14: e söndagen under året 2009

Mark. 6:1-6

 

Inledning

 

”Var har han allt detta ifrån?”  Man kan lätt föreställa sig tonfallet då människor talade om Jesus under hans korta besök i sin hemstad Nasaret efter att ha blivit döpt av Johannes i Jordan, långt bort i Judéen. Johannes hade erkänt honom som Guds Messias.  Och många hade börjat tro på Jesus då han vandrade från stad till stad och från by till by i Galiléen. Han gjorde ju många under. Det kan tänkas att Jesus var släkt med många i Nasaret – de som kallas för hans bröder och systrar var hans släktingar, inte Jungfru Marias barn, utan Josefs barn eller hans kusiner

 

Jesu släkt och hans grannar hade alltså hört att han hade botat många sjuka på annat håll och drivit ut onda andar. De hade hört att han var en mäktig förkunnare av Guds rike och att han talade med en annan slags auktoritet än fariséerna – inte med den auktoritet som avancerade studier kan ge, utan med en uppenbar andlig auktoritet som är rotad i ett eget gudsförhållande. Ja, de hade hört att folk sade att han talade med Guds egen auktoritet. Men eftersom alla i byn kan ha varit av Davids hus var det ingen självklarhet att Jesus måste vara den väntade Messias. Man kan inte dra någon annan slutsats av dagens evangelium än att Jesu bröders hållning präglades av avundsjuka. Egentligen var han inte för mer än de – så resonerade man. Han var bara en snickare. De fordrade att Jesus skulle övervinna den otro som deras avundsjuka framkallade genom att göra under som en ren demonstration av gudomlig makt.

 

Jesus gjorde inga sådana under, varken då eller någonsin. I texten står t.o.m. följande: “Han kunde inte göra något under där, utom att han lade händerna på några få sjuka och botade dem, och han förundrade sig över att de var så ovilliga att tro.” Det står att de “förkastade honom”.

 

Vi vill naturligtvis veta om det verkligen förhöll sig så att otro kunde hindra Jesus från att göra under.

 

Första delen

 

Människor i gemen, inte bara svenskar, är benägna till avundsjuka. Kom ihåg att avundsjuka räknas bland de så kallade sju dödssynderna, som egentligen är en kort lista på de farligaste: högmod, (2) habegär, (3) åtrå, (4) vrede,

(5) omåttlighet, (6) lättja och (7) avundsjuka.* Dessa karaktärsfel eller svagheter resulterar titt och tätt i verklig synd. Och avundsjukt sinnelag kan t.o.m. resultera i synd mot den Helige Ande, den synd som Jesus betecknar som oförlåtlig. Guds Ande verkar inom varje människa för att framkalla eller bevara tron genom att förmå henne att kalla det som uppenbarligen är gott för gott och det som uppenbarligen är ont för ont. Den som är riktigt avundsjuk vill inte se något gott i den han är avundsjuk på.  Benägenhet till avundsjuka är alltså extremt farlig i andligt avseende och kan verkligen hindra en människas eviga frälsning. Den vilseleder människor så att de fäller en dom över andra som drabbar dem själva.

 

Att Nasaretborna ännu inte var beredda att kalla Jesus för Guds Messias var en sak. Jesus säger på ett annat ställe att den som ännu inte har kommit fram till tro på Människosonen kan förlåtas. Men Jesu godhet hade de ändå varit i stånd att erkänna om de inte hade varit avundsjuka på honom. Detta var en helt annan sak. Jesu godhet var uppenbar och när människor kallar det som uppenbarligen är gott för ont gör de våld på det egna samvetet – på den gudsbild som är medskapad i varje människa.  Resultatet kan mycket väl bli ”synd mot den Helige Ande”.

 

Andra delen

 

Många undrar om Jesus verkligen förhindrades att göra under på grund av den otro som var rotad i Nasaretbornas avundsjuka? Ja, det förhåller sig med den saken precis som när Jesus frestades av djävulen att förvandla sten till bröd för att stilla sin egen hunger eller kasta sig från tempelmuren för att framtvinga tro hos människor. Inget var omöjligt för Jesus, men han underkastade sig den himmelske Faderns vilja i allt. Och det överensstämde inte med Faderns vilja att hans mirakulösa krafter skulle användas för att göra tro överflödig eller för att undvika personligt lidande. Det var snarare, och är fortfarande, Faderns vilja att under skulle vara ett svar på tro.

 

Evangelisten. Lukas berättar att Jesus t.o.m. utlade den här principen i synagogan i Nasaret (vilket Markus inte nämner). Han sade: ”Det fanns många änkor i Israel på Elias tid – då det inte regnade på tre år och svår hungersnöd kom över hela landet – ändå blev Elia inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat nära Sidon. Det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, utan endast Naaman från Syrien.”

 

Avslutning

 

Folket i Nasaret blev ursinniga på Jesus. Det står i Lukas’ evangelium att “de rusade fram i synagogan och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på för att störta honom utför den. Men han gick mitt igenom hopen och försvann.”

 

Det är alltså viktigt att vi inser att avundsjuka inte endast är en fara beträffande vårt förhållande till människor i största allmänhet, eftersom den förleder oss att begå svåra synder mot dem. Människor blir också ofta avundsjuka på andra människors gudsförhållande. De ifrågasätter andras gudsförhållande, försöker förhindra andra att leva i enlighet med sin tro, att leva i enlighet med högre moraliska principer, att ägna tid och bön och gudstjänst o.s.v.

 

Kom ihåg att även djävulens syndafall bottnade i högmod och avundsjuka. Det är ett faktum att Gud har skapat både människor och änglar så att de kan utmana sin skapare – de kan missbruka den radikala friheten med vilken Gud har begåvat dem att göra uppror mot honom. Den Onde är ständigt sysselsatt med sitt avundsjuka försök att skada Gud genom att fördärva harmonin och skönheten i den värld och de varelser som han har skapat.

 

Botemedlet för avundsjuka är att utveckla ett sant och sunt gudsförhållande. Om du älskar Gud över allt annat och i allt annat och i alla andra, och att ta emot all den kärlek som endast Gud kan ge i Jesus Kristus vår Herre och Frälsare, då kommer inget att fattas dig, och då kommer du inte att bli avundsjuk på någon annan. Då kommer Jesus också att kunna använda din tro för att göra under. Men så länge du eller jag är mer upptagna med vårt förhållande till andra människor än vårt gudsförhållande – hur andra har det och vad andra har – så kan varken du eller jag till fullo gå in i ett sant och sunt gudsförhållande. Och så kan Jesus inte göra några riktiga under för oss. Vid första besöket i sin hemstad, Nasaret, kunde Jesus “endast bota några få från sina sjukdomar”, ty de flesta behövde botas från sin avundsjuka.

 

Broder Frans-Eric T.O.R.



·         De fyra naturliga dygderna är: (1) klokhet (2) rättvisa (3) uthållighet och (4) måttfullhet.

·         De fyra övernaturliga eller teologiska dygderna är: (1) tro (2) hopp och (3) kärlek.