarg skapar problem för de övriga. Alla hackar på den som inte beter sig som de övriga hönsen i hönsgården.

Men kom ihåg att ett helgon inte blir annorlunda därför att han vill hävda sig själv. Ett helgon vill bli det som Gud har skapat honom eller henne till att vara. Han vill vara den som Jesus Kristus har dött på korset för att rädda.

Detta är det första som jag vill betona idag – i teologiskt mening är helgon de enda människor som är fulltständig normala. Det är majoriteten av människor i den fallna världen som är avvikande – som har blivit något annat än de skapades till.

Andra delen

För det andras måste det dock ändå säga att ett helgon kan mycket väl ta en sup och ha ett visst behov av att roa sig - att ha roligt. Helgon har undantagslöst varit glada människor. Detta är vad Jesus menar då han kallar dessa annorlunda människor som efterlever hans "saligprisningarna" för "saliga". "Salig" betyder "lyckligt".

De flesta stor helgon har faktiskt varit ovanligt muntra. De går i kyrkan mycket, ber mycket, söker tillfälle att avlägga ett vittnesbörd om tron och engagerar sig i barmhärtighetsgärningar, men de kan också leka. Varför? Därför att Gud skapade människan till att leka. Glöm inte att Eden var en lustgård.  

"Ja, ja...", säger de flesta. Det kan vara så att "salig" betyder "lycklig" i ordboken. Men helgon finner sin lycka i helt andra saker än vi – även om de följer med på bio någon gång eller tycker om god mat. Egentligen vill de fasta och bedja hela tiden.

Det är givetvis riktigt att helgon söker bestående lycka - en lycka som kommer att bestå i all evighet och inte kortvarig eller ytlig lycka. I den meningen skulle man mycket väl hävda att helgon också är smartare än vanligt folk. De vet att det som ger lycka när man är 8 är inte vad som ger lycka då man är 40, och det som ger lycka när man är 40 inte kan ge lycka då man är 80. De vet att evigheten är viktigare än tiden. Men de kan njuta av det som ger glädje just nu – här i tiden – ty de vet att evighet är ett evigt NU. Knepet med helighet är att finna den glädje i nuet nu som inte hindrar din glädje senare eller för all evighet. Man skulle kunna säga att ett helgon kan ta en sup, men han eller hon dricker sig inte gärna full - ty ingen har väl glädje av ett bakrus. De vill inte tillbringa evigheten i ett bakrus. De vill se Gud.

Avslutning

Och Gud är givetvis det viktigaste för helgonen. De betraktar inte Gud som en viktig kontakt som kan ordna upp saker och ting för den som ber här på jorden - bara. Gud är inte ett medel för dem; han är målet. Livets mål.

Gud var så viktig för den heliga Birgitta, inte därför att hon inte klarade sin karriär i världen. Nej, hon var framstående bland Sverige adel, framstående bland de styrande. Hon var klok. Hon kunde också styra sina egna affärer – och hushåll. Hon var rik. Hon blev moder till åtta barn. Hon hade ett mycket lyckligt äktenskap också i mänsklig mening. Vidare hade hon också en djup förståelse för de människor hon mötte på livets väg, och hon hade humor. Men hon prioriterade sitt gudsförhållande högst och var beredd att offra allt för Guds rike. Alltså blev hon ett helgon. Detta att bli helgon gjorde henne inte mindre mänsklig utan mer. Hon kunde ge mer också till sin nästa än de flesta andra – hon kunde dela med sig av sin tro och ge andra en försmak av den värld som kommer att bestå även när den här världen gå under. Människor förstod att hennes uppenbarelser som varnade för att försumma tron, blev en angelägenhet för henne just därför att hon också ville dela det eviga livet, den eviga glädjen med dem, inte bara det jordiska livet, den jordiska lyckan, utan också det eviga.

Broder Frans-Eric T.O.R.